det krökta rummet

När man kommer till blogger.com's förstasida så kan man läsa frågan "Vad är en blogg"? Jag blev existensiell och började fundera över varifrån min generations behov av att publicera sitt liv på internet kommer ifrån och mindes mina egna tidiga Anne Frank-komplex som gick ut på att jag med jämna mellanrum i mina tidiga tonår köpte nya, fräscha skrivböcker som jag fyllde med sjukt pretentiösa pseudointelektuella funderingar i någon slags megalomanisk tro om att jag var tvungen att bevara min tankar för eftervärlden eftersom jag var en sån speciell person. Jag brukade orka typ fyra sidor innan jag tappade intresset, och sen köpte jag en ny dagbok några månader senare och började om igen. Jag var nog världens värsta barn. Jag hade också en period då jag kände mig manad att läsa Klassiker (med stor K) eftersom jag var säker på att det inte fanns någon annan i min ålder som var tilräckligt intelligent för att ta på sig uppgiften att bevara det litterära världsarvet för eftervärlden (författare som jag hade någon slags dimmig bild av hade skrivit Klassiker: Charles Dickens, Dostojevskij, John Steinbeck och Selma Lagerlöf - jag tror att det var mupparnas julsaga som påverkade valet av den förstnämnda, och resten var de vars böcker i hemmabiblioteket såg äldst ut).
I alla fall, sen när man kollar längre ned på bloggers förstasisda så finner man svaret:

En blogg är en lättanvänd webbsida där du snabbt kan dela med dig av dina tankar, kommunicera med andra och mycket mer. Allt helt KOSTNADSFRITT

Jag har ännu mer hemlängtan nu. Idag inledde jag med att töma ett helt släp fullt med sopor själv på soptippen. Statoils största hyrsläp! Jag skulle sortera mörkt glas och ljust glas i glasigloon och när jag var på den hundrade Kilkennyn så exploderade den på mig och jag fick öl över hela armarna. Sen gick jag igenom fakturor i tre timmar, handlade, åt äcklig mat så jag mådde illa, pratade i telefon med Lucy och Ruthie och berättade vilka som dog i Harry Potter och kände mig ensam och övergiven och dum i huvudet eftersom jag inte förstod plotten i Morden i Midsomer. Sen hade jag ställt in mig på helkväll med Fame men då kom min bror hem med någon slags vän i släptåg och skulle titta på någon film med Jack Black och det kändes som om pinsamthetsfaktorn skulle vara för hög för mig så jag var tvungen att dra mig tillbaka till mammas och pappas sovrum. Och här är jag nu. Nu började jag dessutom skämmas över hur jag var som barn, så nu vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen. Kanske ska jag skriva ett uppriktigt och ursäktande brev till min lågstadeifröken Eva-Lena och be att hon förlåter mig för allt:

Kära Eva-Lena
Förlåt för att jag låtsades känna till relativitetsteorin och för att jag alltid var elak mot Björn när vi lekte multiplikationstabell-leken. Jag är en annan människa nu.
Vänliga hälsningar,
Mary

svenska sommar

Jag är fortfarande i skogen, och jag har en massa hemlängtan, men i lördags hade jag värsta fina dagen som påminde mig om varför det är trevligt att vara här ibland och att jag ju gör det här jobbet för att det är en massa bra människor med. Jag och J och E1 hängde med E2 i hennes sommarstuga och jag läste i min nya Harry Potter-bok som jag med exemplarisk framförhållning beställde för flera veckor sedan. Vi fick potatis som var nyplockad och massa annan god mat, och sen åkte vi till en lite större stad och blev inhustlade av E3 på Parksommar och tittade på Säkert!. Det var grymt, och vi avslutade med sushi och cigaretter och sen åkte vi hem och jag läste ut boken till tidigt på morgonen. Sen när jag snubblade runt kvarteret med hunden i släptåg nästa dag, iförd gårdagens outfit och frisyr så funderade jag på vad som var mest pinsamt - om mina grannar trodde att jag kom direkt från en vild lördagkväll ute och inte brytt mig om att duscha och borsta tänderna eller om de visste att jag legat vaken till halv sex på morgonen och läst Harry Potter. Tur att den enda grannen som är hemma är den dementa, annars hade det blivit skandal i grannskapet minsann.

många bäckar små.

förra veckan var bestod av en flod av snor och en flod av, eh ja, vatten. kranvatten.
mellan snorfloden och kranvattenfloden fanns en hel del arbete som tappert utfördes, med byggfläktar i öronen och monotona rörelser, men ändock med ett leende på läpparna. leendet mycket tack vare jennica, hon ville ha daliga rapporter av mitt snorflöde och förmanade mig så att jag inte skulle bli sjukare. vi pratade väldigt mycket om huruvida vi var fördomsfulla eller inte, om när armarna inte räcker till (för att man inte har några), tyskar, bokomslag och konspirerade om vem som låg bakom vattensabotaget. vi ut vecklade också varsitt läte så vi kunde hålla ordning på varandra, hon pinglade som en liten fjällko med sitt nyckelband om halsen och jag hördes på lång väg tackvare min sexiga tbc-hosta.

nu bär det av till arvika där jag ska åstadkomma pyssel med två tomma händer och bestämma över min lillebror, vilket jag ju har övat på de senaste 18 åren så det kommer nog gå som en dans, bara det inte uppstår nya floder.

tvärt

alltid när någon tycker någonting väldigt mycket, som jag egentligen inte tycker nånting om, så ska jag alltid tycka tvärt emot.
ganska märklig beteende när man är så konflikträdd som jag.

pergamentrullar och kloroform

imorse vakna jag av att jag sträckte vaden. eh, normalt? det gör fortfarande asont när jag spänner benet.
fem minuter senare var klockan 10 i sju och min väckarklocka ringde, för jag skulle tvätta. klockan sju. på sommarlovet. hårt alltså.
men sen vid nio var jag lite gladare för då kollade jag på sommarlovsmorgon och då var det tintin! (eller täntän, som pappa brukar säga med överdriven fransk brytning, samtidigt som han skrattar åt sin egen fyndighet.) iallafall, så bra! det var rackham den rödes skatt (haha, jag har alltid trott att han hette rackarn!), mycket bra avsnitt med mycket bra tjyvnamn. annars gillar jag mest rastapopoulos, för att inte tala om hans täcknamn markis di gorgonzola!
i det här avsnittet sa dom pergamnetrullar typ tusen gånger. typiskt ord som jag lärde mig från tintin. annat typiskt tintinord: kloroform.

anfäkta och anamma, era landkrabbor!

Doktor vem?

