v sa att hon ville ha tjänstledigt ett halvår, det fick hon inte, så hon sa upp sig.

vy från ett luftslott.

imorgon ska v berätta om hon tänker sluta eller inte. kan inte sluta tänka på det. längtar så till imorgon. står inte ut. jag hoppas verkligen att hon inte ska sluta, men mest av allt vill jag veta. hatar att vara i det här ovissa läget, den här himla pausen.
men alltså om hon slutar. då slutar hon i augusti. och så slutar k i december. två kollegor kort på mindre än ett halvår. jag ser nån slow motion framför mig hur allt rasar. som ett korthus, eller nej ett sånt där stapelbygge där man drar ur klossarna, det där spelet, vad heter det?, man drar ut dom och ser om det står kvar, drar ut en still och ser om det står kvar osv osv. eller som ett pompeji som dundrar samman, rök och ruiner. är jag för dramatisk nu? en förskola är aldrig starkare än den svaga länken som är personalomsättning. allt bygger på att man sitter still i båten. kan jag hålla fortet själv? vara trygg och stadig och bra om vikarierna avlöser varandra runt mig. vill jag det. orkar jag det.

mvh din vän pessimisten,

var mycket peppad på att ta fina demobilder och skriva kentcitat som captions men orkade aldrig in i själva kungsan till plakaten och körsbärsblommen och den skrala  fi-marschen gjorde mig bara politiskt deprimerad.

första maj och för första gången i år vaknar jag av att täcket är för varmt.

solvarm, vårkvällskall, brasrökslukt i nytättathår.

försöker hetsa alla jag kan komma på att följa med till en eld men får inte med mig nån. bestämmer mig för att gå till den närmsta elden ändå.  irrar iväg på egen hand i mina grannkvarter där jag tappar bort mig, piper att jag vill bo i de små sockerlådshusen, men väl framme vid elden konfronteras jag med sockerlådornas invånare och får panik. dom gör inget särskilt, bara är som vanligt folk är mest och jag får samma panik som jag får av tanken på att bosätta mig i segeltorp. jag kan inte se hur jag nånsin ska kunna bo så där. leva så där. tittar på elden, den är ynklig. det finns ingen manskör. känner ändå samma valborgskänslor som alltid. som alla år innan. lite vårlycklig, lite vårmelankolisk. allt går bara runt, inget är nytt. det är tryggt. och tråkigt. men mest tryggt.

idag sa v att hon tänker säga upp sig.

kentflikkor fyller år.

fyllde 31 små år igår. firade med brunch med ma&pa och bror, och sen med kentfest tillsammans med sofia!  pysselavdelningen gick all in på vitt och vi smackade upp 50 ballonger, tre vimpelspel och en massa serpentiner i sofias vardagsrum (pga 6 juni 2003). vi hade fixat röror och bröd och två sorters tårta samt kentrelaterade snacks, dvs. lådvinsnostalig, en skål med socker och givetvis krämbuffé.  vi hade också gjort ett assvårt kentquiz. det var kul förutom när vissa ritade ledsna smileys på som svar. borde verkligen känna fler kentfans. nästa gång vi har kentfest ska jag känna fler kentfans.
jag och sofia sminkade oss med mycket kajal och stjärnor och kände att man verkligen borde bära mer svart-under-ögatsmink. jag hade på mig min studentoutfit, fast med polarn o. pyrettröja som överdel. men annars röda kinaskor och åtta lagerstyllkjol. emma och sandra var utklädda till samma skivomslag, anna var utklädd till ett annat och så kom faktiskt markus mustonen på vår fest. jenny den lilla ordvitsaren hade pärlor i pannan och döpte sitt quizlag, där jonas ingick, till jonas och giftet. och fredrik bjöd på lsd. efter quizet hade vi kort men intensivt kentdansgolv som avslutades med konfettinbomb. tyvärr vara bara jag och sofia på dansgolvet just då, men det räckte rätt bra. 00.00 började efterfesten då man fick spela annan musik än kent. bäst på efterfesten var när jag och erik förenades i en innerlig tolkning du måste finnas.

fira grilly

så trött nu. det blir lite lätt lite hetsigt när man fyller år samma dag som sin bästis och dan efter sin bror. mycket presenter och fester som ska fixas. man måste bidra med sin närvaro såväl som med sin tanke. allt räknas.
idag fyller niklas alltså tjusju. detta firades ( eller firas nog fortfarande när jag skriver detta) på ett hak i högdalen. synd för mig att jag aldrig lär mig skilja på högdalen, hagsätra och hökarängen. åkte fel när jag stressade iväg för att komma tidigt till detta event så jag skulle hinna hem och lägga mig i rimlig tid. aja väl där hetsade jag honom att öppna det guldkinder ägg från nk han fått av sin chefs fru. detta lyckades genom att jag med emfas hävdade att jag trodde att det innehöll smycken. en ring kanske. det innehöll inte smycken. det var choklad. som alla trodde från början. men kul att jag fick min lillebror att tro nått bara för att jag trodde det. man måste utöva sin storasyskonsauktoritet.
hann även tyda tecken och ägna mig åt magiskt tänkande kring alla månsymboler i hans presenter samt i vädret innan jag kastade iväg mig hem.

men om han får heta eugen så är allt förlåtet!

i typ tio sekunder var jag själaglad över att prinsparet hemlighöll könet på sin unge. sen sa dom det.

hur vet man?

det gick... jag vet inte hur det gick? hur vet man hur nått går? hur nått landar?
vi pratade snabbt, k sa mest. v sa jag vet inte. jag har pollenallergi. sen gick hon och rökte.

f u detet.

tre nätter i rad har jag drömt om samtalet vi ska ha med v imorgon.
visste inte att saker kunde bli fel på så många olika sätt! tack för det mitt undermedvetna!

sömnlös i södertälje. (nej jag åkte hem med vändande buss såklart)

ni vet när man på hemvägen passerar e4an prick när motorvägsbussen till ikea bromsar in och man får feeling och hoppar på men när bussen inte svänger in vid ikea fem minuter senare inser att man hoppat på en annan motorvägsbuss vars nästa stopp är södertälje med omnejd.

och sen var jag tvungen att ältat detta med s en stund och hon fick in mig på missbrukstanken som inte ens slagit mig men nu kan jag inte släppa det.

idag sa min chef åt mig och k att vi skulle prata om varför vi tror att v är borta så mycket. tyckte detta var det cirka det dummaste ever, och k också, liksom hur ska vi veta? men så pratade vi iallafall om det och det visade sig att vi hade rätt många olika förslag på varför och att vi båda två var rätt irriterade på v.  för att hon är borta så mycket. och så pratade vi om att hon kanske inte trivs, eller kanske inte mår så bra. för hon är frånvarande. även när hon är på plats. hon tar inte riktigt in, håller distans, har inte koll, knyter inte barn till sig. och jag tänkte att jag kanske tar för mycket plats, bestämmer för mycket, planerar för mycket, kör över för mycket. får henne att känna sig överflödig. och oviktigt. men k var mer inne på att hon inte alls vill jobba hos oss, inom förskolan. att hon har tar för mycket ansvar för sina barn och barnbarn. att hon röker för mycket.

