sex år! det är så väldigt mycket mer än fem. sofia påpekade att innan jag vet ordet av har det gått tio år.

fick upp den här fb-statusen idag: "är min egen förskollärarklyscha. på röd kronans damcykel, i gudrun sjödén-regnrock och med kånken på ryggen." vilket betyder att det idag är sex år sen jag började jobba med det jag är utbildad till. på samma arbetsplats som jag fortfarande arbetar på.
det som liksom var ett halvårsvikariat som jag medvetet sökte för att det skulle var lättare att dra. (obs! kunde lätt ha fått fast tjänst på dirren på andra ställen! obs!) och är jag fortfarande kvar.

kolla kolla.

idag jobbade ellen sin första dag efter semestern men gick hem klockan 13 så hon kunde äta lunch inklusive efterrätt med mig samtidigt som vi kollade på looking the movie. som vi har längtat och peppat. de första tio minutrarna skrattade vi åt ALLT som sas, helt yra av glädje över att få se alla igen. sen förhöll sig framförallt ellen lite mer sval. jag tycket det var mysigt rakt i mål. hade velat ha mer (typ en avslutande säsong. så korta plotar ibland. stressigt! hehe, motsägelsefullt i en att tycka att det är stressig i en serie som bygger på att inte alls va plotdriven.)

nån gång var det nån som jämförde looking med girls. typ det är som girls fast med gays. det är det ju inte. men, nån sa också att det är anmärkningsvärt att den mest intressanta karaktären i girls är en kille. på samma sätt tycker jag att det är anmärkningsvärt att den bästa karaktären i looking, en serie om bögar, så är faghagen den bästa karaktären. åh doris. jag älskar henne. hoppas hon får en spinoff.

hemma igen, hemma igen, ba ligger här bland prylar och pinaler.

är hemma efter två veckor på landet. vet inte när jag var bort hemifrån så länge i streck senast?
extremt glad över att jag städade innan jag åkte. alltså det behöver ju såklart ändå städas/röjas/organiseras men jag kommer aldrig så långt annars för jag behöver alltid ta i tu med strösslet innan. nu behöver jag kanske packa upp, får se när det blir gjort. men kan istort sett börja med skrivbordsröj, kylskåpsresn, bokuppställning. sen. nu ska jag kolla på teve tills ögonen blir fyrkantiga. en viktig del av semstern.

jag vet hur man väntar.

när jag var liten och var på landet hela somrarna hade vi rätt ofta besök. kompisar och släktingar kom, sov några nätter, och sen åkte de hem igen. 

jag minns så extremt tydligt känslan av att vänta på att de skulle komma. det var ju rätt ensamt här i skogen. först väntan i flera dagar på att det skulle bli ankomstdagen. och sen när den dagen kom, väntan på telefonsamtalet. telefonsamtalet som ringdes innan de åkte hemifrån, utifrån vilket man kunde beräkna ungefär när de skulle vara fram. om de inte åkte fel. rätt ofta åkte de fel. och sen då efter det där samtalet, då började den längsta väntan. den var oftast ungefär en och en halv timme lång. tiden det tar att åka från stockholm hit till landet. den längsta tidsrymd som fanns. det var fyllt av pirr och uttråkning. på helspänn. blickandes mot vägen, hörandes i syne hur en bil skumpa fram mjukt på den grästäckta marken. att försöka sysslesätta sig var omöjligt, väntan blev ett limbo. närsomhelst kunde de komma! den väntan gjorde mig galen. 

hamnade i samma känsla häromdagen när jag väntade på att sofia + familj skulle komma hem från kolmården. kastade blickar ut genom köksfönstret, försökte sysslesätta mig men var ändå fixerad vid åkerkanten och hade öronen på helspänn efter motorljud. 

en annan extremt stark känsla från barndomen var när de åkte igen. alltså då. hur bottenlöst tomt det kändes inom mig. hur jag vinkade sprang parallellet med bilen som åkte iväg längs gräsmattan men alltid blev kvar med en känsla av övergivenhet. och genast påbörjade nedräkningen till nästa påhälsning. 

riktigt så jobbigt var det inte att säga hejdå imorse när sofia och de for igen. de ensamma somrarna har ändå lärt mig att vara just ensam. och nu kan jag tillochmed uppskatta det. 

bullerstört.

det är blåsigt i dag. skogen dånar som e4an. som havet brusade i skagen. eller nej, havet var högljöddare än både skogen och e4an. havet var öronbedövande.

dream dream dream.

det bästa med den här veckan har varit när vi åkt bil och lyssnat på musik. min kärlekskranke bror har valt roy orbison och vi har sjungit med fastän jag på förhand inte hade kunnat nämna en enda låt och pratat om hur mycket vi tror att weeping willows lyssnat på roy (mycket) och han har konstaterat att dream och hurt är med i ungefär varannan låt.

och utanför har tallar tallar tallar swishat förbi. och åkrar och bråviken. men mest tallar. blir sommarlycklig av tallar.

the changing of the seasons

häromdan skrev klara att jag kanske inte visste det, men nu är det höst. och ikväll använde jag julemojis för första gången i år.

bada med kossor.

är på landet med bror. bara vi. åkte på exploritory badutflykt idag. niklas kollade ut nån badplatsmarkering på kartan och så åkte vi. över färister. på smala grusvägar. jag fick hoppa ur och öppna + stänga grind som en annan emil i lönneberga. sen kom vi fram. det var kor på hela parkeringen, på stranden och i vattenbrynet. de hade inte rymt! det skulle va så! eller det var så pga bristfälliga färister som kanske skulle bli utbytta till nästa år meddelade kommunen via ett kära badgäster-anslag! så vi åt vår utflyktsmatsäck medan korna glodde på oss. sen badade jag med dom. eller ja de stod kvar i vattenbrynet och glodde medan jag plumsade i från bryggan.
åtti procent kul, tjugo procent läbbigt.
sen åkte vi därifrån och niklas frågade om jag hade sett att det nästan bara var tjurar.

akta min asdyra medieutrustning 2.

så, jag har idag hämtat ut en dyr mick som  jag och sofia investerat i för vårt kentprojekt. aldrig gjort nått så audiofilt någonsin.

så perfekt reaktion.

var med annie, såg en av författarna till cirkeln, eller alltså hon satte sig typ brevid oss, försökte förklara detta medelst viskningar och charader och annies reaktion när hon tillslut fattade vem jag menade!
glosögd, hyperventilerande, överexalterad, högröd av fangirlpepp.

vi blev tvungna att gå därifrån.

benbrott.

sjukhusbesöket var för att hälsa på mamma som ramlat i trappen på landet och brutit benet på två ställen. övre och undre. det är så klart fruktansvärt synd om henne, ont så in i plus opererad och gipsad på typ årets varmaste dag, men fy faro vad skönt det är med nått så konkret och fysiskt och rehabiliterbart och ickelivshotande.

jag orkar inte vara i solen, orkar inte ens kavla upp värmen.

vaknade imorse och kände stopp! nu är det för varmt. (har alltså inte lärt mig gilla värme)
som tur va har jag under dagen kunnat kyla ner mig med svala sjukhusbesök och svala dopp i årsta viken.

baksätesbarnet.

känslan av att åka snålskjuts i nån annans tvåsamhet, att vara barnet i baksätet som bara följer med utan att ta ansvar för varesig körning eller kartläsning utan på sin höjd upplyser om hur mycket klockan är i nån form av påhittat ansvarsområde. som tjatar till sig ett strandstopp och säger att man ju lika gärna kan äta på stranden om man nu ska stanna för att äta nån stans och sen kastar av sig alla kläder, dyker upp och ner bland vågorna och säger att man ändå kan äta i bilen sen till de två som sitter på standfilten och vinkar åt en när man plaskar runt i långgrunt. men det kan inte dom för dom ska köra och läsa karta medan man själv sprider babybellostar, kexsmulor och godispapper omkring sig i baksätet.

luktprofilering.