Min största sorg i världen just nu är nog att jag inte har någon vän som tittar på Doctor Who. Kom igen! Ni behöver inte ens gå tillbaka till sextiotalet, börja med nya serierna! Det är värt det! Det är bra teve! Ruthie, det är osynlige Claude! Och Billie Piper! Och det är Bra Teve folket, och jag behöver någon att DELA det här med för det händer så mycket spännande så jag kanske dör!

ynamn med ie

igår var jag och klara på debutbar. en del var bra, en del var dåligt, en del var snygga och en del var ronnie.
ronnie valde att läsa upp ett stycke ur sin roman som gick ut på att man skule fatta hur indie/alternativ/icke svennebananig huvudkaraktärenvar. detta tog sig i uttryck på så sätt att huvudkaraktären tänkte föraktfulla saker om sina fellow barndomsvänner när han var på klubb i falköping. så är tänkte han tex (fritt ihågkommet och väldigt lösryckt) "de där skulle väl stava morrissey med ett s om de ens visst vem han var..." LOL. man känner indiekilleföraktet flöda. sen hände en jättekosntig grej. ronnie läste ordagrant följande: "i en värld av idioter står han först i kön." okej, eh vaa? här citeras alltså socker av kent från vapen och ammunition. och då undrar man ju genast, hur tänkte du nu? skulle du alltså förstärka indieimagen med att droppa lite svensk indie, och valde då kents mest svennebananinga skiva ever? är du dum eller? eller vet du inte att du rakt av citerar jocke berg? är du dum eller?
sen hände det som satte spiken i kistan och lock för mina öron för alltid. under intervjudelen med babelkillen så väljer ronnie att citera, wait for it, bengt ohlson. BENGT! såklart. jag ville dö av skratt och skrika manlig hegemoni och sen gråta en skvätt.

fyfan vad vi är bra

Nu har jag nästan flyttat temporärt till skogen. Jag åkte hit idag, ska tillbaka till Stockholm snabbt i morgon kväll, och åker igen på lördag. Förhoppningsvis orkar jag med någon slags utgång på i morgon kväll, men eftersom jag känner mig så hoppas jag inte på för mycket. Just nu är det sent, men jag har druckit en massa kaffe så jag måste varva ned på något sätt innan jag kan slagga.

Det känns skumt att vara här, och veta att jag ska vara här nästan hela resten av sommaren. Jag var på Frankies studentmottagning tidigare, och sedan hos Keishas lillebror och grattade och hade mig. Alla var ungdomliga och fulla, utom jag som var nykter och körde bil och hade pensionärskrämpor och fotriktiga skor. Och alla ungdomarna och de vuxna hängde tillsammans sådär härligt som man gör. Fast jag har liksom aldrig haft ett sådant förhållande till vuxna i min närhet (eller alltså, jag är ju sjukt väluppfostrad och bra på att prata med vuxna, men inte sådär dunkiryggenknäckaenbira). Det finns en massa gäng här som bygger på var man bor och vad man håller på med och hur kulturell man är och så, och när jag var liten var jag alltid bitter för att min familj inte hade det så (i alla fall inte med några som bodde i samma landskap). Nu blir jag istället stressad och tror att någons mamma kommer att hoppa fram och skrika BUSTED om jag snusar eller tar en öl. Sen åkte jag och Keisha och Johnny in till stan och jag och Johnny hängde på hans balkong och drack folköl och bondade och pratade om hur svårt allt är och hur ovärt det var att ta studenten. Det är min största besvikelse när det kommer till min bekantskapskrets, att alla har för positiva upplevelser av studentfirandet. Av gymnasiet över lag förresten. Svikare! Man var tvungen att umgås i grupp hela tiden och så hetsades det en massa över grejer som man skulle göra för att det var tradition. Och allt var lite pinsamt hela tiden också, det är ju till exempel jätteskämmigt att skrika inför folk. Fast när man pratar om gymnasiet så kan alla hålla med om att det suger och att betygssystemet och läroplanerna är åt helvete eller vad det nu kan vara som man är missnöjd med men så kommer man till studenten och alla bara "jaaa, men det var ju typ det roligaste i mitt liv". Snacka dålig stil.

the only one who could ever reach me was the son of a preacher man.

ska jag berätta varför ola och hans band inte vann igår?
en enda enkel anledning: the lack of mellansnack.
the ark har alltid handlat om pallindrommannens förmåga att uttrycka sig. okej, okej, musiken, ja jo. jaja, jag var ju fast redan första gången jag såg it takes a fool, men klistrad blev jag först efter musikbyråns reportage om det bandet från de småländska skogarna som var förband åt kent. ”det är bara ett sätt att visa att titta, så här kan man också göra” var kanske det viktigaste mina 15åriga öron någonsin hört. hey, jag tror fan inte mina 22årig öron har hört så mycket viktigare saker efter det heller.
och live liksom. live, det är där man kan framföra ett budskap, ha ett mellansnack. och om det är nån som kan frälsa en publik så nog är det ola salo, är man prästson så är man. mellansnacken är ju den största behållningen, det som är det där som man minns, som glittar långt efter konfettin har regnat ner och publikens eviga ahh-ahh-aahh-aa-aa har tystnat. gåshuden som fortfarande drar ihop sig.
det är det som är det magiska med the ark.

det var en gång i en annan tid

kent har fråga kent igen. inte lika skoj som när dom gjorde vapena och ammunition, då citerade jag dagligen på lunar (eller om det var på helgon? ) då var dom i danmark också så det blev danska ä:n och guuud jag tyckte det var så ture, ingen vet varför. ska nog leta upp mitt favvocitat.
hursom, dom verkar ha blivit gamla och grå. detta var det roligaste:

Har ingen av er funderat på att börja blogga? Eller är det kanske till och med någon som gör det redan?Kram!
/ Maria, 17 år, Helsingborg

Vi är som bekant inte speciellt intresserade av att fläka ut våra liv på nätet. Vi fick faktiskt uppmärksamhet som barn. Det verkar inte resten av bloggjunkies communityn fått.
/ kent

lite lol. men inte så mycket. det var bättre förr.
/l

high on school

oväntad egoboost: skolan. förra veckan fick jag tillbaka ett paper som jag skrivit på temat kroppshår och avslutat med orden "jag önskar mig en värld där hår bara är hår". omdömet var fenomenalt. joråsåatte.
idag fick jag tillbaka examinationspapret. som jag skrev på fem timmar efter jag varit i gbg, var klar 12 på natten, mary korrade och så stängde jag av dattan vid ett. jag döpte den till HORA, i caps lock. den har en beef med en av tjejerna i min klass, men mary damagecontrollade den lite så den är inte huvudavbitande men nästan. vår lärare valde att läsa upp delar ur allas papers idag, såklart läste hon upp beefen från min. hon sa inte vem som skrivit vilken men thessan och leyla tittade mycket menande på mig. iallafall. omdömet var- lysande. hon sa att hon skrivit konstruktiv kritik till alla. men inte till mig. iochförsig hade jag inga rubriker, men det behövdes inte för att jag är så stilisktiskt säker och driven som skribent. JOJO. synd att det högst man kunde få var g dårå. men å andra sidan hade det varit ytterst skadligt för min självkänsla att få ett annat betyg. jag hade ju kunnat göra det tusen gånger bättre, med lite mer sömn, research och hänvisningar.
/LUCY

ps. om man vill höra hela omdömet och alla superlativen så kan man ringa mig så läser jag gladeligen upp dom.

sömn

igår sov jag till ett. ETT! jäkla teenfasoner, vad har hänt? i vanliga fall nojjar jag när jag ska sova med folk för att jag alltid alltid vaknar först och har tråkigt i tre timmar innan de vaknar för jag vet inte hur man ska göra för att väcka nån fint och är rädd för att folk ska bli arga. men ett alltså. herre. jag var helt ur balans resten av dagen, när klockan var tre så var den mentalt tolv.
natten till fredag däremot, då sov jag som en stock och drömde i rosenrött. blandannat att jag var gift med han kalle på svt och att vi bodde på en madrass på en parkering (obs! inte som nånsorts hemlösmisär, det var liksom helt idealiskt och fint) tyvärr disaprovade hans familj, men sen visade det sig att det var för att de hade massa magiska krafter.

på fredag ska jag gå på 90s. det ska min lillebror också. han kommer vara full och jag kommer dansa. undrar vem det kommer bli jobbigast för.
/lucy

dagen efter kvällen före

Ett av mina sista minnen från igår var att jag hörde något som jag tänkte skulle bli en sån himla bra blogginläggsrubrik. Tyvärr minns jag inte vad. Jag har ont i hela mig nu, och en miljon saker att göra. Plus att jag minns att jag fyllesms:ade en massa på tunnelbanan på väg hem men jag har inte orkat kolla till vilka så nu har jag ångest över det och tror att det kan ha varit till en gammal klasskamrat eller så. Hoppas inte.