och nu känns det som att vi har gaddat ihop oss. men vår chef tvingade oss. och det är bättre att vi tar det med v än att vår chef gör det. även om vår chef borde göra det. och väl också kommer göra det. men vi ska prata med henne först. och säga jag vet inte riktigt. att vi är oroliga. att vi undrar om hon trivs. om vi kan göra nått bättre. tänk vad tryggt det skulle kännas om man hade förtroende för att en chefs kunde ta hand om sånna här saker på ett fint och respektfullt sätt.

why do you need more help then a baby?

det känns som att internet har slutat bry sig om girls? för typ två säsonger sen, när jag och sofia försökte titta tillsammans och jag ibland därför var tvungen att vänta nån dag extra med att se de senaste avsnittet så kunde jag inte va på internet utan att bli spoilad, översköljd med memes och få artiklar kastade på mig.
alltså det är väl rimligt att folk inte ballar ur så fort lena dunhams kropp är avklädd, internet kan bara gå sönder så många gånger, men asså jag läste recaps och analyser och mös runt på massa olika ställen och för det är ju halva nöjet men  nu är det bara tyst. svekfulla internet. tackochlov för teveseriepodden.

hkh prins kent av skåne

hänger runt på svensk damtidnings insta pga orsak och hittar deras brillianta aprilskämt att lilleprinsen skulle förärats ytterligare ett namn för att hedra sin pappas favoritband som nu lägger ner. så ledsen att det är inte är sant.

hårig håla.

idag fick jag upp en superrolig statusrad från 2008 men den gick inte att dela? iallafall stod det: skrämmer gymnasiekids med sitt kroppshår.
mindes inte alls sammanhanget, men då är det tur att man har lelle bloggy att checka av emot och uppenbarligen handlade det om att jag gick på min lillebrors studentskiva med synligt orakade armhålor.
2008 hade jag och sofia som nyårslöfte att inte raka oss under armarna. har inte rakat mig under armarna sen dess.
det var en väldigt aktiv handling då, vi pratade extremt mycket om kroppsbehåring och jag skrev ett himla paper om hår och feminism på en delkurs på lhs. (fick vg) i den skrev jag om hur mitt armhålehår aldrig kunde få vara bara armhålehår utan var ett statement hur jag än gjorde eller inte gjorde med det. det här var ungefär samtidigt som aftonbladets bilaga macho kom (så dålig tidning! pluggade förövrigt sen med en av grundarna som hela tiden refererade till den som sveriges största feministiska tidskrift. man ba ja? det är en gratisbilaga till aftonbladet? den kom typ i sex nummer och gjorde noll avtryck. var tyst) vars ända bidrag till historien var ett superkul bildrepotage om olika sätt att pynta sitt armhålehår på. jag och sofia babblade mycket om att färga armhålehåret, vilket killar i vår närhet tyckte var v a n s i n n i g t. vilket ju gjorde en mer sugen. men det blev aldrig så.
men då iallafall lät jag verkligen bli. att raka mig. jag valde att vara en hårig feminist, jag tvingade mig till att vara det, vi tyckte nog att det var snyggt, men behövde peppa oss själva för att kunna stå för armhålebehåringen.
nu är det bara automatiskt, det känns helt främmande att jag inte skulle ha hår under armarna. typ som att det är naturligt att ha hår under armarna? som om det fanns där av sig självt?
det krävdes bara lite systerskap och tillvänjning för att det skulle ske.

marit bergmans nya skiva får mig att o-hata våren.

hur vig?

tryckte nyss min stortå mot min panna.

bibliotekardotterns mamma.

om två dagar går min mamma i pension. hon började nedräkningen för över ett år sen. eller, år innan dess. jag har alltid vetat att min mamma längtat till, eller iallafall sett framemot sin pension. (tillskillnad från pappa som gick i pension tre gånger innan det tog skruv.)
idag har hon blivit avtackad på sitt jobb. hållit tal. blivit avfirad av hundra personer som kommer sakna henne. eller redan gör det för en massa som redan blitt panchisar var där också. hon verkar ha varit nervös och förväntansfull inför idag. hon pratade om det som att en det var skönt att det var över nu, hon gillar inte ståhej så mycket, att va i centum på det sättet, men hon var lite skrytig när hon pratade om alla som kommit och allt bubbel och alla blommor och alla presenter.

en av de bästa grejerna jag vet är att få en inblick i folks jobb. se dom in action. man har ju ingen aning om hur folk funkar på sina jobb, hur dom är med kollegor och ansvar och uppgifter. men ibland får man se, och om man då får se att dom är bra på sitt jobb, det är så fint. eftersom jag också jobbade på biblioteket förut hände det ibland att vi överlappade varandra, mamma och jag. och det var verkligen så givande att se henne göra sitt jobb, som hon är så himla himla bra på. och att få höra folk som leende ahh;ade när de fattade att hon va min mamma.
även om hon verkligen velat gå i pension ett bra tag nu, så har hon alltid gillat sitt jobb och många av hennes närmsta vänner är hennes kollegor. hon fick sin guldklocka för länge sen. jag tror verkligen att hon haft det bra. och att hon har varit en stor tillgång. det är väldigt fint att tänka på.

the old switcheroo.

nivet den här grejen med att förbluffas över folks ålder. typ att ross i vänner spelar 28 år när serien börjar. eller att håkan juholt och brad pitt skulle vara lika gamla (vilket inte är sant tror jag, har för mig att brad är ett år äldre)
en av mina sånna åldersförbluffande käpphästar var länge det faktum att winnerbäck och håkan är lika gamla. (alltså inte håkan juholt.) har sagt det som ett fakta att förvånas över i minst tio år, och folk blir förvånade. winnerbäck, som är så gubbig? och håkan som är så pojkig? att dom är lika gamla??
jag, sofia och sandra har en chattråd där jag främst bidrar med att länka till olika svenska kändisars instagarmkonton. för ett tag sen länkade jag till winnerbäcks. jag tyckte det var oerhört att han ens hade ett instakonto. han kändes lite som den sista som skulle haft det. (han var ju redan 1999 trött på alla mail och koder...) sandra kommenterade "vad ung han ser ut = jag har tydligen blivit vuxen." och jag tänkte att hon var knäpp, eller snarare att hon vara omger sig med män med skägg.
men i natt när jag kom hem så lyssnade jag en gång på håkans nya singel och helvete vilken GUBBIG låt. noll svårigheter att tro att han är 42 år gammal. minst. och sandra har kanske rätt, winnerbäck har nog stannat i nånsorts 30+fåra, för alltid.

ett annat guld i detta dig

nivet när man googlar en person som man levde i symbios med en hel festival i början av 00-talet och så visar det sig att personen i fråga har som huvudsysselsättning: professionell magdansare.

im not sayin he's a golddigger.

min pappa har släktforskat/internetstalkat fram en gammal sjuklig syssling utan arvingar som har ett hus vid havet i halland.

idag var en vanlig dag.