århus luktar jäst. vi har varit i alla söstrerne grene vi sett (tre stycken), har shoppat på samtliga. igår åt vi rullbandssushi, idag gick vi runt i ett regnbågspanorama högst upp på aros, hela stan filtrerad genom färg.

strandfynd.

imorse när vi promerade ner från badhotellet möttes vi av en strandad val. eller resterna av vad som varit en val. på en traktor. den var röd. inte traktorn, utan valen.

spiritanimal

är i skagen. bor på badhotell. blir lugn av omgivande natur. såg mitt kraftdjur säl igårkväll när vi promenderade på grenen där två hav möts och vågorna kraschar in i varandra. sälungen låg uppe på stranden. den var stilla och strandad trodde vi, vi gick nära men den var tyst och klippte med ögonen och kliade sig på nosen. till slut hasade den ner i vattnet. då ångrade jag att jag inte tagit selfies med den.

när hjärtat svider, sjung, blott sjung.

fick gåshud samt ett nytt favoritband på parkpopa igår när dom spelade en cover på sånt är livet.

så kanske finns det fler anledningar till att vår familj föredrar bussen än vad jag tänkte på.

har spenderat helgen på landet, tog mig dit och hem med tåg för ovanlighetens skull. tror jag har åkt tåg till landet en ända gång förut, när niklas tjatat till sig det. annars åker vi buss. för förr var det billigare och tågen krånglade alltid och man kan behöva åka baklänges. så buss var bättre. men sen gick södertäljebron sönder. så nu fick det bli tåg.
mamma skjutsade mig till stationen nu i eftermiddags. vi provianterade på pressbyrån och jag pratade drömmande om kolaremsrullarn vi brukade köpa där när vi hämtade mamma vid tåget förr om somrarna. när vi var små brukade hon nämligen åka hem för att jobba två veckor mitt i sommaren, då tog hon tåget och vi köpte kolaremmar i kiosken på stationen.
nu när mamma väntade på tåget med mig sa hon det här är en riktig ångestsperrong. och syftade på hur pappa fick bända loss apungen som var min lillebror ur mammas famn om söndagarna när hon skulle till stockholm och jobba.

idag slutade v. hon bjöd på bubbel och tårta. jag kramade henne hårt, hon kallade mig majsan och jag satte snabbt på mig solglasögonen för att dölja att jag började gråta.

ge mig sommarsnö.

tycker att denna sommar hittills har hållit en mycket behaglig temperatur mestadels. typ nån sorts lågintensiv värme, men det blir liksom aldrig riktigt hett. undantag: midsommardagen. men då fick jag bada i en nittongradig bråvik så jag klagade ej.
detta får mig iallafall att undra, tycker alla andra att det är dålig sommar nu? att det är för kallt? eller är det så att det är lika varmt som det brukar vara men eftersom det inte kom pang bom så har jag vant mig?
eller är det alltid så här? det blir inte så mycket varmare än så här? och folk är nöjda med det? det är bara jag som tror att alla önskar sig tropiska nätter och 30 grader i skuggan, men det är det här de menar?

min feber gör mig svag.

idag skickade vi hem h för att hon hade feber. (h är alltså en vuxen person. min nya kollega. my mentee.) då började hon gråta. för att det väl inte stämmer med hennes självbild att hon inte ska orka jobba i en hel månad på sitt nya jobb med det hon är utbildad till utan att bli sjuk två gånger.
kan verkligen relatera till det sättet att tänka. men också. det passar ju sällan så bra att bli sjuk som i början av juli när hela ens arbetslag fortfarande är på plats men typ hälften av ungarna redan har semester.
och även om jag är gråtarn gråtarsson så skulle jag kanske inte börja gråta över att jag behövde gå hem om jag var sjuk. fast å andra sidan började jag ju gråta förra året när jag hade yttepytte förhöjd temperatur och inte hittade ostdisken på cooop. så.

du är min hjälte för du vågar vara rak.

idag, som så ofta, påminde k mig om vikten av att vara flexibel. att det är självklart att kringgå regler när utrymme finns och inte vara nån himla paragrafryttare bara för att.

var uppenbarligen en mycket god människokännare i femårsåldern.

i lördags på tunnelbanan träffade jag en som jag var ihop med på dagis. blev så upplivade av detta möte. han är fortfarande genomsympatisk.

vissa barn.

imorse, eller ja, alltså klockan nio, när jag kom till jobbet tittade lilla b på mig med sin mest förvånade min som även innehåller att hon rynkar på näsan och sa
kom du tillbaka?
idag var hennes sista dag. i höst börjar hon på en ny förskola där dit hon flyttat.
min nya kollega h sa häromdagen att man kommer sakna lilla b och hennes storebror. och jag hade inte riktigt tänkt på det. men jo. det är lite snopet att inte få se henne bli större.
alltså barn kommer och gå, ju, såklart, det är lite setupen. men vissa är svårare att släppa än andra.

en bortglömd sovmorgon är också en sovmorgon.

hade svårt att somna igår, som alla dar denhär veckan. (dåligt sömnskov pga sommartäcken och sommarljus. och on that not, man blir inte piggare av ljuset! ljuset lurar en att inte gå och lägga sig och alltså blir man tröttare för att man sover förlite!)
och nu när jag skulle gå till jobbet kom jag på att jag har ju sovmorgon idag! jag skulle kunna sovit nu! åhhhh. så trött och så hade jag inte ens behövt vara vaken!