Jag hade också min näst vanligaste dröm i natt. Den gick ut på att jag förlade C på en massa ställen, och var tvungen att springa runt och leta efter henne. En gång drömde jag att jag hade fått ett barn som jag lade ner i ryggsäcken för att jag skulle veta var det var men sen tappade jag bort det ändå. Min allra vanligaste dröm är att jag har missat/är på väg att missa en tid. Jobb, tåg, tvättstugetider - you name it. Enligt internet så betyder drömmar om att komma försent om att man är rädd att misslyckas. Alltså, fine, men det var väl inte så nytt?
Jag börjar tycka att mitt undermedvetna borde behandla lite fler problem.

kvack.

alltså modette? är det på riktigt? vad är det för ett namn? det låter ju som nångting ur kalle anka, som en påhittade modetidning där typ kajsa anka jobbar och skriver om hur man ska kamma stjärtfjädrarna i vår och vikten av att matcha pumpsen med pärlorna.
oseriöst och beigt.
(fatta bloggig jag var nu som dissade en mediagrej!)
/l

tugg

ny hobby: tugga bubbelgum och blåsa tuggummibubblor
nytt favvoord: bubbelgum.

/lucy

det är såhär vi lever

Lämna aldrig ut lösenord eller kreditkortsnummer i en konversation med snabbmeddelanden. Du kan minska risken för datorvirus och maskar genom att aldrig ta emot eller öppna en fil eller länk i ett snabbmeddelande förrän du har fått bekräftat från avsändaren att den är riktig.


lucy säger: (23.03.30)
haha
lucy säger: (23.03.34)
är det påriktigt?
mary säger: (23.03.35)
jag vet
mary säger: (23.03.43)
eh, nä, det tror jag verkligen inte
lucy säger: (23.03.48)
haha
lucy säger: (23.03.51)
jooooooo
mary säger: (23.03.57)
eller alltså, det är ju på riktigt. men inte mikapåriktigt
lucy säger: (23.04.07)
mikapåriktigt
mary säger: (23.04.13)
det är ett ord!
lucy säger: (23.04.19)
bra ord
mary säger: (23.04.24)
alltså, jag älskar honom kanske
lucy säger: (23.04.31)
du får
mary säger: (23.04.34)
jag vill vara hans vän
lucy säger: (23.04.45)
jag vill föda hans barn
mary säger: (23.04.48)
eh
mary säger: (23.04.50)
jag med
lucy säger: (23.04.58)
eller hans rispåse
mary säger: (23.05.06)
haha
mary säger: (23.05.08)
ja!
mary säger: (23.05.12)
kärleksrispåsen
lucy säger: (23.05.23)
the ricebag of lööööööve
mary säger: (23.05.37)
jag tittar på grace kelly AS WE SPEAK. han har en röd träningsdress!
mary säger: (23.05.48)
jag dööör det är så färgglatt och fint
lucy säger: (23.05.57)
färgglatt är det nya svarta
mary säger: (23.06.01)
KATCHING!
lucy säger: (23.06.16)
!
mary säger: (23.06.50)
nu pratar han franska igen.
mary säger: (23.06.53)
som sagt.
mary säger: (23.06.56)
DÖD
lucy säger: (23.07.04)
iiii
mary säger: (23.07.19)
je ne förstår pas
mary säger: (23.07.42)
men det är tres tres fint
mary säger: (23.07.44)
JO!
mary säger: (23.07.48)
nu förstod jag en mening
lucy säger: (23.07.53)
wow!
mary säger: (23.07.53)
hans mamma är amerikan
lucy säger: (23.08.00)
sa han det?
mary säger: (23.08.04)
ja
mary säger: (23.08.18)
och hans pappa är något annat som jag inte hörde för jag var upptagen med att klappa mig själv på axeln
mary säger: (23.08.26)
hans pappa är en mamma kanske
lucy säger: (23.08.44)
antagligen
lucy säger: (23.08.58)
jenny sa att han är född i libanon
mary säger: (23.09.12)
ja, det stod i nöjesguiden va?
mary säger: (23.09.19)
den är i köket men det är för långt att gå
lucy säger: (23.09.27)
ja guuud
mary säger: (23.10.08)
nu förstod jag också freddie mercury
mary säger: (23.10.15)
min franska är bättre än vad jag trodde
mary säger: (23.10.30)
nu ska jag sova. på riktigt.
lucy säger: (23.10.48)
mikapåriktigt
mary säger: (23.10.50)
vi borde lägga ut den här konversationen på internet. det kan var vår nya grej. då behöver vi heller aldrig
mary säger: (23.11.03)
haha, heller aldrig mötas irl
mary säger: (23.11.16)
vi kan göra scheman för badrummet
lucy säger: (23.11.21)
precis
lucy säger: (23.11.31)
du får stänga dörrn när jag är på övervåningen
lucy säger: (23.11.47)
och jag får vara i skrubben när du vill kolla på teve
mary säger: (23.11.51)
heh
mary säger: (23.11.54)
ja
lucy säger: (23.12.10)
lägg ut du
lucy säger: (23.12.18)
jag har redan bloggat TVÅ gånger idag
mary säger: (23.12.19)
pfft, om jag orkar
mary säger: (23.12.27)
ja i SÅ fall
lucy säger: (23.12.37)
mhm! pfft my as
lucy säger: (23.12.41)
nu ska jag sova
mary säger: (23.12.43)
jag med
mary säger: (23.12.46)
jag sa först
lucy säger: (23.12.55)
eller läsa ett spännande kapitel med om det värderande ögat
mary säger: (23.13.01)
GÖR DET
lucy säger: (23.13.04)
så jag ska inte sova mikapåriktgit
mary säger: (23.13.23)
det ska nog jag
lucy säger: (23.13.31)
do it
mary säger: (23.13.37)
i will
lucy säger: (23.13.43)
med sovnallen
lucy säger: (23.13.45)
hoppas jag
mary säger: (23.13.50)
ursäkta?
lucy säger: (23.14.04)
carebearen, hallå??
mary säger: (23.14.11)
var det en eufemism?
mary säger: (23.14.13)
jaha
mary säger: (23.14.16)
HAHAHA
lucy säger: (23.14.19)
haha
lucy säger: (23.14.23)
du alltså
lucy säger: (23.14.26)
du ska sova
mary säger: (23.14.29)
DET VAR FRÅGA OLLE OKEJ
lucy säger: (23.14.37)
OKEJ
mary säger: (23.15.20)
gonatt baby
lucy säger: (23.15.33)
sweet dreams darling