idag var en vanlig onsdag. jag kom till jobbet strax innan åtta, satte upp en födelsedagstavla för ett barn som fyllde år, beställde kalasplättar till mellanmål, klädde på mig och gick ut. tog emot några barn på gården tillsammans med min kollega, låste upp leksaksförrådet och cykelförrådet. åt förmiddagsfrukt vid bänkarna, tog fram reflexvästar och ryggsäck, väntade på att min kollega skulle bli klar med ett utvecklingssamtal så vi kunde gå till skogen. det drog ut på tiden så vi hann bara gå dit, plocka fram älgmammorna ur ryggsäcken och fundera på hur många mammor vi hade, sjunga min lilla kråksång och att det var soligt idag och sen spanade vi in myrstacken för att se om myrorna vaknat och ATT dom hade! sen gick vi tillbaka till förskolan och gick in. jag höll i samlingen tillsammans med födelsedagsbarnet och när hon valt tre sånger från sångbyrån pratade vi om påskägg, spelade på rytmägg och sjöng ägg ägg mera ägg ät ägg så får du skägg och skrattade ihjäl oss. sen gick vi till matsalen, åt bulgur och linsgryta och sen vilade vi på vår 16gradiga avdelning. men medan vi vilade kom nån elperson och slog på värmen.
efter vilan hade vi kalasmellanmål, jag sjöng plätt plätt mera plätt ät plätt så blir du mätt och alla skratta ihjäl sig ännu mer. sen hann vi precis komma ut allihopa innan det kom en störtskur men sen kunde vi beundra våra skuggor resten av eftermiddagen.

vanlig jobbonsdag.
men det var länge sen innan idag. de senaste två veckorna har jag pga kaos jobbat på ena storbarnsavdelningen. och innan dess hade jag semster. så i nästan tre veckor va jag borta från min avdelning. imorgon ska jag ha två utvecklingssamtal. det känns som att jag knappt vet nått om de barnen. eller att det är helt inaktuellt. hur mycket händer inte med tex språkutvecklingen på två veckor hos en tvååring?

kommer bara återberätta det som hänt idag helt enkelt.

känslor man gillar

att längta hem till sin bok.

men jag blev ju jättejättearg så då kanske det var konst ändå?

var på vårsalongen idag. alltså det var ju ballt med utsikten men det kändes lite som dom jobbade lite för hårt på sitt urbana och byggnadsruffiga konstlokalsutryck. att det skulle vara en del av "upplevelsen". dock bekräftade tjejen i kassan att de höjt priset från tio till tjugo kronor pga arbetsskadorna som uppstod när stora mängder mynt skulle hanteras.
gillade mest ett par broderieverk. blev inspirerad! men mest impad. det verk som provocerade mig mest var en serie med fyra svartvita foton på träd. av bildkvalitet och komposition så var de inte tagna av verkets upphovskvinna utan min gissning är att hon googlat upp dom/ snott dom på tumblr. över dessa foton av träd hade hon med guld broderat geometriska former. asså. ZZZZZZzzzZzZZzzzzzZZzzzzzZZzzzzzZZZZZZZZZZZZ. hur tråkigt, intetsägande, trendigt-för-två-år-sen, raktigenom värdelöst.

topp 1 mysigaste ljudet att somna till:

ljudet av ens kisspapper som brinner upp i rörspisen.

niklas reagerade mycket starkt på att pappa refererade till jungfrukammaren som majas rum.

det verkar som att alla rum man tapetserar om blir ens egna här på landet.

en påsk där man får välja vilken bil man ska åka i till landet.

långfredagsåker bil med lillebror. lyssnar på världsmusik (och får nya favoriter, fast de är svenska) och har real talks.

har även mensvärk.

städar och äter marsipanägg. behöver det ena för att stå ut med det andra.

hade ett otroligt fint pappa-dotter-ögonblick nyss när vi åkte över skurubron och, lite sockerstinna båda två, skrålade med i canneloni macaroni.

kentflikkor.

i söndags, när jag kom hem mittinatten och var försenad och sur och trött och helst ville falla ner på hallmattan och somna direkt gjorde jag inte det utan kollade facebook och såg att alla delade ett kentklipp och var tvungen att kolla på det och sen kunde jag inte somna pga feelsen. ägnade resten av veckan åt att lyssna på den nya låten, smsa med emma om klippet, chatta med sofia om kent och framförallt om andra kentfans ovärdighet (typ de som började lyssna efter vapen och ammunition ).
igår bestämde sofia och jag att det här är kentåret och det ska vi uppmärksamma genom att ha kenttema på vår födelsedagsfest. och genom att noga lyssna igenom och diskutera alla skivorna i kronologisk ordning. och vi bestämde att vi skulle försöka köpa biljetter till både första och sista konserten på turnen. jag skapade också en fb-grupp som fick namnet kentflikkor.
idag har jag ägnat större delen av förmiddagen åt att hänga i ett virtuellt väntrum för att få köpa konsertbiljetter. helvete vilken pärs det var. så förväntasfull och ångestnervös inför att kanske inte ens få en biljett. men sofia fick till den allra sista spelningen och jag lyckades till slut få till den näst första spelningen. så himla himla glad över detta.

saker man minns.

här kommer en ordagrann återgivelse av texten som josef hade på sitt lunar-krypin:

sofie tycker att jag ska skriva ett kentcitat här, så nu gör jag det
"han fångade sparken med huvudet"

bra procentsats.

förra veckan när jag uteblev från kören, pga var tvungen att krossa sexismen å d, så hade de med anledning av 8mars bara sjungit sånger av kvinnliga artister. vilket visade sig va typ åtti procent av reportoaren.

tillochmed det fula är fint.

älskar lissabon. det är fint överöver allt. har aldrig varit på en vackrare plats. varför har ingen sagt det? vill flytta hit.

vi kände oss väldigt outdoorsiga och kom fram till att vi verkligen gillar anlagd men förvildad nartur.

fjäderpalatset.

har idag varit på urturistigt men underbar utflykt. tänk att få va på semster med en som gillar kitschiga slott lika mycket som jag. menmen nu behöver ingen av oss besöka fler för det här var slottens slott. skrek väl men sluta hur många gånger som helst för varje ny vinkel och våning hade en ny färg, eller ett nytt kakel, eller en ny utsmyckning, eller allt på samma gång. pastell, soldatkakel, krokodilutmejslingar. när vi oh:at och ah:at oss genom slottets in- och utsida samt typ dött av svindel på the wall walk så skulle vi fortsätta lite i det extremt kuperade/vindlande landskapet och valde lite på måfå att gå mot kameliaträdgården men tänkte väl mest att det kanske inte var säsong. och så var det typ bättre än slottet! och vi älskade slottet! men det var halvt förvildat och prunkande och typ magiskt med gigantiska blommor och gångar. och så gick vi mot duck pondsen som inte såg mycket ut för världen på kartan men som också va som från nån sorts fantasilandskap. och som om detta inte vore nog kom två SVARTA svanar seglandes över dammen. dog väl.

vay-cay.

bästa med att resa: packa! särskilt necessären.
sämsta med att resa: att ta sig till samt runt på flygplatsen. inget får mig att känna mig mer världsovan.