*hjärtÖRAemojis*

har äntligen blivit vän med audacity och kan nu klippa hejvilt i min och sofias babbliga konversation. men svårt att klippa när allt man säger är bevingade ord som alla borde få ta del av.

det luktar extremt mycket regn men det regnar inte?

this is not a drill.

så mycket teve nu men gilmore girls har premiär på FREDAG! NU på fredag? NU på fredag!
så stressigt när man vill samtitta med alla! och så har alla olika semsterplaner utan utrymme för att strecktitta på 4x90 minuter tv? folk och deras prioriteringar alltså.
vill också ha jete jete mycket tv-snacks. det vill man väl alltid men till just gg är det viktigare än nånsin.

cgi-drakar och vildeld kan gå hem

det fetaste i GoTs säsongsavslutning: biblioteket!
vill så att en bok ska va avgörande för upplösningen! sam kan slå upp nånting riktigt bra! ha-ha, ta det ww!

skriv. mer.

jublade inte direkt på förhand över dagens sommarpratare. men sen hörde jag en snutt när jag gjorde lunch, ytterligare en snutt när jag var uppe i ladan och så en rätt lång snutt i bilen på väg till havet. och ja, helt dåligt var det inte. berättelser om folks föräldrar är ofta rätt spännande. särakilt om man känner till dem. det måste vara så speciellt ha skrivande föräldrar. som bokstavligen lämnar ord och tankar efter sig. vill tvinga mina föräldar att skriva. och skriva ännu mer själv.

tänker låtsas att det betyder "titta på min vackra brorsdotter som jag älskar mest av allt i hela världen, mer än mina egna barn!" fastän jag vet att det betyder att han ej kan internet och slant när han skulle trycka på gilla

och idag bytte jag i vanlig ordning till midsommarprofilbilden varpå min farbror delade den.

ormbunk.

midsommar med ormbunksbonanza. gjorde en ormbunkskrans och fortsatte sen glatt att sticka ner ormbunkskvistar lite var stans. mest i olika vaser men också på paket, i servettvikningar samt bakom min brors öra.
i övrigt vinner jag i tp, gör pavlova med skogens blåbär och dikets smultron och äter tills magen står i fyra hörn.

lillsemester.

är på landet pga en dags semester innan midsommar, untzuntz! ska sen jobba i tre veckor innan riktig semester.
jallefall, har idag förberett för att kitta om två fönster, köpt en djup tallrik på loppis, åkt hem till en gubbe som via byalagets maillista meddelade att han sålde nyslungad honung, gjort en paj. värd semesterdag!

dagsregn

överraskningsfirade en nybilven doktor igår. när hon märkte att alla kom för att fira henne var hon tvungen att gå in och gråta lite innan hon kunde komma ut och hälsa. vi andra skrattade lite åt henne.
sen kom hon ut, fortfarande med tårar i ögonen och då började hennes mamma, hennes syster, hennes moster och jag också gråta.

allt för en bra bild.

ni vet ibland när man har nya grönglittriga örhängen och inser att man ju kan matcha med sitt grönglittrigaste nagellack men inte riktigt hinner måla, torka, måla, torka innan man ska iväg? 

då kan man helt enkelt måla två av naglarna väldigt snabbt och tjockt, placera fingrarna så bara de målade syns brevid örhänget, knäppa en bild (eller 23) torka av nagellacket med borttagningspads och instagramma bilden. 

så rörd av detta!

att max martin med familj är flankerad av kungen osv på ena sidan och kevin, brian, howie på andra!

no jinx!

idag skrev barnskötaren jag intervjuade på sitt anställningsavtal. *drar den djupaste suck av lättnand*
gillade henne ännu mer idag än förra gången!
låt höstpeppen börja!

vad är egentligen ett namn?

hannas kompis har döpt sitt barn till mitt finaste namn. alltså som är sådär fint att jag inte berättat det för nån IFALL det skulle uppstå en sex and the city-situation och nån skulle sno det ifrån mig. men trodde inte att det skulle hända för jag tror att de flesta jag känner och de kretsar jag rör mig i anser att det är ett fult och trashigt namn. vilket också är en anledning att inte berätta, folk skulle snacka ner det.
känns ändå som i satc. så snuvad.

Vad ville du bli när du var liten?
när jag var dagisliten ville jag bli hemsamarit, dvs jobba inom hemtjänst, för " det kan man vara hela livet har jag hört" (äkta citat från nån dagisteckning om vad man ville bli när man blev stor. ofta citerat i efterhand. minns mycket tydligt att jag tyckte det var ett slags straff att behöva gå i pension och tyckte att jag överlistat livet när jag hittat jobbet hemsamarit för då behövde man inte gå i pension. fattade nog inte att den personen som jag kände till som var hemsamarit var det på idell basis via sin kyrka. jaja.)
sen ville jag väl alltid bli skådespelare.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
asså vet inte? jag hade så extremt otydlig bild av framtiden, om vad man skulle kunna göra? ville nog bli typ inredare, dekoratör, men trodde att det var dösvårt så jag gav upp den idéen innan jag ens börjat försöka. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

ja, beteendevetenskaplig inriktning. det var nog meningen att vi skulle bli jurister och poliser och kanske lite kriminolger/psykologer hela bunten men tror typ två pers är jurister och lika många är nog poliser. var noll procent intresserad av detta, gick där för att jag ville läsa psykologi typ.

Vad hade du för betyg?

skrev jag inte det rätt nyss? kommer ej ihåg snittet men rätt bra. men det var oerhört lätt för mig att få bra betyg på gymnasiet. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

bästa: drama, filosofi, historia
sämsta: matte, gympa, spanska

Utbildade du dig efter gymnasiet?

ja i genusvetenskap a och b, kreativt skrivande, barnkultur och sen till lärare mot de yngre åldrarna

Vilket var ditt allra första jobb?

tror att det var när jag sommarjobbade på min pappas jobb med att typ skriva ut internet samt strimla hemlighetsstämplade dokument. 

Vad har du mer haft för yrken?

bibl. ass och barnskötare på timvik

När hamnade du i den banan du är i idag?

när jag flyttade hemifrån och kände att jag måste sluta slösa bort mitt liv på a-kurser och vara kunde visualisera riktiga yrken.
eller när jag var sju år och spenderade en sommar på landet med att få min nyfödda kusin att skratta och alla vuxna sa till mig att jag hade så bra hand med småbarn.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

tvivlar väl jämt på detta, vilket jag tycker att man ska! men i februari 2010 verkade jag ju rätt säker. och här kom jag på att tvååringar är grejen. det är fortfarande sant. 

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?
skriva snabbt på data. formulera mig skriftligt. se helheter. håll övergripande koll. skapa förtroende hos föräldrar. ha en proffsig kontakt med föräldrar.

och föräldrar säger rätt ofta att jag är bäst i världen. 

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

att jag är för mycket av ett kontrollfreak. att jag samarbetar dålig med folk som inte tänker lika som jag. att jag blir stressad så fort nån vill tänka utanför min planering. 

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

att jag ändrat min, min avdelnings och min mottagande äldrebarnsavdelnings inställning till hur man hanterar att det finns svåra saker att prata om med föräldrar rörande deras barn
att jag vingade fram en så bra genusarbetsplan
att jag nominerade mig själv till styrelsen.

Vad går ditt jobb ut på mest?

att skapa en trygg, rolig och utvecklande plats för yngre barn att vara på. att bygga relationer. att skapa rum och möjligheter för att lära.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?
forska på det jag gör nu. typ. skriva om det på nått sätt. eller skriva om nått helt annat.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

nått där jag helt fritt förfogade över min egna tid. 