blåtira

i min kulturanalys skrev jag nått nostalgiskt om mina fräsiga ögonskuggor jag hade under gymnaitet och hur jag lämnat dem bakom mig.
sen kollade jag i spegel och såg att jag hade blå mascara på mig.
/l

håll käft och ligg med mig

idag fick jag mail om mitt drömjobb. tyvärr kom det ca tre år förtidigt. men jag ska nog försöka får in en fot iallafall.
annars har jag kulturanalyserat mig själv. det var spännande, men föga nytt under solen. skulle helst vilja att nån annan analyserade mig, nån som jag inte känner alltså, det känns mer givande, jag är ju redan otroligt själreflexiv så jag vet ju redan varför jag tror att jag är som jag är. det är mitt favoritämne att tänka på.
och igår kunde man tro att jag i vanlig ordning skulle jobbat, men i vanlig ordning (skulle jag vilja kalla det vid det här laget) var det någon som satte stopp för det. denna gång med hjälp av lite sprängämnen. pang boom, bakomaten utanför bibblan is no more. som jenny uttryckte det hela, "vem är det som hatar din bibbla?".
och en liten rad om i fredags. alltså 90s. det bästa som hänt mig sen lattevispen alltså. guuud. säg vilken låt som helst så lovar jag att den spelades. galet mycket twigh light zone när dom spelade shut up and sleep with me, sist jag hörde den var jag tio och på gårdendisko och vi klädde oss i vitt eller svart eftersom nånsorts uvlampa gjorde allt vitt självlysande och dammet på svarta kläder blev då väldigt framträdande och vi köpte refreshers och han, vad hette han, typ danne? han som var dj, spelade sins with sebasitan med nämnda låt och min bästis sandra näsholm tittade på mig med allvarlig min och sa att hon visste vad de sjöng, och sen böjde hon sig fram för att viska, men fick såklart skrika eftersom musiken var så hög (isabella fick tinitus en annan fredagkväll där) håll käft och ligg med mig, och guuud, det var typ det snuskigaste vi någonsin hört.
/lucy

world record

Jag är nyligen hemkommen från fjällen, det var fin åkning, lagom mycket familjehäng, sammanlagt 42 timmar på tåg och träningsvärk. Plus att jag insåg att jag måste bo någonstans ovanför polcirkeln. Inga folk och fin natur, det blir typ inte bättre.
Jag har också haft mycket självinsikt och insett att allt kanske inte alltid är mammas fel och att det krävs två för tango och whatnot. Alltså, jävligt mycket är fortfarande hennes och pappas fel för att de är knäppa på riktigt och inte konstigt att min konflikthanteringsteknik ser ut som den gör (det vill säga inte alls) för GUD. Men i alla fall, jag har ansträngt mig för att inte störa mig för mycket på saker som att de andas för ljudligt och så och allt blev ganska trevligt till slut.

Klockan 01.47 på natten mellan fredag och lördag fick jag ett sms av min vän, vi kan kalla henne Frankie [säsong fem]:
"jag blev utslängd från sama. jag är så himla trött på allt...jag måste komma till stockholm...skit allting."

Så jag trodde såklart att Frankie var död och våldtagen allraminst, och hade vandrat runt på Göteborgs gator ensam och övergiven hela långfredagsnatten (till saken hör dessutom att jag fortfarande är rätt säker på att det inte är okej att ha kul på långfredagen för DÅ GRÅTER JESUS).

Men sen idag hade vi den här konversationen via msn:

mary säger: (19.39.47)
men annars då? hur var gbg, jag fick ju bara ett läskitgt sms mitt i natten! hamnade du ensam i stan?
mary säger: (19.40.41)
btw har jag inte fått brev än, det delas ju inte ut någon post på skärtorsdagen. men i morgon!
frankie säger: (19.40.45)
hm.. det VAR kul. en stund. jag vet inte vad som hände. men jag blev HYSTERISKT packad (kanske berodde ngt på den stundande magkatarren) och utslängd av en puckad (eller kanske var det hans jobb?) vakt.
mary säger: (19.41.02)
typiskt vakter
frankie säger: (19.41.14)
sen blev jag råarg och kröp in igen. väl inne bytte jag kläder med ine och trodde på allvar att de inte skulle känna igen mig (vakterna alltså.)
frankie säger: (19.41.17)
det gjorde de.
frankie säger: (19.41.24)
då blev de arga och slängde ut mig igen.
mary säger: (19.41.39)
du är så vild! och avancerad - klädbyte liksom!
frankie säger: (19.41.44)
eller hur!
frankie säger: (19.41.55)
sjukt coolt! fast i efterhand insåg jag att jag bara hade bytt tröja.
frankie säger: (19.41.59)
inte så smart.
mary säger: (19.42.01)
hahaaa
frankie säger: (19.42.16)
fast sen fick jag en fin natt i gbg. jag och en falafel.
frankie säger: (19.42.21)
i bröd!
frankie säger: (19.42.29)
35 pix! FYND!
/.../
frankie säger: (19.43.31)
till storyn hör att jag blev utslängd redan klockan 21, så jag var knappt bakfull på självaste påskafton.
frankie säger: (19.43.36)
= bra.
mary säger: (19.43.38)
HAHAHA
mary säger: (19.43.46)
förlåt, men klockan 21?
mary säger: (19.43.53)
dude, det är ju typ ett rekord!
frankie säger: (19.43.54)
eh. 20.56.
frankie säger: (19.44.02)
jag vet! *stolt*
frankie säger: (19.44.10)
dessutom blev jag ju utslängd TVÅ gånger!
mary säger: (19.44.38)
du vinner ju typ LIVET

hatet är allt som återstår

alltså jag hatar mig själv. (och lärarhögskolan).
men aaaah. jag har en plutteinlämningsuppgift som skulle in i fredags, men det var inte så serri verkade det som, man kunde typ maila in den i början av veckan, men det har jag inte heller gjort, bara skjutit fram, fast än det är på typ en sida. min plan var att skriva typ "oj, heeeej, jag glömde helt bort att man kunde MAILA den, eftersom jag hade tänkt lämna in den på papper i fredags men då var ju seminariet instället, OJSAN, men du får den nu ändå så du fattar att jag gjorde den i tid, för jag är en pluggis" alltså ljug. men det har liksom tagit emot, jag har typ inte greppat uppgiften, inte vetat exakt vad som förväntas, men boken var intressant och så, så jag tänkte lite och det fanns ju massa saker som jag ville skriva om, så jag laddade, formulerade mig och började skriva lite. sen kom jag på att jag inte visste hur mycket jag skulle skriva så jag kollade lite i papprerna och DÅ hittade jag instruktioner och asdetaljerade uppgifter som man skulle göra. och då vill jag bara vara motvals och inte göra alls och leka fem och lipa. helt låg nivå också, typiskt, jag som hade så hög nivå på min egenpåkomma uppgift.
jag har alltid alldeles för bråttom för att läsa instruktionerna ordentligt.
/lucy