älskar när man är påväg till feministiska demos och passerar en massa tjejgäng som helt uppenbart är påväg dit!

saker som är sjuka 1 : att folk skiljer sig. saker som är sjuka 2: att jag läser om det i deras skunkdagböcker.

min kompis, som er o-er-hört transparant samt aktiv på olika sociala medier, berättade i fredags på sin statusrad att hon och hennes man ska skilja sig. hon har haft rätt deppig stämning runt sitt uppdaterande den senaste tiden, men också glatt instagrammat från familjens solsemester. anywho, jag blev noll procent förvånad av detta, pga jag har vetat att de ska skilja sig sen december. för som det internetstalkeprofs jag är, så jag läser hennes mans skunkdagbok. och där har han skrivit otroligt öppenhjärtligt. och hjärtslitande. och alltså jag är fullständigt medveten om att det är helt sjuk beteende men jag har inte kunnat sluta läsa. det var som intensivast under julen, samtidigt som jag läste martina haags skilsmässobok. martina got nothing on min kompis exman. hennes text känns ju ungefär också som saxad från en dagbok, men hans rörde mig mycket mer. kanske för att hans dagbok tidigare aldrig särskilt handlat om känslor. han fyllde i ett sånt där årsformulär som jag alltid fyller i och på frågan på vad spenderade du mest pengar på svarade han försörja min fru. som nu tänker lämna mig.
men från att ha varit helt hjärtekrossad och förtvivlad över sin bostadssituation har han nu slutat vara kär i henne och har en crush på en annan, båda två ska bo kvar på samma gata, de skiljs som vänner och de har berättat för barnen som verkar ta det okej. precis innan de berättade för barnen skrev han att han typ här sitter jag och bygger lego med de som jag strax ska traumatisera för alltid.
åh.

vill tillägga att jag inte umgås med den här kompisen. och att jag inte alls känner hennes man. har träffat honom två gånger kanske. för, som vi vet får man välja mellan att internetstalka nån och va kompis med nån.

går i barndom.

är hos ma och pa och färgar håret vilket innebär att jag också kommer bada badkar och pappa håller på att tillaga kyckling i lergryta. som att återuppleva valfri söndag från min barndom.

där under tar vintern aldrig slut.

tappade mitt armbandsur för två veckor sen. har visserligen för vana att, helt omedvetet, plocka av mig det så fort jag kommer hem och då hamnar det ibland på ställen där jag inte kommer ihåg att jag lagt det. men det är ju inga hemliga ställen, utan på typiska avlastningsytor som är rätt synliga om man bara letar lite grann.
men igår, när jag fortfarande inte hittat det, trots att jag t o m tittat bakom sängen så letade jag i fram mormors fickur, vred upp det, gick till en guldsmed och mätte ut en lämplig kedja och hängde runt halsen.
och såklart, när jag grävde efter ett örhänge i soffan i morse hittade jag armbandsuret!

"reagerade" inte heller med hjärteliken utan med en helt vanlig liketumme. man vill ju framstå som sansad.

en jag inte är kär i längre bytte precis på profilbild på facebook och jag smälte ihop till en liten hög med kolasås.

lokaltidningsbesvikelse.

jag var superpepp på att det skulle finnas anthon berg-ägg på cooop och så hade de bara påskskum.

är mer besviken över oscar än vad herman lindqvist var över estelle.

nu får vi sätta allt vårt hopp till cp när det kommer till namngivande.

så ineffektiv under dagens planeringstid. ägnade först en halvtimme åt att leta efter en sladd.
sen tog det slut på gult i skrivaren och då fick jag lura den att skriva ut ändå i intervaller med paus för avstänging.
sen var jag tvungen att tjuvlyssna på när min chef berättade för några kö-föräldrar om vårt genusarbete. föräldrarna hade läst arbetsplanen på vår hemsida. synd att chefen inte gjort det.

sockerlös.

jag har sockerfri månad. så smart av mig att ha sockerfritt den kortaste av månaderna! typiskt att det är skottår, annars hade det varit ny månad nu. tror dock inte att jag kommer äta socker imorgon. till helgen, absolut, det är ju tex punschrullens dag på söndag.
ägnade mig rätt frekvent åt att ha godisförbud under mina tidiga tonår. då fick man pengar + eventuellt lite färre finnar. dock att det var under denna period som jag lärde mig receptet på läslusens kladdkaka utantill. hade också godisstopp tillsammans med hanna i denna bloggs barndom. var då aningen mer besatt av att få börja äta godis igen. är rätt säker på att jag var uppe till efter midnatt bara för att få hugga in på den där listan.
men, den här gången har det varit rätt lätt. jag valde ju medvetet en månad som innehöll så lite fir och fikahögtider som möjligt. det var en hel del semmelhets, men det gick faktiskt förvånansvärt lätt. alltså jag älskar inte semlor så det var inte svårt att avstå men jag trodde att det skulle trugas mer. hatar när folk tackar nej till fika, och då vill man ju inte va en som tackar nej till fika! har inte varit dödligt sugen på sött heller. kanske för att jag inte kompenserat frånvaron av godis med kopiösa mängder kladdkaka, som när jag var teen. det är lättare att avstå helt än att vara måttfull. men det är ju så himla kul med socker! men jag var lite för beroende från november till januaris slut. skönt att veta att det går att bryta. var rätt sugen på choklad när jag fick mens, men oklart om det ens var påriktigt. har varit sjuk sen i fredags och helst av allt velat ha glass. det har jag löst på ett härligt vegorätt-sätt, har mixa frysta bananaer med olika bär och kakao. alltså det blir svingott. men om jag är hemma sjuk imorgon kommer jag gå och köpa mintglass med chokladsströssel istället.

så jag gick väl till jobbet då.

så konstigt när man varit sjuk en hel helg, typ bestämt sig för att stanna hemma och så vaknar man helt pigg.

prick allt jag vill ha.

så alicia wikander är ihop med michael fassbender och så ÄR hon tydligen helen sjöholm. rättvist.

kom också på en barndomsvän.

funderade på om jag känner nån som är jättegravid som skulle kunna föda barn på skottdagen pga så coolt och så kom jag på att estelle ju skulle kunna bli storasyster på måndag!

behövde uppenbarligen inga nya kläder.

var och provade kläder i en provhytt (som man gör) och när jag provat klart och satt på mig mina kläder igen så insåg jag vilken snygg outfit jag hade på mig. alltså min egna. mycket snyggare än kläderna jag provat. så jag hängde tillbaka de provade kläderna och catwalk-gick därifrån.

antagligen ett tvärsnitt av dagens föräldrar.

åkte tunnelbana två gånger idag och båda gångerna hamnade jag brevid föräldrar som curlade/övervakade sina  barn per telefon. den första föräldern ringde sin unge vid halv fyra och lovprisade den för att den va hemma vid halv fyra som de bestämt.
den andra föräldern (som hälsade på sitt barn genom att skrika DUDE! i telefonen) berättade för sitt barn hur hur stolt han va över att barnet kommit i tid till träningen.

du tappade nått! vaddå? farten!

har redan skrivit lika många inlägg detta år som jag gjorde under hela förra året.

när scriptade realitysåpor på mtv är verkligare än verkligheten.

fick upp statusen "är audrina" från 2009 idag. kollade mot vad jag skrev här den dan, så himla meta av mig att döpa inlägget om varför jag är audrina till justin bobby. oerhört krypiskt inlägg, men jag vet ju att det handlar om att en person som jag sa upp kontakten med ett halvår innan börjat höra av sig igen. behövde skriva om det men visste att han läste. därav det krypiska.
det var så länge, så fort jag slutat tänka på honom hörde han av sig. jag svarade aldrig, lät det ringa ut, raderade sms.
det var ett rätt starkt incitament för att låta bli, det där att jag upptäckte att jag var audrina. att jag lät honom behandla mig precis som justin bobby behandlar henne. alltså den sista man vill va i the hills är ju audrina!! ( detta var innan heidi+spencer spårade totalt)

a-barn.