Vad gör du om fem år?
om fem år är det 11 år sen jag blev färdig förskollärare. det är nog rimligt att anta att min arbetsplats inte kommer vara den som den är idag. kanske är jag på samma fysiska plats fortfarande, men under helt andra förutsättningar. kanske forskar jag lite forsk. håller på med nånsorts skriv kopplat till min branch. 

och idag fick jag upp den femåriga statusen "im making this shit up ass i go-pedagogiken".

ska vi prata lite om framgångssagan jag är på jobbet? okej, vi gör det.
igår höll jag i en anställningsintervju för en barnskötare. eller ja, det var väl formellt sett min chef som höll i den men jag höll i den. och i förskolebranschen så handlar det rätt mycket om att locka till sig NÅN, snarare än att välja den bästa från ett stort underlag, och helvete vad jag lockade och sålde in. jag är så trevlig? barnskötaren hade varit på en intervju till och skulle ringa tillbaka idag innan två och meddela om hon vill jobba hos oss eller inte. fem i två hade vi gett upp hoppet för länge sen, men DÅ ringde hon!
igår började även en ny förskollärare på s avdelning. jag ska vara hennes mentor. hon beter sig som att hon ser upp till mig? så spexigt! så peppad på att lära henne allt jag kan! kan så mycket! började med att lära henne larma idag.
övertygade även två föräldrar om att det exakt motsatta är det allra bästa för deras respektive barn. jag är så förtroendeingivande!

men jag vill ju va indie.

jag har köpt en ny dator. den är lövtunn och känns som den kommer krossas om jag smattrar förmycket på tangenterna. ändå ville jag inte ha nån drulleförsäkring pga citat "jag är inte en person som tappar sin dator i golvet". hur slutade min förrförra dator fungera? jag tappade den i golvet. jaja.
iallafall, har behövt köpa en ny dator i typ ett år men så uppdaterade jag den till windows tio och då dog den och så blev det akut. fick på nåder låna pappas laptop under tiden. en anledning till att jag inte köpt ny dator är att jag tänkt att jag kanske inte behöver en dator. utan en platta. för jag surfar mest och kollar serier ändå. inte skriver jag särskilt ofta. men jag vill skriva. jag vill se mig som en skrivande person, att köpa en dator utan tangentbord är att erkänna att jag inte längre är en skrivande person. så därför har jag skjutit datorköp samt personlighetsförändring på framtiden. men nu var det oundvikligt. så jag gick till en dataaffär, klämde och lyfte på lite olika plattor och hybrider och fotade infoskyltar och rådfrågade folk i min närhet. bestämde mig för en hybridsak med nånsorts tangentbordsskal, marscherade in och sa till försäljaren att jag skulle ha den, han förklarade att tangentbordsskalet inte ingick och sen gick han och hämtade båda grejerna. när han kom tillbaka hade jag ångrat mig och hittat en superslimmad dator och frågade honom vad skillnaden var och det var ingen så jag gick därifrån med en laptop istället för en hybridplatta samt med min självbild intakt.

liveblogg från wc-plats!

bajsar i detta nu inomhus på landet. och bloggar om det. framtiden. zomg.

samling

höll i en så bra samling idag också. lilla b var samlingsvärd och valde sånger som matchade hennes frisyr. sen var vi tvungna att prata om sår och plåster. alla fick visa om de hade plåster och berätta om hur många plåster de hade hemma. och så sjöng vi det kom blod med våra sorgligaste röster.
till sist hade jag spelat in tre ljudklipp som vi elefantöronslyssnade på. första visslade jag sipa lipa lakristpipa på. andra sjöng jag hejhå som i kalle teodor på. tredje tutade jag och gjorde pruttljud som elefanten på. sen sjöng vi dom sångerna också.

rast.

hade så mysig rast idag. det var bara jag och a-l. hon pratade om relationen till alla sina barnbarn samt till sin bror. i vanliga fall pratar hon inte så mycket, är lite tystlåten vilket jag också verkligen uppskattar. men idag babblade hon på öppnade sig. det var härligt. hon har ett sätt att liksom avhandla storslagna och allvarliga grejer på ett vardagligt sätt, med mycket distans. kort och koncist och konstaterande. jag gillar henne så mycket.

jean-y!

såg xmen apocalypse förra helgen och blev helt golvad av jean grey. så otippat! jag älskar xmenfilmerna men har aldrig läst en enda av serierna så min bild av jean är den man får i de två första filmerna. en rätt tråkig karaktär som av okända anledningar är speciell för professorn och wolwerine och som av ännu oklarare anledningar är ihop med cyclops, doucharnas douche (tänkte i början av filmen att den där scott, han är ju rätt trevlig ändå men nej. så svår att tycka om) där är hennes kraft också rätt otydlig, typ samma som professorns men sämre?
men nu! ojojoj! alla bitar på plats, eller många, och jag vill ha meeer! hoppas lite att sansa ska strycka med i GoT så sophie turner kan ägna all sin uppmärksamhet åt att spela in massa spinoffs och orgins om jean!

kände nästan för att föreslå en avslutande gruppkram.

idag hade vi vårt sista avdelningsmöte. vi ägnade en halvtimme åt att diskutera två föräldrasamtal. en timme och 45 minuter åt att kvalitetsskatta vår verksamhet. så avslutade vi med att prata skit om vår chef i 45 minuter. bra användande av mötestid!

häromdagen sa jenny: ska vi ses efter jobbet och ta en glass?
jag ba: javisst, jag kan om tidigast två veckor.

det var väldigt märkligt att vara på planeringsdagar där v var med, eftersom hon inte ska va med när vi genomför det vi planerat. och för att det fortfarande inte är officiellt att hon ska sluta. bara jag, k, vår chef och s som jag var tvungen att berätta för vet. vilket gör det hela ännu märkligare. att sitta ihop med den andra yngrebarnsavdelningen som är helt ovetande och prata om hösten. och v pratar också om hösten! det är nästan det konstigaste. jag fattar inte hur hon kan hålla masken, hålla det hemligt. men hon håller verkligen masken. på studiebesöket ställde hon tusen frågor och var jätteintresserad. hon som inte tänker va kvar i barnomsorgen över huvudtaget.
de senaste veckorna, sen hon sa upp sig, tycker jag att hon blivit mer närvarande, ställer upp mer, löser grejer, tar till sig. hon är exemplarisk att jobba med. och så ska hon sluta. fattar att det kanske är en lättnad att ha sagt upp sig, att hon ser nån sorta ljus i tunneln och bestämt sig för att orka till slutet. men tänk om hon bara skärp sig så här utan att säga upp sig, då när vi var oroade och irriterade.

på planeringsdagar. bor lyxigast hittills. det får mig att tro att min chef tänker go off with a bang och pensionera sig.
c refererade till nån annan planeringsdag när jag och g spelade fyrhändigt och s låg på pianot med en ros i munnen. blir lite ställd av detta, att jag har sju planeringsdagar tillsammans med de här typerna bakom mig.

art waits for noone.

idag ändå va.

intervjuade en potentiell kollega som ska komma efter v, det kändes så bra! blev så höstpeppad. fatta lyxen att få ingå i ett arbetslag med en annan förskollärare!
på kören la en person jag inte ens vet vad hon heter sin huvud mot min axel och sa att jag va hennes favoritkörperson trots att hon inte visste vad jag hette heller. ( lät det lite creepy och gränslöst? det var fint faktiskt)
och sen i söndags har jag nån sorts husligt momentum och ba diskar efter mig varje dag, planterar om blommor, fyller frysen med bakat, tvättar innan tvättkorgen svämmat över.

du är sjuk i huvudet men det är rätt gulligt

= sånt man säger när man försöker va cool big siz som får förtroenden och vill va stöttande men också måste markera sitt storasysterliga ansvar och försöka banka in vett.