daddy im a pilgrim now

i torsdags var jag och jenny på isolation years. jag hade sett framemot det lite, men inte så mcyket, jag hade inte hunnit, vi hade bestämt det bara några dagar innan. men jag visste liksom att det skulle vara bra, rent intelektuellt, jag visste att jag tycker att dom är bra. MEN när vi väl var där, och dom spelade (efter att vi först varit osäkra på om de var förbandet eller inte, sångaren såg yngre och ohetare ut) så kom jag på att jag tycker om dom, att jag kan en massa av de gamla låtarna och att det kändes, inte bara att det var en vetskap, ett konstaterande. utan en känsla, det var fint.
konserten var inte heller för lång. konserter burkar alltid vara förlånga, och den här var lika lång som konserter brukar vara, men det var ändå inte förlång. mest berodde det nog på att vi satt ner. och då blev jag sjukt sugen på att se pet shop boys på hultan, sitta längstbak framför hawaii, vid planket där alla kissar och luta sig och blunda lite och lyssna på pet shop boys och publikhavet mitt i natten som är kallare än vad man hade tänkt sig.
mindes också helt plötsligt hultsfred för några år sen (2003?) när det ösregnade hela tiden och jag och sandra sprang till teaterladan, kom försent, mitt i open those eyes now, och det var fuktigt under regnjackan och mitt hår blev lockigt av regnet och fukten och sandras vanthand i min och hon som gungade med i musiken och stängde ögonen och sjöng med och log. "open those eyes now lets realize now".

/lucy

tillägnas lillebror

alltså, det är så jobbigt när folk glömmer godis hos en, och så består godiseet till största delen av lakrits.
alla förlorar.
/lucy

sent på natten

Igår levde jag livet och hade världens softaste jobbdag, käkade glass med Ruthie i Vitan, hustlade till mig mat och en klänning från mamma och festade loss med snus bara sådär. Sen avslutade jag kvällen med att vara uppe sent och lyssna på grannarnas våldsporrinspelning.
För er som är bekanta med våldsporren - det verkar som att de har avancerat till att högljutt diskutera plotten/skrika instruktioner/gräla om något innan själva soundtracket drar igång. För er som inte har koll - våra grannar spelar in våldsporr. Gärna på söndageftermiddagar, onsdagkvällar eller måndagmornar. Igår lät det mest i mitt rum också, inte där nere (kommer du ihåg när vi skulle banka med hammaren i väggen Ruthie? det var tider det), vilket (om deras lägenhet ser ut som våran vilket jag tror att den gör) innebär att de höll till i köket. Ew? Alltså, köksvåldsporr? Eller kanske MATvåldsporr! Gross.
Det brukar i alla fall låta som en kombination av en väldigt våldsam film (komplett med ångestfyllda kvinnoskrik, typ) och soundtracket till Matrix. Igår även med prat alltså.

Jag väntar bara på dagen då vi i egenskap av Oroliga Grannar får ringa till polisen och larma om misshandel och ond bråd död. Killen som bor bredvid oss ser väldigt suspekt och våldsporregissörig ut. Hans tjej ser däremot ut som saft och bullar och små rosa tavlor med kattungar. Vi kanske ska rekrytera vår snälla tantgranne och anordna en intervention! OMG tur att de inte har barn det skulle kunna bli som i Princess! Fast med mig och Lucy som prästpappan. Eller, vi vet ju faktiskt inte om tjejen kanske redan har barn. Hon kanske förvarar dem någon annan stans.

"jobbar"

här sitter jag och jobbar. nej, förlåt, det var kanske årets största överdrift, jag menade här sitter jag på jobbet. bibblan är stängd, men igår jobbade jag ändå 10-17, svarade i telefon, hade hand om chatten, återlämnade böcker från bokinkastet och scannade. inte bara jag då, utan camilla och martin också. sammanlagt var det kanske 20 telfonsamtal, 10 frågor på chatten, 8 artiklar att scanna och den minsta bokskörd i manna minne. aldrig har en abretsdag gått så långsamt, och aldrig har jag fått pengar för att göra så lite.
påkvällen var det frimafest. jag hade med mig matmuffins som höjdes till skyarna, och vi snackade teve, med intikting på bajs och sex. lyckat på det hela taget.
nu är jag alltså på bibblan igen, utan sovmorgon för det är ju sommartid, har hittills endast tagit emot två samtal. jävligt värt.
/lucy

food for thought

Den här helgen har än så länge gått i ett ätandets tecken.

Igår: frukost och skolmat, på kvällen hemmagjord sushi, godis, chips och plommonpaj med vaniljsås.
Idag: frukost och matsäck, skrabbelucker, sushi och plommonpaj från igår samt tre övergivna chips ungefär.

Senare ikväll ska jag gå ut och äta på restaurang med min namne. Det ska bli great fun, jag hoppas också på lite öldrickande med Ruthie (som stod för gårdagens sushi - alltså, ni anar inte hur mycket sushi det var. Det finns fortfarande kvar, och då har både jag och Lucy lunchat på den. Ni vill vara oss!)

Nu måste jag ladda så jag blir hungrig till klockan sju, då jag ska käka igen. Jag kanske ska sova till exempel.

eversleep

Häromdagen diagnostiserade pappa mig med narkolepsi, över telefon. Det är helt klart det jag lider av, kolla här bara:

"Narkolepsi är en neurologisk sjukdom som främst kännetecknas av uttalad dagsömnighet. En person med narkolepsi kan riskera att somna när som helst, främst dock i monotona situationer."

Symptom:

"Dagsömnighet
De vanligaste symtomen vid narkolepsi är onormal sömnighet dagtid med sömnattacker som är svåra att kontrollera. Sömnigheten kan vara oemotståndlig, och gör det svårt att förbli vaken även i situationer som kräver att man är alert och vaken, till exempel när man kör bil. [Ha! Jag somnar ÖVERALLT HELA TIDEN, även när jag har sovit mina nio timmar på natten]

Sömnförlamning
Sömnförlamning innebär en kortvarig oförmåga att röra sig och att prata vid insomnande eller uppvaknande. Förlamningstillståndet upphör vid beröring. Man är vaken och medveten om vad som händer under attacken som kan pågå några sekunder upp till 20 minuter. [Okej, nästan såhär är det när jag sover på tunnelbanan till exempel. Det är som att kroppen går in i sömn-mode, fast inte hjärnan]

Hallucinationer
Hallucinationer kan uppstå i tillståndet mellan vakenhet och sömn. I bland kan det vara hemska syner med skräckinjagade ljudeffekter. De kan förväxlas med hallucinationer vid psykisk sjukdom, vilket i sin tur kan orsaka oro och ångest. [Häromnatten drömde jag att jag intervjuade Dolly Parton, fast jag hade inte förberett några frågor och var tvungen att improvisera. Det var en väldigt levande dröm, jag tycker att den kan klassas som hallucination]

Andra symptom
Många personer med narkolepsi får störd nattsömn med många uppvaknanden. Lägre sömneffektivitet med minskad djupsömn kan leda till koncentrationssvårigheter och episoder med minnesluckor och automatiskt beteende dagtid. [Jag vaknar ofta på natten! Och ibland är jag inte ens kissnödig!]"

Det finns fler symptom också, men "symptomen vid narkolepsi varierar. Alla patienter har inte alla symptom som nämns här nedan och vissa utvecklar aldrig mer än två".

länk här

Ja, det är ju alldeles uppenbart. Som tur är kan de flesta leva ett normalt liv genom anpassad livsstil och medicinsk behandling. Jag ska genast uppsöka en neurolog.