premiärhämtade två barn idag. och var med e för första gången nånsin utan adult supervision. skrev ett nojigt sms till sofia igårkväll om att jag var orolig för att han inte skulle vilja följa med mig.
tänker ibland att det är bra att jag har de där två som nånsorts reality check, nån förankring på andra sidan (den första sidan är då förskollärarsida) och att det typ gör mig lite ödmjuk att fatta att barn är galna trotsmonster i sina privata trygga familjesfärer. men alltså de där två a-barnen ger mig bara hybris och orealtistiska reality checks. kom till tullinge 15.45, 16.15 hade jag baxat ut båda barnen från sina respektive skolformer som alltså är en bit åtskilda rent geografiskt. eller baxat är helt fel ord för de skuttade glatt och frivilligt iväg med mig utan några som helst problem.
dock gick det lite för bra så precis när vi var framme vid backen, dödens backe som jag kallar den, kom jag på att vi inte hade några nycklar. vi gick gå tillbaka till förskolan som nu var rätt nedstängd, men en unge satt nöjd i vagnen och den andra utklassade mig glatt i en i spy-lek. sen väntade de snällt på gården medan jag ilade in och hämtade upp nycklarna. a-barn!

fint och lite läskigt.

på cooop idag mötte jag ett barn och en mamma som flyttat och bytt förskola. vi prata lite om hur det va och hur de trivdes och sånt och då sa mamman jag brukar tänka på det där som du sa, att ju äldre man blir ju viktigare blir kompisarna, det stämmer verkligen.
hur fint att hon kom ihåg nått jag sa för nästan fyra år sen?

min kör ska sjunga jojken i frost!!!!!!!!

jag borde vara snällare.

lätta hjärtat.

i lördags när jag var påväg för att träffa två pappor och deras bebisar (och hade varit vaken till fyra pga hade dansgolv att äga, och vaknade med jordens minsta ögon och utan frukost och kände mig som den slarvigaste slarvern och åt en macka på vägen och fick mig sen endast en kopp te till livs innan jag hetsåt en banan hemma hos sofia, men det är en annan historia.) och medan chattade jag med sandra och sofia om min fredagskväll (som sagt en annan historia) och så frågade sandra vad vi skulle göra ikväll och sofias middagsgäster hade precis ställt in så hon bjöd in oss. så direkt efter bebishänget hoppade jag på en buss till årstaberg och sprang på erik i väntan på sandra och vi hann både va tårögda och kramas hårt två gånger. och en halvtimme senare var vi i sofias kök.
och att det gick så lätt att vara spontan fast avståndet är stort, eller iallafall större en förr, gjorde mig så himla lätt om hjärtat.

tittade mig i spegeln, möttes av gårdagens smink och trassligt hår, tänkte äh så där kan man se ut, gick ut genom ytterdörren.

drömmarna jag drömmer ibland.

har träffat emma för första gången i år. det är lite vansinnigt men också rätt rimligt.
hon berättade två drömmar hon haft om mig medan vi var åtskilda. i dröm ett var vi med i paradise hotell. i dröm hade vi börjat sända våra bokcirklar som en pod. och den var precis som våra cirklar är dvs. vad tyckte du om boken? bra, vad tyckte du? bra! SLUT. tycker på riktigt att detta är ett så bra koncept. kort, koncist, bra för alla som har bråttom.

den omvända moralpaniken.

så nån unge fick mardrömmar av alfons och nu får inga förskolebarn i hela skåne kolla på film. (edit: nej, okej, det var så att inga barn på den berörda förskolan får kolla på film på just den förskolan under begränsad tid.)
tycker ändå: ej upprörande. vet såklart ingenting om denna förskola och hur de visade filmen men jag kan ju gissa. eller jag kan ju veta hur det ser ut med filmer på förskolor ibland. eller böcker. eller sagoband. älskar ju barnkultur mer än livet och vill gärna ha så mycket fin- och fulkultur som möjligt och försöker utan framgång hetsa storbarnsavelningen till ett frostprojekt. det betyder inte att alla filmer ska visas i förskolan. framför allt inte utan att en ansvarig pedagog först har kollat på filmen. man har väl ett ansvar. säger inte att att alfons och odjuret är en olämplig film att visa på förskolan, men tänker ändå att man måste kunna motivera varför man tittar på en specifik film. nån rantande folkpartist som ba man får curla barnen hur mycket man vill hemma men på förskolan måste man faktiskt ta itu med livet svåra sidor. håller helt med. men då måste man ta tagi i de svåra sidor som en film eventuellt väcker och diskutera med barnen det som eventuellt kommer upp. inte typ kolla på film på vilan, eller sätta på som barnvakt när det blir för stökigt i gruppen. DET kan man göra hemma, men jag tycker att man kan kräva lite mer av en förskola än barnvakt.
bra att gå igenom rutiner och riktilinjer för när man visar film. tror inte alls de behöver innebära att man bara får "gullegull", men att man är bättre rustad för att hantera filmer med svåra ämnen och kan förklara för föräldrar varför man kollar på ogullegull. men sen kommer ju föräldrar alltid vara galna och det kan man väl inte göra så mycket åt.

visste ej att jag hade så god hand med döda blommer.

fick i uppdrag av mamma att byta ut julblommorna i urnlunden, eftersom jag ju ändå hänger i krokarna varje tisdag. fick en trave eteneller + torkade pioner och rosor och tänkte väl jaja, det kan jag väl göra. och så nu gick jag dit och började göra och oj vad jag gjorde. fick sån feeling och kände mig som värsta gravvårdsfloristgeniet. var i ett sånt flow att jag nästan höll på att missa att klockan slog sex (alltså är man i en kyrka är det väl omöjligt att missa, men jag var inte beredd).

ändå fint när man initierar ett återtupptagande av kontakt och får versaler och superlativ som svar.

science of sleep.

När brukar du gå och lägga dig?
typ 22.37. brukar tänka att jag ska ha gått och lagt mig 22.30, men tycker det är lyckat om jag lägger mig innan 23.

När vaknar du?
6.20 går upp tio minuter tidigare sen jag kom tillbaka från julledigheten. hittills känns det som ett genidrag.

Är du morgonpigg?
nä. eller. jo ganska ändå. inte så att jag kvittrande hoppar ur sängen och är glad men vakar oftast före andra om jag sover ihop/ hos någon. har dock vidrigt morgonhumör i cirka en kvart.

Vad finns på ditt nattduksbord?
en massa bös alltså. i detta nu: ett paket näsdukar, en borste, en tampong, två läppsmörj, en kortisonsalva, en nagelkräm, en skitstor bodybutter, tre tidningar (förskolan, pedagogiska magasinet, arena), ett hemmagjort presentkort från min mamma på en julklapp jag ännu inte fått, en droppformad miniskål, en utläst pocket (ett liv för lite), en prislapp från indiska, ett armband som alve gjort samt ett glasunderlägg där jag förvarar 12 par örhängen och tre udda

Vilken låt är allra bäst att somna till?
somnar helst till monotont sorl. helt en pod utan jinglar, på mycket låg volym så jag verkligen måste anstränga mig för att höra eller bara ha det som sorl i bakgrunden.  

Vad gör du i sängen innan du somnar?
smörjer in nagelbanden och läpparna. i perioder läser jag lite, ligger jag mest och försöker somna.

Hur är din säng bäddad?
fyra kuddar, ett täcke. om jag bäddar den för att den ska se fin ut lägger jag på ett överkast, en filt och mina två dammsugarkuddar.