HAR DU?

Folköl i kylen:
näpp. men några minicola zeros som blev över när jag gjorde jonas 30årspresent i somras.

Något husdjur:
tack och lov inte.

Någon favoriträtt:
en fiskrätt med dill som kokerskan på mitt jobb brukar göra. tror receptet är typ fiskfileer, asmycket dill, asasmycket smör.

Puder på dig:
nej jag jobbar inte med att sminka huden.

Några framtidsplaner:
plugga vidare. vara gladare.

Någon sjukdom:
näpp.

Gymkort:
Ja. som jag nyttjar.

Några MVG:n:
när jag gick ut högstadiet: två (hemkunskap och slöjd)
när jag tog studenten: alla utom matte b (g) samt naturkunskap a + b, spanska, matte a, idrott och datakörkort (vg)

Något beroende:
känns som jag listsvarat på denna fråga förr. men nja. socker ibland.

Nagellack:
inte just nu tyvärr. försöker rädda mina död naglar.

Någon vän som bor i ett annat land:
ja. eller nej? småland är ju detta land.

VEM?
Avskyr du:
min chef just nu.

Längtar du mest efter:
min lillebror

Stör du dig på:
folk som inte varar på sms

Gosar du med:
nått barn på jobbet

Lagar mat:
jag

Diskar:
jag, suck.

VILKEN?
Tidning läser du:
ingen

Buss åker du oftast:
161

Dag fyller du år:
23 april

Årstid föredrar du:
höst

VAD?
Gör du nu:
dricker must, recappar internet.

Gör dig till en bra människa:
tänkandet av goda tankar, samarbetet med människor som inte är som jag.


Gör dig till en dålig människa:
att tänkandet av goda tankar bara är tankar, att jag hellre vill samarbeta med människor som inte är som jag.

Vill du arbeta med:
barn. men helst nått där man kan ha på sig snygga outfits samtidigt.

Är roligast just nu?
att tänka på mitt och sofias kentprojekt.

Har du på dig nu:
underkläder, morgonrock, örhängen

Äger du för skor:
inga sommaranpassade

Har du för storlek i skor?
har korta men breda fötter. 36 på längde, 38 på bredden typ.

Läser du för bok:
gudarna


Ska du göra nu:
sminka mig, promenera till västertorp, kolla eurovisions schlagerfestivalen

två inte så mindfulla personer går på spa.

idag var jag och sofia på yasuragi.innan vi  skulle gå hem kollade vi in den japanska trädgården. det satt skyltar över allt där det stod typ STANNA UPP! TA ETT ANDETAG! NJUT! osv etc mm. vi kollade på en sån skylt, sofia suckade högljutt och jag sa fuck you nu går vi.

den här veckan alltså. ville dö redan i tisdags.
sover så himla dåligt, skyller allt på sommartäcket. fattar såklart att det inte är sommartäcket.
känner mig missnöjd med allt men är väl bara otacksam som vanligt.

arbetsuppgifter denna vecka

beställa förbrukningsmaterial ( dvs pärlor och paljetter!)
dokumentera vårens projekt
göra nytt schema till hösten
rulla 150 chokladbollar
läsa en bok om aktionsforskning
färga barnluggar med hårspray
förbereda en anställningsintervju
+ det vanliga

mer paj. och smör.

på väg till landet lyssnade vi på p1, det var gudstjänst och de sjöng nån psalm som fick mamma att genast börja sjunga joe hill-versionen av den. med den fantastiska textraden
you get pie in the sky when you die.
väl framme letade hon upp en sångbok där joe hillsångerna fanns på svenska. ovanstående rad blir då
du får smör ovanför när du dör.
fantastisk översättning! vet inte vilket språk jag föredrar ens.

den här dikten har jag citerat på alla internetcommunitys jag varit på. jag hittade den i början av 00talet på www:t som sa att olle ljungström skrivit den. så då började jag lyssna på olle ljungström.

nervös. för att ni inte ska höra vad jag säger. för att ni ska höra vad jag säger.
för att ni inte ska förstå. för att ni ska förstå. och börja kasta pajer.
nervös. och lite sugen på paj. mmm. blåbär.
ändå nervös.

är lite ledsen för att olle ljungström är död.

och jag är mer sur över att min chef är sämst och hanterar det här dåligt än ledsen över att v slutar.

v sa att hon ville ha tjänstledigt ett halvår, det fick hon inte, så hon sa upp sig.

vy från ett luftslott.

imorgon ska v berätta om hon tänker sluta eller inte. kan inte sluta tänka på det. längtar så till imorgon. står inte ut. jag hoppas verkligen att hon inte ska sluta, men mest av allt vill jag veta. hatar att vara i det här ovissa läget, den här himla pausen.
men alltså om hon slutar. då slutar hon i augusti. och så slutar k i december. två kollegor kort på mindre än ett halvår. jag ser nån slow motion framför mig hur allt rasar. som ett korthus, eller nej ett sånt där stapelbygge där man drar ur klossarna, det där spelet, vad heter det?, man drar ut dom och ser om det står kvar, drar ut en still och ser om det står kvar osv osv. eller som ett pompeji som dundrar samman, rök och ruiner. är jag för dramatisk nu? en förskola är aldrig starkare än den svaga länken som är personalomsättning. allt bygger på att man sitter still i båten. kan jag hålla fortet själv? vara trygg och stadig och bra om vikarierna avlöser varandra runt mig. vill jag det. orkar jag det.

mvh din vän pessimisten,

var mycket peppad på att ta fina demobilder och skriva kentcitat som captions men orkade aldrig in i själva kungsan till plakaten och körsbärsblommen och den skrala  fi-marschen gjorde mig bara politiskt deprimerad.

första maj och för första gången i år vaknar jag av att täcket är för varmt.

solvarm, vårkvällskall, brasrökslukt i nytättathår.

försöker hetsa alla jag kan komma på att följa med till en eld men får inte med mig nån. bestämmer mig för att gå till den närmsta elden ändå.  irrar iväg på egen hand i mina grannkvarter där jag tappar bort mig, piper att jag vill bo i de små sockerlådshusen, men väl framme vid elden konfronteras jag med sockerlådornas invånare och får panik. dom gör inget särskilt, bara är som vanligt folk är mest och jag får samma panik som jag får av tanken på att bosätta mig i segeltorp. jag kan inte se hur jag nånsin ska kunna bo så där. leva så där. tittar på elden, den är ynklig. det finns ingen manskör. känner ändå samma valborgskänslor som alltid. som alla år innan. lite vårlycklig, lite vårmelankolisk. allt går bara runt, inget är nytt. det är tryggt. och tråkigt. men mest tryggt.