Mamma sa att pappa är dum i huvudet. Men han är den enda som förstår mig.

ni vill vara jag

När jag kom hem satt Lucy och pluggade flitigt på nedervåningen. På köksbänken stod det en skål med lock på. På locket låg en lapp. På den stod det "här finns det kantarellsoppa som man får äta av om man vill". SCORE!

Annars så fick jag ett brev från mitt jobb idag, med två kopior av ett anställningsbevis. Ett som jag skulle skriva under och behålla, och ett som jag skulle skriva under och skicka tillbaka. Därför låg också ett adresserat kuvert med. Men fatta, ett OFRANKERAT kuvert! Vafan? Inte ens med en såndär stämpel som företag har, jag har då aldrig varit med om maken! Mitt arsle jag frankerar ett kuvert som det inte var min idé att skicka (ja alltså, det här är mitt andra anställningsbevis som jag skriver på. Jag förstår inte riktigt det heller). Och förut idag ringde en kille från kontoret, ungefär såhär gick vårt samtal (fritt ur minnet):

Kontorskillen: Ja alltså, jag undrar om du hade lust att hoppa in som vikarie hos en ny kund. Jennifer Aniston sa att du ville jobba extra
Jag: Ja alltså, det har vi ju aldrig pratat om... Men vilka tider är det då?
Kontorskillen: Till exempel mellan klockan 7 och 16 på söndag. Det betyder att du måste gå upp klockan fem eftersom alla våra kunder bor åt helvete fel håll. Eller klockan 7 till 13 på måndag. Då måste du inte bara gå upp klockan 5 (ja, som senast alltså), utan det blir också dubbla pass eftersom jag ser här att du jobbar kväll.
Jag: Njae, alltså...eh, helst inte. Men ni kan ju ringa om ni definitivt inte får tag på någon annan.
Kontorskillen: He, okej SUCKER! Den där Jennifer Aniston vet minsann hur en slipsten ska dras, jag ringer klockan 4.30 på måndag morgon och guilt trippar dig att jobba, okej?
Jag: Eh, okej...

Det som är bra är att vi har varit ute och lekt idag, det var jättefint för solen sken och alla var glada och det kändes vårigt!

telefonsamtalsämne

imorse hade jag ett mycket givande samtal med min far. det händer inte så ofta. eller vi pratar inte så ofta i telefon, men förut var det mest om att jag borde söka jobb/städa lite när jag ändå var hemma (när jag var arbetslös alltså) och under det senaste halvåret har det varit om att jag borde köpa mig en bostadsrätt. anyways, nu handlade samtalet mest om dolly, var vi skulle ses och när, och jag lyckades lura till mig att vi ska äta middag tillsammans först, jag ska propsa på sushi sen.
sen pratade vi lite överraskningar och så avslutade vi samtalet med det obligatoriska bostadssituationssnacket, och DÅ, då sa min pappa, MIN PAPPA, att han tyckte jag gjorde rätt i att inte köpa en bostadsrätt hastigt och lustigt, utan att det var bättre att jag väntade lite, och jag hade ju faktiskt någonstans att bo ett bra tag till! sa min pappa. det ni.

/lucy

delcatobollsnostlgi

jag äter en delicatoboll och det smakar musikal. musikalsmak är lika delar varmt och pulserade, strålkastarröksmaskinsrus och bittert hjärtekross. nostalgi.
men varför vara nostalgisk över en tid som jag helst av allt vill glömma, som matilda en gång sa. fan, nu blev det lite för emo, det var inte meningen, förlåt. det är ändå gott med delicatioboll.
/lucy

mambo

förrut ringde en tele2tjej som hette natalie och frågade massa saker om vårt bredband.
jag visst typ ingenting, inte ens vilket vi hade så jag skrikfrågade mary hela tiden och sa eh jag vet inte. och då sa tele2natalie "din mamma kanske vet". hahaha.
jag körde på det, för hellre att hon trodde att jag var en femåring än att jag var en blåst 21åring.
/lucy

damn sucker

Nu har jag för första gången i mitt liv beställt dammsugarpåsar på internet. Det finns bara möjligheter.

how we roll

Jag och Lucy har precis sett de två senaste avsnitten av Heroes. Det betyder a) att vi nu är ikapp utlandet och får vänta en hel vecka mellan varje avsnitt och b) att jag nästan är död av hur bra det är. Jag ska inte spoila Ruthie, men Hiro! Och Claude är nionde doktorn! Jag hade inte sett det när han hade skägg i hela ansiktet! Jag är helt uppfylld av hur bra teve det här är. Över lag känner jag att det här kommer bli en bra vår serie-wise.

grattis, eftersom ingen annan säger det.

jag har förövrigt namnsdag idag. alltså, det står ju inte i almanackan längre, så jag begär inte att nån sak komma ihåg det, men liksom, min födelsedag står inte heller där, och den lyckas ju en del hålla reda på iallafall.
man kan ju tycka att mamma borde komma ihåg iallafall.
men, grattis på namnsdagen till mig själv.

/lucy

librarian duties

peppen höll i sig så när jag kom hem igår kväll så blev det bullar, te och heros. mycket bra, jag behövde lite sötebröd, för bibblan var hektisk. vi var bara två, och så började de nya arbetsuppgifterna i form av fjärrlånescanning och såklart blev det massa kö samtidigt som kölappsmaskin såklart slutade funka. vi hann inte ens ta rast (och det vet ju alla att fikapausen är en av de viktigaste pelar som bibliotekarieyrket vilar på).
men fjärrlånescanningen var rolig! det är min nya favorit, mest för att det är lite sekreterare över att få kopiera viktiga papper och att känna sig viktigt är ju det bästa. mina två andra favvoarbetsuppgifter är att sätta på stängingsskivan, jag får värsta maktruset av det och känner mig supervikitgt, typ som om jag ägde bibblan, och så gillar jag att plocka fram böcker från ställen som låntagarena inte hittar, typ återlämningen eller nyfärvärskatten, eller magasin, men bara om dom tjatar och det är hum, eller barn (för det är bara där jag hittar).
nu tror jag minsann att jag ska gå och scanna lite! för, nu kommer jag jobba en massa onsdagar. det kommer vara lite jobbigt, och jag kommer nog inte ha nått liv, men så djävla mycket cash i, eh, maj. då ni!

/lucy

mellanmål

Det var en hård dag på jobbet, med pulkaåkning och grejer. Jag hade inte kläder för väder, vilket resluterade i blöta skor och blöta byxor. Deppigt. En annan jobbig sak är att mitt ben fortfarande är skadat (nu har det även börjat klicka!). Det som är bra är dock att jag inte är så klen att jag får dödsträningsvärk av att bowla. Det som är dåligt är såklart att det gör ont och att jag är så klen att jag sätts ur spel av en bowlingsträckning. När jag tänker på det är det faktiskt fruktansvärt genant, inget man vill skylta med. Jag borde alltså inte skriva om det på THE INTERNET men min självömkan vinner allt ingen sport.

I alla fall, jag är trött men nu har jag kommit hem och stärkt mig med bästa melliset (har jag också lärt mig på jobbet - det är verkligen en outgrundlig källa till kunskap!) i form av banan-äpple-vaniljyoghurt-smoothie. Det är som fest fast varje dag! Så jag tänker dra till tvättstugan och PrisExtra och sen kanske jag bakar bullar om jag fortfarande är pepp.