Vad är ditt bästa sova gott-tips?
att sluta tro att man måste sova åtta timmar. sover så mycket bättre sen jag släppte denna tanke. vill helst ha ett svalt rum med ett tjockt tungt täcke.

Hur sover du egentligen?
kvalitetsmässigt: bra! när jag väl somnat. har insomningssvårigheter i perioder men just nu är det en bra period. vaknar nästan alltid en stund på natten, men somnar alltid om utan svårigheter. har noll ångest kring detta.
sängställningsmässigt: två varianter, antingen spikrak på rygg, men armarna längs sidorna och täcket uppdraget precis över läpparna men inte så att de nuddar näsan. annars sover jag på sidan, med en armen under kudden och den andra insnodd i täcket som på så sätt sveper täcket upp över örat och över kinden. återigen; mycket viktigt att täcket inte nuddar näsan. på sommaren/ när det är varmt sover jag alltid med ena foten utanför täcket.

Vad har du på dig när du sover?
prioriterar varmt täcke framför sovplagg, blir för varm annars. men när jag ska va anständig så har jag små shorts och en liten kortärmad skjorta.

Hur är din sovfrisyr?
om det är nytvättat sover jag med det fuktiga håret utslaget och får på så sätt perfekt fall. annars har jag det i en tofs. om jag har haft fläta på dagen sover jag med den.

Vad har du för säng?
en ikeamadrass i en stomme från mio med ordentliga sängstolpar..

Vad gör du mitt i natten?
vaknar en stund, kollar kanske på klockan, går och kissar om jag inte kan somna om dirket, somnar om.

Hur gör du för att få ett mysigt sovrum?
har inget sovrum. det är en brist.

Vad är det konstigaste stället du har sovit på?
har så oerhört svårt att sova på andra ställen än i min egen säng. en gång när jag hade feber och hade varit vaken en hel natt och hånglat och sen gick på bio så somnade jag på bion.

blev så ledsen av att läsa att bodil malmsten är död. gråta-på-tunnelbanan-ledsen. var tvungen sluta va på internet pga för många feels.

byggnadsvårdsrage

gick förbi den snyggaste huslängan i örnsberg, vilket jag gör varjen dag, tvärnitade och ba vad i helv har de gjort med fönstren? målat om! i vitt! detta ser inte klokt ut!
uppfylld av byggnadsvårdsrage upplyste jag sandra om detta förfärliga. skulle nu leta upp en gammal bild som jag sett på internet på huslängan i orginalutförande. ägnade rätt mycket tid på att få fatt på den och då visade det sig att fönstren såg likadana ut för tre år sen. jaha.

pedagogiska nycklar. och lås.

tog fram ett jobbförkläde ur förrådet, körde ner handen i fickan, fick med mig nånting upp och ba OMG DET ÄR JU DEN HÄR ASVIKTIGA NYCKEL vart går den nuigen??? visade den för min kollega som reagerade likadant men efter en stund kom vi på. det är e's nyckel. e, som som inget annat barn fått mig att grubbla nätter igenom, diskutera och pröva alla tänkbara metoder, fått mig att helt tvivla på min förmåga som pedagog, tvingat mig att uppbåda alla medel, tricks och resurser och med nyckelns hjälp kunde det ibland funka en liten stund. 
2015 var mitt tyngsta jobbår på så många plan och ett av de planen var det sjukt tunga i att ha ett barn i sin barngrupp som krävde en hel pedagog själv, som hade en problematik som låg helt utanför min kompetens, att förstå och acceptera det och ändå behöva hantera det varje dag. att göra allt man kan, slå knut på sig själv och ändå inte räcka till.  kanske få det att flyta men aldrig mer än så. 

åh lilla e jag hoppas du har det bra och att du klarar dig utan din nyckel.

inte helt socialt missanpassad.

för att väga upp mitt eremitbeteende innan kören igår så såg jag till att bli kompis med en ny person i fikapausen.
och så anmälde jag mig som frivillig till nån himla arbetsgrupp som ska ordna en körkonsert. fick stående ovationer av denna handling och efter att jag anmält mig anmälde sig även den snyggaste i kören! så jag antar att det betyder att han är kär i mig.

nästa gång tar jag en korv i korren så jag slipper det här!

en av de svårare grenarna inom sporten sjung i kör, handlar om det här med att äta. jag slutar ju liksom 17 och kören börjar 18.30. det går ju rätt snabbt att ta sig mellan jobbet och körhoodsen, så som minst har man en timme på sig att äta. det är rätt lite tid, men snabbmatsutbudet är rätt stort i på det gentrifierade knivsöder. men det är inte det svåraste, att hitta nån stans att äta och hinna äta. det är att få äta ifred! alla himla körare är överallt! trodde jag valt ett säkert ställe men i detta nu är jag inträngd av sju stycken och kommer typ inte kunna ta mig härifrån. alltså jag fattar att detta är anitsocialt beteende men ja det är ju inte de här som jag vill va kompis med! en annan gång hände detta på vurma när jag var tvungen att hetsläsa himla jesper juul, men då var det det gänget jag vill va kompis med så då var jag tvungen att sätta mig med dom. det var rätt fint. önskar att de skulle byta plats.

vintersporter vi hatar olika mycket.

igår var jag i ett visst författarhem med utsikt över vasaparken där det finns en isbana såhär på vintern.
åh, tänk att ha skridskobanan så här nära! suckade josefin drömskt.
mmm, sa jag och ellen kort och inte ett dugg drömskt.
men, sa jag, skridskor är ändå den vintersport jag hatar minst.
och fick medhåll av alla som hörde.
vilken hatar du mest? undrade ellen.
längdskidor!
ellens pappa tog mig då leendes åt sidan och anförtrodde mig en episod från sin barndom då hans pappa dragit igång aktiviteten längdskidor var på han, ellens pappa, skidat avsides i skogen, hittat en lämplig grop som han ställt skidorna över och hoppat på dem så de knäcktes mitt i tu.

super8? technicolor gold.

igår var jag och sofia på little jinder på debaser medis. en konsertlokal som alla tydligen älskar helt plötsligt? fattar ingenting, det är typ min sämsta konsertlokal! ska väl inte säga att jag aldrig sett en enda bra konsert där, för det är inte sant, men det har inte varit bra tack vare lokalen utan TROTS lokalen.
anywho, little jinder. little besviken. det var så så SÅ dåligt ljud. så ofta. hade verkligen spetsat in mig på att äntligen höra vad hon sjunger i super8, för det framgår ej när man lyssnar, eller när man läser lyrcis på spotify eller när man googlar. då är det utelämnat! vill så gärna veta!
men ah, fantastiska gästerartister med miriam istället för mauro (tack!) och krunis såklart! så gullit! och fan vad fint det är att ha en favoritartist som man gillar ihop med sin bästis igen. det var så länge sen! vi hittade little jinder när vi hade lyssna på ny musik-år 2013 och blev golvade och nu hade vi hetslyssnat på ny skivan som är en så bra skiva! och super8, alltså den låten är så bra så jag inte riktigt orkar lyssna på den för dess storhet gör mig helt bergtagen och matt.

jag fattar att detta är töntigt.