idag sa v att hon tänker säga upp sig.

kentflikkor fyller år.

fyllde 31 små år igår. firade med brunch med ma&pa och bror, och sen med kentfest tillsammans med sofia!  pysselavdelningen gick all in på vitt och vi smackade upp 50 ballonger, tre vimpelspel och en massa serpentiner i sofias vardagsrum (pga 6 juni 2003). vi hade fixat röror och bröd och två sorters tårta samt kentrelaterade snacks, dvs. lådvinsnostalig, en skål med socker och givetvis krämbuffé.  vi hade också gjort ett assvårt kentquiz. det var kul förutom när vissa ritade ledsna smileys på som svar. borde verkligen känna fler kentfans. nästa gång vi har kentfest ska jag känna fler kentfans.
jag och sofia sminkade oss med mycket kajal och stjärnor och kände att man verkligen borde bära mer svart-under-ögatsmink. jag hade på mig min studentoutfit, fast med polarn o. pyrettröja som överdel. men annars röda kinaskor och åtta lagerstyllkjol. emma och sandra var utklädda till samma skivomslag, anna var utklädd till ett annat och så kom faktiskt markus mustonen på vår fest. jenny den lilla ordvitsaren hade pärlor i pannan och döpte sitt quizlag, där jonas ingick, till jonas och giftet. och fredrik bjöd på lsd. efter quizet hade vi kort men intensivt kentdansgolv som avslutades med konfettinbomb. tyvärr vara bara jag och sofia på dansgolvet just då, men det räckte rätt bra. 00.00 började efterfesten då man fick spela annan musik än kent. bäst på efterfesten var när jag och erik förenades i en innerlig tolkning du måste finnas.

fira grilly

så trött nu. det blir lite lätt lite hetsigt när man fyller år samma dag som sin bästis och dan efter sin bror. mycket presenter och fester som ska fixas. man måste bidra med sin närvaro såväl som med sin tanke. allt räknas.
idag fyller niklas alltså tjusju. detta firades ( eller firas nog fortfarande när jag skriver detta) på ett hak i högdalen. synd för mig att jag aldrig lär mig skilja på högdalen, hagsätra och hökarängen. åkte fel när jag stressade iväg för att komma tidigt till detta event så jag skulle hinna hem och lägga mig i rimlig tid. aja väl där hetsade jag honom att öppna det guldkinder ägg från nk han fått av sin chefs fru. detta lyckades genom att jag med emfas hävdade att jag trodde att det innehöll smycken. en ring kanske. det innehöll inte smycken. det var choklad. som alla trodde från början. men kul att jag fick min lillebror att tro nått bara för att jag trodde det. man måste utöva sin storasyskonsauktoritet.
hann även tyda tecken och ägna mig åt magiskt tänkande kring alla månsymboler i hans presenter samt i vädret innan jag kastade iväg mig hem.

men om han får heta eugen så är allt förlåtet!

i typ tio sekunder var jag själaglad över att prinsparet hemlighöll könet på sin unge. sen sa dom det.

hur vet man?

det gick... jag vet inte hur det gick? hur vet man hur nått går? hur nått landar?
vi pratade snabbt, k sa mest. v sa jag vet inte. jag har pollenallergi. sen gick hon och rökte.

f u detet.

tre nätter i rad har jag drömt om samtalet vi ska ha med v imorgon.
visste inte att saker kunde bli fel på så många olika sätt! tack för det mitt undermedvetna!

sömnlös i södertälje. (nej jag åkte hem med vändande buss såklart)

ni vet när man på hemvägen passerar e4an prick när motorvägsbussen till ikea bromsar in och man får feeling och hoppar på men när bussen inte svänger in vid ikea fem minuter senare inser att man hoppat på en annan motorvägsbuss vars nästa stopp är södertälje med omnejd.

och sen var jag tvungen att ältat detta med s en stund och hon fick in mig på missbrukstanken som inte ens slagit mig men nu kan jag inte släppa det.

idag sa min chef åt mig och k att vi skulle prata om varför vi tror att v är borta så mycket. tyckte detta var det cirka det dummaste ever, och k också, liksom hur ska vi veta? men så pratade vi iallafall om det och det visade sig att vi hade rätt många olika förslag på varför och att vi båda två var rätt irriterade på v.  för att hon är borta så mycket. och så pratade vi om att hon kanske inte trivs, eller kanske inte mår så bra. för hon är frånvarande. även när hon är på plats. hon tar inte riktigt in, håller distans, har inte koll, knyter inte barn till sig. och jag tänkte att jag kanske tar för mycket plats, bestämmer för mycket, planerar för mycket, kör över för mycket. får henne att känna sig överflödig. och oviktigt. men k var mer inne på att hon inte alls vill jobba hos oss, inom förskolan. att hon har tar för mycket ansvar för sina barn och barnbarn. att hon röker för mycket.

och nu känns det som att vi har gaddat ihop oss. men vår chef tvingade oss. och det är bättre att vi tar det med v än att vår chef gör det. även om vår chef borde göra det. och väl också kommer göra det. men vi ska prata med henne först. och säga jag vet inte riktigt. att vi är oroliga. att vi undrar om hon trivs. om vi kan göra nått bättre. tänk vad tryggt det skulle kännas om man hade förtroende för att en chefs kunde ta hand om sånna här saker på ett fint och respektfullt sätt.

why do you need more help then a baby?

det känns som att internet har slutat bry sig om girls? för typ två säsonger sen, när jag och sofia försökte titta tillsammans och jag ibland därför var tvungen att vänta nån dag extra med att se de senaste avsnittet så kunde jag inte va på internet utan att bli spoilad, översköljd med memes och få artiklar kastade på mig.
alltså det är väl rimligt att folk inte ballar ur så fort lena dunhams kropp är avklädd, internet kan bara gå sönder så många gånger, men asså jag läste recaps och analyser och mös runt på massa olika ställen och för det är ju halva nöjet men  nu är det bara tyst. svekfulla internet. tackochlov för teveseriepodden.

hkh prins kent av skåne

hänger runt på svensk damtidnings insta pga orsak och hittar deras brillianta aprilskämt att lilleprinsen skulle förärats ytterligare ett namn för att hedra sin pappas favoritband som nu lägger ner. så ledsen att det är inte är sant.

hårig håla.