Okej, vi får se hur det går.

hello aunt alicia

Okej Ruthie - det här är för dig. PLUS att jag har fixat inloggningen till dig också.

Häromdagen hade jag ett mycket speciellt ögonblick. Jag torrentade hem fler Heroes-avsnitt för att jag och Lucy ska ha något att göra på dagarna, men nedladdningarna stannade på typ 90 respektive 95%. Fruktansvärt irriterande. Men jag hittade ingen torrent som funkade, och när jag försökte ladda ned det allra senaste avsnittet så fanns det inga seeds på det heller! Och då var det precis som i början på Day of the dead, när killarna i hellikoptern letar efter andra människor - jag var liksom ENSAM PÅ INTERNET! Tänk va. Jag är fortfarande lite skakad.

Nu bakar jag bröd.

bortglömd.

alltså jag vet att jag inte är särskilt aktiv på den här bloggen, men att ändra hela inloggningssystemet utan att informera mig känns lite väl grovt. jag känner mig utestängd och ignorerad.

inte för att jag är bitter alltså. det är jag verkligen inte. jag är väldigt sällan bitter, sur eller irriterad. det är liksom inte naturliga känslor för mig.

hur som helst kommer jag här hem efter att ha varit och druckit öl på ett ställe som inte är värt att nämnas vid namn. jag surfar lite. kollar mejl och myspace. sen så börjar kolla om det är några intressanta spelningar snart (förutom regina spektor!!!) och ser att last days of april ska spela på debaser. kul tänker jag och groupien inom mig vaknar. så jag tänker att jag ska kontakta min kusin som typ ÄR last days of april, men det är förstås omöjligt (och kanske lika bra).

då får jag för mig att blogga. massa intressanta saker kommer upp i mitt huvud. jag tänkte skriva om mindervärdeskomplex, katten eller alkoholism, men när jag ska logga in så kommer jag inte ihåg inloggningsnamnet. lösenordet är glasklart, men inget inloggningsnamn funkar. det tog mig säkert tjugo minuter att komma på det. och det måste ändå vara beviset på att jag är ganska devoted. även om jag inte bloggar så ofta.

så nu har alla mina smarta tankar försvunnit men det känns ändå bra att äntligen komma in på det som faktiskt är delvis MIN blogg, även om bakrgundsfärgen har ändrats från rosa till röd (edie would so not approve) så känner jag mig fortfarande delaktig.

och vad gäller britney så kan jag inte annat än hålla med lucy, vad tänker de på? här försöker man hålla nåt slags finkulturell nivå, men bara för att man vill läsa om barnkultur så betyder det inte att man är totalt ointresserad av allt annat. jag tackar min pizzeria för veckans nu!, utan den vore jag helt lost.

känner att behovet av att blogga börjar lätta. jag ber om ursäkt för detta inlägg och lovar att ha ett ämne på nästa.

på återseende.
/Ruthie.

öppet brev till dnkultur

jag har uppenbarligen inte hängt med i kvällstididningsträsket som jag borde för detta med att britney har rakat av sig håret har gått mig helt förbi. det hela skedde tydligen i fredags, så jag undrar iochförsig varför det inte var det enda ruthie pratade om i lördags.
anyways, nyheten kom till mig när jag läste dnkultur imorse. då var det ett citat av nån analytiker som uttalade sig om det hela i typ times.
alltså så himla typiskt dn kultur att få in skandaljournalistiken genom att hänvisa till ett citat i times! bah, "nämensåatte vi är s-e-r-i-ö-s-a men om vi citarer en doktor i times så är det lungt för det är inte samma sak". j
ag tycker det är undahållade av information att inte ha brittans rakade skalle på ett helt eget uppslag dagen efter händelsen. tänk på alla som inte läser tabloider. ni har ett läsansvar dnkultur! allmänintresset! skäms!

/lucy

passive-aggressive

Jag hade värsta planeringen för dagen som gick ut på att jag skulle jobba och plugga och och fixa och helt enkelt bara styra upp mitt liv. Men nu ringde de från mitt jobb och bad mig komma in sen så jag ska börja jobba kl 15 vilket gör att hela mitt schema spricker. Mitt jobb är kanske världens bästa på många sätt, men mina arbetsgivare är det inte (på många sätt, på andra sätt är de väl bra de med). Min chef (som vi från och med nu kan kalla Jennifer Aniston) har ett system som går ut på att konsekvent informera om tider och schemaändringar med så kort varsel som möjligt. Vad är grejen med det liksom? Min teori just nu är att det är någon slags skuldbeläggartaktik. Om Jennifer Aniston låter tillräckligt stressad så måste ju jag säga att jag kan jobba samma dag annars har jag FÖRSTÖRT ALLTING! Synd att jag är så himla lättköpt också, jag får dåligt samvete av allting. Men om Jennifer Aniston hade lika bra framförhållning som jag (hallå, jag hade liksom färgkoordinerat schemat för dagen) så skulle vi inte ha det här problemet. Och om en person har varit sjuk i en vecka, och man inser att risken är ganska stor att personen fortsätter att vara sjuk nästa vecka, då skulle man ju åtminstone kolla upp hur det ser ut med vikarier - bara i fall att! Ja, inte för att jag tänker ta upp det här med någon för det skulle ju innebära konfrontationer vilket jag inte gör. Men jag tänker tänka på det och vara bitter i tysthet - ät det Jennifer Aniston!

Lucy har börjat med att gå upp okristligt tidigt på mornarna för att duscha och sedan gå och lägga sig igen. Jag förstår inte.

sick in the head

Jag är fett sjuk, det är fett synd om mig. Jag är så sjuk att jag bangade melodifestivaltittande i sällskap med bl a Lucy och Ruthie och flera ikväll. Istället har jag suttit hemma och kollat på tre avsnitt av OZ. Nu kollar jag på Il Divo - live på Greek Theatre. Mycket underhållande. Jag trodde länge att det var Westlife, men sen började de ta i och då insåg jag att det nog trots allt inte alls var Westlife. Något av en besvikelse. Nu tar de å andra sidan på random kvinnor i publiken. Och skriver autografer. Alltså, vad är det här?

Åh Wikipedia, du sviker mig aldrig. Il Divo (som på italienska betyder "manlig diva") är alltså en internationell operapopgrupp. I kid you not! Gruppen startades av Idol-Simon Cowell, som i inte mindre än två år sökte efter lämpliga ungdomar från hela världen. Han hittade uppenbarligen flera stycken, nu sjunger de på spanska också. Flera i publiken verkar gråta. OCH! De gör innerliga rörelser med händerna! Nu liksom hänger dom avslappnat mot var sin stenpelare. Jag skulle kunna lära mig att älska det här tror jag. Det är någon slags tolkning av My way - på spanska. Det där med att brinna för ett pojkband är något jag känner har saknats i mitt liv. Jag gjorde ett tappert försök med Backstreet Boys i mellanstadiet, men det var framför allt för att min bästis Erika var ett dedikerat fan. Jag hängde med på en konsert, och valde en favorit (AJ - han var tuff och hade linnen jämt MEN skrev poesi också!) men mer än så blev det inte. Jag tror att det var musiken som inte nådde riktigt ända fram, men vad kan vara mer rätt för mig än operapop? Jag tror att min favorit kan vara Carlos Marìn - barytonen från Schweiz.