relaterat till föregende inlägg: min bästa lek när jag började med instagram var att leta upp folk vars bloggar/nätdagböcker jag läst sedan stenåldern, följa dom och försöka få dem att följa mig tillbaka med så små medel som möjligt. eftersom denne lille internetstalker följt deras liv dagligen redan var det rätt lätt att lägga upp en bild som skulle vara deras tekopp, följa dom direkt efter och sen invänta follow back. success rate: work like a charm  75 % av gångerna.
mitt största ögonblick på insta var när en big time bloggare likade en bild på en rörspis som jag klöst sönder✌

hinner ej skriva mer, måste läsa ikapp på hemliga bloggen

skulle precis skriva ett inlogg om att försöker använda mina haxx för att hitta en blogg jag vet finns men ej har adressen till och att detta sker helt utan framgång. 

men så googlade jag några nyckelord och BAAM.  så hittade jag den ändå. borde få en egen teveserie om internetstalkning alltså. fast då skulle jag nog va tvungen att sluta. 

tur att jag slutade så tidigt.

rätt ofta när jag slutar tidigt brukar jag tänka att jag ska unna mig att laga en riktigt ordentlig middag som tar tid. för jag har ju tid. för jag slutar ju tidigt. så tidigt att jag kan passa på att handla på livsnjutarkvantum. och först kanske strosa lite i affärerna där. och köpa med mig en semla hem. och så komma hem och va lite trött och hungrig efter stros och shopping å så. men klockan är ju bara halv fem så jag kan ju göra en kopp te och äta semlan nu för det tar ju ändå så lång tid innan maten blir klar och så kan jag ju vila lite framför ett avsnitt av buffy. och så måste jag kolla några saker på internet och instagramma mitt örhänge och det är visst ungsbakade rödbetor i den här maten så nu när klockan snart är kvart i åtta är den ännu inte färdig.

vanligt.

klara frågade hur min vecka är. den är väl som vanligt hittills. jobb, kör, yoga. vad snabbt det bli som vanligt.

suppose i kept on singing love songs just to break my own fall.

idag är det slut på demokratitjafset och körandet kommer äntligen handla om att sjunga. och äntligen pekar nån med hela handen, bestämmer repertoaren och bestämmer då fidelity. lyssnade direkt på hela skivan och fick nostalgisvindel. inte min favoritlåt och inte heller min favoritskiva men oj vad det är soundtracket till min första sommar i hallonbergen.
kommer väl grina på repet ikväll.

sleep in.

imorgon ska jag stänga och tänker därför börja jobba en timme senare än vanligt. frågan är om jag ska ta ut denna sovmorgon i sov eller i långfrukost.
men jag har ju fortfarande inte gått och lagt mig så man kan ju gissa vad det blir.

söndagig söndag

har haft en mycket söndagig söndag.
började med yoga men en instruktör som jag först hatade men som ledde ett mycket bra pass tillslut.
köpte te och macka på vägen hem, svidade om och mötte mamma på tunnelbanan.
vi åkte till ulriskdal och promenerade till slottsträdgården där vi åt lunch i växthuset och självplockade tulpaner.
åkte till segeltorp och kollad på gamla bilder på min blodsfarmor samt åt middag.
och nu har jag betalat räkningar och bokat musikal- och konsertbiljetter.
ska ev diska men mitt huvud sprängs i tusen bitar, så att jag ska komma ihåg att jag har mens, så kanske inte.

blank/mesmerized

såg macbeth (pga michael fassbender) och åt middag med lilly grilly ikväll. fick knappt nån mat pga servitrisen var helt mesmerized av mina örhängen och hörde ej vad vi beställde.
svårt att hänga med i mackan. eller jag hängde med lite bättre än niklas. pga han läste ej undertexterna. vilket man kanske behöver när det talade språket är mumlande gammelengelska med skotsk accent på blankvers.

okej nu blir det drömblogg! värsta sortens tillochmed, när jag inte ens kommer ihåg vad jag drömde. men jag vet att jag typ drömde om alla jag känner? eller har känt. alla jag jobbat med på sub, alla i min gymnasieklass, samt charlotte. övrig handling i dröm: mycket diffus. vakande två minuter över sex och somnade sen om tills alarmet ringde 06.20 (vilket är min nya uppstigningstid för detta år) och hann drömma mig matt av intrycken. fattar ej hur hjärnan kan va så snabb, det var mycket som hände i lelle drömmen. minns som sagt inte och ingen bryr sig väl.

viktiga brev.

häromdagen när jag stängde tryckte ett barn ner ett brev i min ficka som jag fick lova att inte läsa förrän han hade gått hem.
igår när han kom sa jag att jag läst brevet nu och då tittade han oförstående på mig och sa du kunde väl inte läsa det, det var ju bara en bilbana?
när jag dukade inför lunch hörde jag nån som tassade i korridoren och då kom han med ett till brev som lämnade över utan ett ord.
två minuter senare kom hans kompis tassandes och lämnade fnissande över ett brev han också.

önskar bara en stark ledare som pekar med hela handen.

demokrati alltså, vad jobbigt det är, vad lång tid det tar, vad trött man blir.

idag är det tio år sen mitt undermedvetna stalkade upp klara på hennes dåvarande jobb på åhlens och mitt medvetna hängde orimligt länge kvar vid hennes kassa disk.

den 18 januari 2006 satt jag och Ellen längst bak på uppropet på kreativt skrivande och bestämde vilka i klassen vi skulle bli kompisar med under terminen. vi valde Klara direkt. så här tio år senare kan man konstatera att det var väldigt bra valt av oss. om nån undrar hur det gick med vårt kreativa skrivande så säger facit att en av oss har vunnit debutantpris och årets bilderbokspris + varit nominerad till augustpriset två gånger. en annan av oss vann augustpriset 2013. och den sista skriver månadsbrev som ibland rör föräldrarna till tårar.

vet detta helt utan timehope/facebook som bryr sig om mina minnen pga har ett eget superminne samt förde nogsamma anteckningar om VARJE dag mellan augusti 2004  till juni 2006 på diaryland så jag kunde lätt faktakolla detta.

min nya tuffa stil

idag har jag haft garderobsplundring, inspirerat av tidigare plundringar men denna gång med fokus på bara kläder istället för julgrans- och bok-.
inför detta gjorde jag ett event, och var då tvungen att skriva en spexig eventtext. så jag skrev typ att det är nytt år som traditionen påbjuder tänker jag skaffa mig en ny tuff stil. tyckte det var lite skoj skrivet men att ingen skulle läsa det så nog, men ALLA som kom idag har frågat vad  min nya tuffa stil består av. och det har varit svårsvarat. men ja, tuffare. har nu haft massa gulliga kläder i karantän sen senaste plundringen och nu kunde jag liksom slita mig från dom. så svårt för nostalgiker att rensa. men vill man va tuff får man låta bli att vara så himla nostalgisk

missar 2

missar

i taket i det stora lekrummet på jobbet har vi böljande tyg som nånsorts ljuddämpare/gardindekoration. häromdan kom några barn på att de kan använda det som bollkorgar och kasta upp bollar som, om de träffar, stannar där. detta roade de sig med en hel eftermiddag och ett barn utropade med sjunkande axlar "jag missa!" varje gång han missade.
ett annat barn funderade länge och sa sen lite prövande "när jag var sjuk, då missade jag fotografen".
alltså jag älskar detta! att vara med när nån utvecklar och erövrar ett språk. när en ny koppling görs, när det djupnar eller komplicerar bilden. när de blir medvetna. älskar tvååringar.