idag fick jag upp en superrolig statusrad från 2008 men den gick inte att dela? iallafall stod det: skrämmer gymnasiekids med sitt kroppshår.
mindes inte alls sammanhanget, men då är det tur att man har lelle bloggy att checka av emot och uppenbarligen handlade det om att jag gick på min lillebrors studentskiva med synligt orakade armhålor.
2008 hade jag och sofia som nyårslöfte att inte raka oss under armarna. har inte rakat mig under armarna sen dess.
det var en väldigt aktiv handling då, vi pratade extremt mycket om kroppsbehåring och jag skrev ett himla paper om hår och feminism på en delkurs på lhs. (fick vg) i den skrev jag om hur mitt armhålehår aldrig kunde få vara bara armhålehår utan var ett statement hur jag än gjorde eller inte gjorde med det. det här var ungefär samtidigt som aftonbladets bilaga macho kom (så dålig tidning! pluggade förövrigt sen med en av grundarna som hela tiden refererade till den som sveriges största feministiska tidskrift. man ba ja? det är en gratisbilaga till aftonbladet? den kom typ i sex nummer och gjorde noll avtryck. var tyst) vars ända bidrag till historien var ett superkul bildrepotage om olika sätt att pynta sitt armhålehår på. jag och sofia babblade mycket om att färga armhålehåret, vilket killar i vår närhet tyckte var v a n s i n n i g t. vilket ju gjorde en mer sugen. men det blev aldrig så.
men då iallafall lät jag verkligen bli. att raka mig. jag valde att vara en hårig feminist, jag tvingade mig till att vara det, vi tyckte nog att det var snyggt, men behövde peppa oss själva för att kunna stå för armhålebehåringen.
nu är det bara automatiskt, det känns helt främmande att jag inte skulle ha hår under armarna. typ som att det är naturligt att ha hår under armarna? som om det fanns där av sig självt?
det krävdes bara lite systerskap och tillvänjning för att det skulle ske.

marit bergmans nya skiva får mig att o-hata våren.

hur vig?

tryckte nyss min stortå mot min panna.

bibliotekardotterns mamma.

om två dagar går min mamma i pension. hon började nedräkningen för över ett år sen. eller, år innan dess. jag har alltid vetat att min mamma längtat till, eller iallafall sett framemot sin pension. (tillskillnad från pappa som gick i pension tre gånger innan det tog skruv.)
idag har hon blivit avtackad på sitt jobb. hållit tal. blivit avfirad av hundra personer som kommer sakna henne. eller redan gör det för en massa som redan blitt panchisar var där också. hon verkar ha varit nervös och förväntansfull inför idag. hon pratade om det som att en det var skönt att det var över nu, hon gillar inte ståhej så mycket, att va i centum på det sättet, men hon var lite skrytig när hon pratade om alla som kommit och allt bubbel och alla blommor och alla presenter.

en av de bästa grejerna jag vet är att få en inblick i folks jobb. se dom in action. man har ju ingen aning om hur folk funkar på sina jobb, hur dom är med kollegor och ansvar och uppgifter. men ibland får man se, och om man då får se att dom är bra på sitt jobb, det är så fint. eftersom jag också jobbade på biblioteket förut hände det ibland att vi överlappade varandra, mamma och jag. och det var verkligen så givande att se henne göra sitt jobb, som hon är så himla himla bra på. och att få höra folk som leende ahh;ade när de fattade att hon va min mamma.
även om hon verkligen velat gå i pension ett bra tag nu, så har hon alltid gillat sitt jobb och många av hennes närmsta vänner är hennes kollegor. hon fick sin guldklocka för länge sen. jag tror verkligen att hon haft det bra. och att hon har varit en stor tillgång. det är väldigt fint att tänka på.

the old switcheroo.

nivet den här grejen med att förbluffas över folks ålder. typ att ross i vänner spelar 28 år när serien börjar. eller att håkan juholt och brad pitt skulle vara lika gamla (vilket inte är sant tror jag, har för mig att brad är ett år äldre)
en av mina sånna åldersförbluffande käpphästar var länge det faktum att winnerbäck och håkan är lika gamla. (alltså inte håkan juholt.) har sagt det som ett fakta att förvånas över i minst tio år, och folk blir förvånade. winnerbäck, som är så gubbig? och håkan som är så pojkig? att dom är lika gamla??
jag, sofia och sandra har en chattråd där jag främst bidrar med att länka till olika svenska kändisars instagarmkonton. för ett tag sen länkade jag till winnerbäcks. jag tyckte det var oerhört att han ens hade ett instakonto. han kändes lite som den sista som skulle haft det. (han var ju redan 1999 trött på alla mail och koder...) sandra kommenterade "vad ung han ser ut = jag har tydligen blivit vuxen." och jag tänkte att hon var knäpp, eller snarare att hon vara omger sig med män med skägg.
men i natt när jag kom hem så lyssnade jag en gång på håkans nya singel och helvete vilken GUBBIG låt. noll svårigheter att tro att han är 42 år gammal. minst. och sandra har kanske rätt, winnerbäck har nog stannat i nånsorts 30+fåra, för alltid.

ett annat guld i detta dig

nivet när man googlar en person som man levde i symbios med en hel festival i början av 00-talet och så visar det sig att personen i fråga har som huvudsysselsättning: professionell magdansare.

im not sayin he's a golddigger.

min pappa har släktforskat/internetstalkat fram en gammal sjuklig syssling utan arvingar som har ett hus vid havet i halland.

idag var en vanlig dag.

idag var en vanlig onsdag. jag kom till jobbet strax innan åtta, satte upp en födelsedagstavla för ett barn som fyllde år, beställde kalasplättar till mellanmål, klädde på mig och gick ut. tog emot några barn på gården tillsammans med min kollega, låste upp leksaksförrådet och cykelförrådet. åt förmiddagsfrukt vid bänkarna, tog fram reflexvästar och ryggsäck, väntade på att min kollega skulle bli klar med ett utvecklingssamtal så vi kunde gå till skogen. det drog ut på tiden så vi hann bara gå dit, plocka fram älgmammorna ur ryggsäcken och fundera på hur många mammor vi hade, sjunga min lilla kråksång och att det var soligt idag och sen spanade vi in myrstacken för att se om myrorna vaknat och ATT dom hade! sen gick vi tillbaka till förskolan och gick in. jag höll i samlingen tillsammans med födelsedagsbarnet och när hon valt tre sånger från sångbyrån pratade vi om påskägg, spelade på rytmägg och sjöng ägg ägg mera ägg ät ägg så får du skägg och skrattade ihjäl oss. sen gick vi till matsalen, åt bulgur och linsgryta och sen vilade vi på vår 16gradiga avdelning. men medan vi vilade kom nån elperson och slog på värmen.
efter vilan hade vi kalasmellanmål, jag sjöng plätt plätt mera plätt ät plätt så blir du mätt och alla skratta ihjäl sig ännu mer. sen hann vi precis komma ut allihopa innan det kom en störtskur men sen kunde vi beundra våra skuggor resten av eftermiddagen.

vanlig jobbonsdag.
men det var länge sen innan idag. de senaste två veckorna har jag pga kaos jobbat på ena storbarnsavdelningen. och innan dess hade jag semster. så i nästan tre veckor va jag borta från min avdelning. imorgon ska jag ha två utvecklingssamtal. det känns som att jag knappt vet nått om de barnen. eller att det är helt inaktuellt. hur mycket händer inte med tex språkutvecklingen på två veckor hos en tvååring?

kommer bara återberätta det som hänt idag helt enkelt.

känslor man gillar

att längta hem till sin bok.

men jag blev ju jättejättearg så då kanske det var konst ändå?

var på vårsalongen idag. alltså det var ju ballt med utsikten men det kändes lite som dom jobbade lite för hårt på sitt urbana och byggnadsruffiga konstlokalsutryck. att det skulle vara en del av "upplevelsen". dock bekräftade tjejen i kassan att de höjt priset från tio till tjugo kronor pga arbetsskadorna som uppstod när stora mängder mynt skulle hanteras.
gillade mest ett par broderieverk. blev inspirerad! men mest impad. det verk som provocerade mig mest var en serie med fyra svartvita foton på träd. av bildkvalitet och komposition så var de inte tagna av verkets upphovskvinna utan min gissning är att hon googlat upp dom/ snott dom på tumblr. över dessa foton av träd hade hon med guld broderat geometriska former. asså. ZZZZZZzzzZzZZzzzzzZZzzzzzZZzzzzzZZZZZZZZZZZZ. hur tråkigt, intetsägande, trendigt-för-två-år-sen, raktigenom värdelöst.

topp 1 mysigaste ljudet att somna till:

ljudet av ens kisspapper som brinner upp i rörspisen.

niklas reagerade mycket starkt på att pappa refererade till jungfrukammaren som majas rum.

det verkar som att alla rum man tapetserar om blir ens egna här på landet.

en påsk där man får välja vilken bil man ska åka i till landet.

långfredagsåker bil med lillebror. lyssnar på världsmusik (och får nya favoriter, fast de är svenska) och har real talks.

har även mensvärk.

städar och äter marsipanägg. behöver det ena för att stå ut med det andra.

hade ett otroligt fint pappa-dotter-ögonblick nyss när vi åkte över skurubron och, lite sockerstinna båda två, skrålade med i canneloni macaroni.

kentflikkor.

i söndags, när jag kom hem mittinatten och var försenad och sur och trött och helst ville falla ner på hallmattan och somna direkt gjorde jag inte det utan kollade facebook och såg att alla delade ett kentklipp och var tvungen att kolla på det och sen kunde jag inte somna pga feelsen. ägnade resten av veckan åt att lyssna på den nya låten, smsa med emma om klippet, chatta med sofia om kent och framförallt om andra kentfans ovärdighet (typ de som började lyssna efter vapen och ammunition ).
igår bestämde sofia och jag att det här är kentåret och det ska vi uppmärksamma genom att ha kenttema på vår födelsedagsfest. och genom att noga lyssna igenom och diskutera alla skivorna i kronologisk ordning. och vi bestämde att vi skulle försöka köpa biljetter till både första och sista konserten på turnen. jag skapade också en fb-grupp som fick namnet kentflikkor.
idag har jag ägnat större delen av förmiddagen åt att hänga i ett virtuellt väntrum för att få köpa konsertbiljetter. helvete vilken pärs det var. så förväntasfull och ångestnervös inför att kanske inte ens få en biljett. men sofia fick till den allra sista spelningen och jag lyckades till slut få till den näst första spelningen. så himla himla glad över detta.

saker man minns.

här kommer en ordagrann återgivelse av texten som josef hade på sitt lunar-krypin:

sofie tycker att jag ska skriva ett kentcitat här, så nu gör jag det
"han fångade sparken med huvudet"

bra procentsats.

förra veckan när jag uteblev från kören, pga var tvungen att krossa sexismen å d, så hade de med anledning av 8mars bara sjungit sånger av kvinnliga artister. vilket visade sig va typ åtti procent av reportoaren.

tillochmed det fula är fint.

älskar lissabon. det är fint överöver allt. har aldrig varit på en vackrare plats. varför har ingen sagt det? vill flytta hit.

vi kände oss väldigt outdoorsiga och kom fram till att vi verkligen gillar anlagd men förvildad nartur.

fjäderpalatset.

har idag varit på urturistigt men underbar utflykt. tänk att få va på semster med en som gillar kitschiga slott lika mycket som jag. menmen nu behöver ingen av oss besöka fler för det här var slottens slott. skrek väl men sluta hur många gånger som helst för varje ny vinkel och våning hade en ny färg, eller ett nytt kakel, eller en ny utsmyckning, eller allt på samma gång. pastell, soldatkakel, krokodilutmejslingar. när vi oh:at och ah:at oss genom slottets in- och utsida samt typ dött av svindel på the wall walk så skulle vi fortsätta lite i det extremt kuperade/vindlande landskapet och valde lite på måfå att gå mot kameliaträdgården men tänkte väl mest att det kanske inte var säsong. och så var det typ bättre än slottet! och vi älskade slottet! men det var halvt förvildat och prunkande och typ magiskt med gigantiska blommor och gångar. och så gick vi mot duck pondsen som inte såg mycket ut för världen på kartan men som också va som från nån sorts fantasilandskap. och som om detta inte vore nog kom två SVARTA svanar seglandes över dammen. dog väl.

vay-cay.

bästa med att resa: packa! särskilt necessären.
sämsta med att resa: att ta sig till samt runt på flygplatsen. inget får mig att känna mig mer världsovan.

älskar när man är påväg till feministiska demos och passerar en massa tjejgäng som helt uppenbart är påväg dit!

saker som är sjuka 1 : att folk skiljer sig. saker som är sjuka 2: att jag läser om det i deras skunkdagböcker.

min kompis, som er o-er-hört transparant samt aktiv på olika sociala medier, berättade i fredags på sin statusrad att hon och hennes man ska skilja sig. hon har haft rätt deppig stämning runt sitt uppdaterande den senaste tiden, men också glatt instagrammat från familjens solsemester. anywho, jag blev noll procent förvånad av detta, pga jag har vetat att de ska skilja sig sen december. för som det internetstalkeprofs jag är, så jag läser hennes mans skunkdagbok. och där har han skrivit otroligt öppenhjärtligt. och hjärtslitande. och alltså jag är fullständigt medveten om att det är helt sjuk beteende men jag har inte kunnat sluta läsa. det var som intensivast under julen, samtidigt som jag läste martina haags skilsmässobok. martina got nothing on min kompis exman. hennes text känns ju ungefär också som saxad från en dagbok, men hans rörde mig mycket mer. kanske för att hans dagbok tidigare aldrig särskilt handlat om känslor. han fyllde i ett sånt där årsformulär som jag alltid fyller i och på frågan på vad spenderade du mest pengar på svarade han försörja min fru. som nu tänker lämna mig.
men från att ha varit helt hjärtekrossad och förtvivlad över sin bostadssituation har han nu slutat vara kär i henne och har en crush på en annan, båda två ska bo kvar på samma gata, de skiljs som vänner och de har berättat för barnen som verkar ta det okej. precis innan de berättade för barnen skrev han att han typ här sitter jag och bygger lego med de som jag strax ska traumatisera för alltid.
åh.

vill tillägga att jag inte umgås med den här kompisen. och att jag inte alls känner hennes man. har träffat honom två gånger kanske. för, som vi vet får man välja mellan att internetstalka nån och va kompis med nån.

går i barndom.

är hos ma och pa och färgar håret vilket innebär att jag också kommer bada badkar och pappa håller på att tillaga kyckling i lergryta. som att återuppleva valfri söndag från min barndom.