åh jobbet! <3

är så himla on top of my förskollärargame just nu. idéer spricker upp som små bubblor i hövvet och alla idéer är svinbra. får bromsa mig själv för att inte ångvälta fram allt på en gång, påminna mig om att jag behöver bygga upp mot saker, presentera dom långsamt,  kolla om det funkar, om ingången är bra, om nivån är lagom. men det går så lätt att göra de avvägningarna. jag ser snabbt var gränserna går, hur jag kan flytta dom lite lite. har typ yrkeskunnande? pga fem och ett halvt yrkesverksamma år. (!) älskar också att det nu känns som jag känner barnen och föräldrarna. vet hur jag ska ta alla. sen visar det sig plötsligt att det inte är alls så de ska tas men då kan jag backa och tänka om. har lix fingertopskänsla?
är också så himla rolig, lung och smart. jamen jo. kidsen har börjar älska mig så där opåkallat igen. helt utan anledning, brukar jag tänka men det är såklart för att jag har aktiverat mina förskollärarsuperkrafter. bevis: en unge som i måndags inte ens ville kännas vid mig har idag hela dagen kallat mig för sin maja och vägrat lämna min sida. en annan unge, som i vanliga springer ut genom dörren så fort föräldrarna uppenbarar sig, vägrade gå hem igår pga ville stanna hos maja. detta är ju mest rätt störigt och opraktiskt, men också lite lite gött för ens ego.

foten, filten

att börja jobba var att sticka ut ena foten en liten bit utanför filten av jul.
idag är det tjugondagknut och hela filten ska väck. jag har förberett med en ny fönsterlampa, hortensia och mer tulpaner. små filtar så det fortfarande ska vara mjukt, även om julen är borta. trots detta är jag inte redo. jag behöver att det är jul veckan ut.

är SKRIV! = blogga? det känns som att jag måste blogga varje dag för att inte bryta årets ledord. men måste det vara blogg? och måste det vara varje dag? jag har ju en tanke om kvalitet genom kvantitet. att det blir bra genom att vara mycket. sandra såg mycket skeptisk ut när jag sa det till henne. i hennes öron lät det nog som att jag bara skulle spy ur mig, utan redigering, reflektion eller eftertanke. typ kommentera och tycka. hon tyckte det räckte med sånt, tror jag.
poängen är lite att jag ska skriva ner saker, få dem på pränt, fånga dom.inte tvinga ner toma ord för att det inte ska va tyst. men ibland vet man inte vad man ska skriva förrän man har skrivit det. orden kommer av att man skriver.
skulle helst vilja flödesskriva men det skulle jag aldrig lägga upp här. och tror kanske bara jag kan göra det med en fysisk penna i handen.

kondoleanserna framförs alltså till folk jag känner som är ledsna över detta och som jag tänker på i samma sekund som jag tänker på bowie.

bowie är död och min kusin fyller 40. jag använder fejan för att framföra kondoleanser och gratulationer, snurrar igång små trådar och känner mig oerhört omtänksam och lite självbelåten.
måste jag bli kompis med min moster nu? känns otypiskt mig att inte ha en närmare relation till en moster.

funny bones

kollar på wet hot american summer. alltså teveserien, eller vad man säger. jag säger det. kolla på teve, fast jag inte bott med en teve på snart sex år. jag tycker det är rätt kul. lite tramsigt, ser inte det ikoniska, vilket det väl kanske inte är pga det är ju inte filmen. vet inte om serien anses vara en flopp eller ej. men men man är ju svag för publikfrieri i form av kändisar. tex jon hamm. älskar honom, och har inte sett ett enda avsnitt av mad men. har fattat att folk typ tycker det är kul och befriande att han har en komisk ådra. fast för mig är typ bara snl-sketcher och cameos i sina komikerpolares filmer, serier och galapåhitt.

kom att tänka på det igår när vi åt middag och hanna pratade om att hon va en höst pga gillar tegelrött och lisa och julia pratade om att gå i färganalys.

när jag kom till ellen i grön mössa + rosa halsduk + grå jacka sa hon lite förvånat vad fin du är, det är så svårt att va snygg på vintern. nej det är tvärtom, hojtade jag. det är bara på vintern det går att va snygg!

säsong tre av vänner, den bästa säsongen.

jaha det är barn på mitt jobb.

hade lite söndagsångest inför att börja jobba igen idag, men när jag va hemma hos ellen häromdan blev jag lite pepp på att hänga med barn igen. hade som glömt bort att en rätt viktig ingrediens i mitt arbete är barn. jaja. fett fint att se dom igen även om vissa kallade mig för olika grejer med bajs som prefix hela dagen och vissa andra vrålskrek när de blev lämnade och vissa tredje tvingade mig att sjunga hajsången örti x örti gånger.
skönt ändå att va så pass ledig att man glömmer av vad ens jobb består i.

dock att det rätt nyligen slog mig att han fyller 70 om ett år. alltså insåg detta nån gång under hösten. så osannorlikt att min pappa skulle vara 70. det är ju så gammalt. och han är ju inte så värst gammal.

när jag fikade med pappa häromdagen så började han en mening med "om jag lever tills jag blir 70..." var tvungen att titta mycket strängt på honom och be honom skärpa sig. detta var på hans 69årsdag.

särimner

har varit hos ellen och med hälsningar från brynhilde överräckt den ceremoniella enkilos marsipangrisen som man enligt tradition bör äta sin sista kväll som 20+. alla närvarande blev mycket glada. älskar att vara bland marispanvänner.

chritmas state of mind

även om min 2016pepp är dokumenterat enorm så är jag inte riktigt där än. det beror mest på att det fortfarande är jul. blir tokig på folk som hävdar motsatsen, som städar bort julen INNAN nyår tillochmed. varför har de ens städat dit julen till att börja med? nej, julen är ju liksom en filt som breder ut sig över olika år och högtider och årstider. tulpaner och julpynt kan samexistera.

pepparn.

jag är överdrivet pepp på att det är nytt år. känner liksom det nya som en påtaglig vind. är nästan manisk i min 2016-pepp. har varit ledig nog för att bli lite uttråkade på det sätt som gör att man vill göra planer, bygga slott, försätta berg. vandrade iväg mycket mycket långt i tanken innan jag lät den krocka med faktiska förutsättning. pratade med sandra om det igår. att det är dumt att det blir nytt år när man är utvilad, uttråkad och tror säg ha obegränsat med tid och ork. då skapar man löften och projekt och utmaningar som flyger alldeles för högt över vardagen. man borde lova och planera när man är trött, stressad och utarbetad istället.

har lugnat ner mig några hekto nu. men är, jinx och cykler till trots, rätt pepp fortfarande.

SKRIV!

har pratat mycket med sandra den under december hur man ska förhålla sig till sina svårigheter, sina jobbsvårigheter alltså, och fastnat för att hon tror på att formulera sina upplevelser. revolutionerande va! först ba the talking cure, sen va the writing cure. för hon, och jag, menar skriva när vi säger formulera. tänke på det igen när jag hörde ett vinterprat igår där han fick i en skrivuppgift av sin vårdcentralsläkare som förlöste allt. och, som jag sagt många gånger förrut, jag gillar inte när det är tomt här. jag vill att det ska vara fullt här. så, 2016, ska bli året då jag skriver. kanske här. men iallafall, SKRIV! i versaler, men utropstecken, är detta års ledord. jag tror det blir bra.