Nu är det ett varklighetsbaserat amerikanskt sportdrama på SVT. Med Keanu Reeves. Det känns ju bra at få utdelning för pengarna.

EDIT: OMG! Alltså, samtidigt som jag skrev det här så sände tvåan en livekonsert med Green Day. Dookie utgjorde soundtracket till i princip hela min och Ruthies sambo-period. Det började redan i flytten. När jag körde från skogen till Hallonbergen (med släp, no less) med alla prylar så tog jag med mig en vän (vi kan kalla honom Johnny [säsong fem]), men han visade sig ha ganska lågt underhållningsvärde (han somnade typ hela tiden) så då spelade jag Dookie för honom för att han a) aldrig hade hört hela skivan (alltså, THE HORROR) och b) det är en utmärkt åka bil-skiva. Den passar också bra i flera andra situationer, gärna med alkohol och yatzy.

EDIT II: Shit, det är inte bara konsert, det är även bakom kulisserna-klipp! I värsta MTV-andan! Billie Joe ser fett gammal ut dock. Och vad är grejen med trummisen, har han alltid varit ful? Det var bättre förr. Nu viftar hela publiken på armarna i takt till en fånig ballad (mina Green Day-kunskap sträcker sig alltså inte så himla mycket längre än Dookie, och kanske någon av de senaste hitarna). Jaha, det var inte en ballad. Tänk. Störiga klipp med färger som rinner. PowerPoint-effekter! Haha, nu spelas When I come around i bakgrunden. Jag måste sluta titta på det här nu, jag gillar ju inte ens att gå på konsert irl. Bara om de är max 30 minuter och inga extranummer.

första dagen på resten av mitt liv

Min födelsedag började bra och slutade bättre. Jag har hunnit med att bli sjungen för tre gånger (första gången strax efter midnatt, andra gången halv sju på morgonen och tredje gången vid lunchtid ungefär [fast det var bara en halv strof kanske]). Jag har fått flera trevliga meddelanden, åkt tåg med ett skrikigt barn, ätit pastasallad som var god, pratat om sex med tonåringar i två timmar, druckit två öl, fått presenter och umgåtts. Framför allt presenterna gjorde dagen. Det började bra med Allt av Martina Lowden, fortsatte med bioinbjudan (med popcorn! och läsk!) och slutade med en krambjörn, ett godissmyckekit, ett mycket fint kort, tulpaner och en ministrykbräda samt samtliga säsonger av OZ (brända, i fint fodral). Score! Nu ska jag ägna resten av mitt 23:e år till att gå på bio, stryka kläder och titta på fängelsedramatik. Känns helt rätt. Sen nästa år fyller jag primtal, och då blir det fest.

BAKING IS SCIENCE

grupparbetet igår tog två timmar. johannes hade inte bakat men han köpte en surgodis som han bjöd på. ingen ville ha. vi hade också ett great-minds-think-alike-moment, han och jag. det var fint.

idag har jag pluggat och spelat dataspel och kommit på varför jag är så dålig på det. det beror på samma grej som när jag bakar, jag har för yviga gester. i bakning betyder det kakao över hela köksgolvet, i dataspel betyder det att man tvärdör efter fem sekunder. tänk om jag skulle dö på riktigt varje gång jag spillde kakao i köken. dödensdöd skulle jag vara för länge sen.

idag fyller mary år också. det vill jag uppmärksamma med den här krambjörnsemon.

GRATTIS!

say you löv me. näver in my life.

idag är det alla hjärtans dag. jag har fått chokladhjärtan av mamma och csns visar sin kärlek genom att ge mig 3 160,00. jag känner mig väldigt uppskattade och älskad.
nu ska jag ha grupparbete, det ska bli spännande. om jag ska gissa
på hur lång tid det kommer ta så tror jag lika mycket på två
timmar som på att vi inte kommer bli färdiga idag. det ryktas
att johannes ska baka också, hoppas han inte har snorat i
bakverken bara.
/lucy

hörrni flickor

när jag blir typ 50 så ska jag börja kalla alla mina kvinnliga bekanta för flickor. speciellt mina kollegor, alltså de andra dagisfröknarna. "hörrni flickor" ska jag starta varenda mening med.
jag ser framemot det väldigt mycket, det kommer bli roligt.

ang. marys inlägg igår så kan jag upplysa alla som tänkte göra mig på tjocken att jag återigen är ofruktbar. tjii fick ni! ha! jag sweettalkade till mig nya hormoner från barnmorskan idag så nu är jag safe och behöver inte gå marys framtidsdystropi till mötes, yes alltså.
/lucy

närmare fyrtio än trettiosjukommafem

Bra:
- Jag var skitsur och bitter innan helgen för att jag trodde att alla var emot mig och att mina medarbetare i organsiationen som organiserar det där kulturprojektet var dumma i huvudet och inte såg min potential och what have you. Fast sen visade det sig vara ett missförstånd!

- Jag fyller år på torsdag.

- Jag har ett jobb som man får pengar för (tack vare Sofia - tack Sofia! Det är nog mitt bästa jobb någonsin!)

- Min plan för resten av dagen innebär bad, chips, ungdomslitteratur och Cityakuten.

Mindre bra:
- Lucy hittar inte sitt p-pillerrecept, vilket innebär att hon kommer att bli på tjocken med någon främling any day och vi måste uppfostra barnet tillsammans fast Lucy kommer ju att vara en teenage mom nästan så hon kommer bara vilja knarka och dricka hostmedicin så jag måste göra allt själv och barnet kommer bli ett sånt där som mobbar för att det har det svårt hemma och så tar socialen det ifrån oss och Lucy glider längre och längre ned i knarkträsket eller kanske träffar en man som slår henne och har en schäfer och jag blir ensam katt-tant som ingen vill vara med för jag luktar konstigt och pratar med mig själv. Så säg till om ni ser det.

- En av de taskiga sidorna med att spendera mycket tid på en skola är att barnen är ju vandrande smittohärdar allihopa. Jag tror jag har feber, och jag är fett förkyld.

Annars:
- Lucy hade en föreläsare som förklarade att förkortningen HBT står för homosexuellt beteende. Hon pratade tydligen också om homosexuella och lesbiska. Alltså som i att män är homosexuella och kvinnor är lesbiska. Och jag tror inte som i att på engelska säger man ibland lesbian and gay utan homosexuell - det är ett ord som i svenska språket endast används för att beskriva mäns sexuella läggning.

se det var ett riktigt kalas

Jag mår som jag förtjänar. Igår var jag på 40-årskalas på en HERRGÅRD bevars. Det var kul, jag minglade, dansade till rockenroll och drack hysteriska mängder vin. Jag gick även vilse 20 meter från huset, och blev begeistrad över Echo and the Bunnymen-skivor av någon anledning. Det är ett av mina starkaste minnen från kvällen. Jag minns också att jag fick ett sms av Lucy som jag försökte svara på flera gånger under kvällen (jag tror att jag framför allt försökte förklara att jag bara hade druckit LITE vin och att jag också var glad över att The Ark gick vidare i melodifestivalen) men tydligen aldrig lyckades med? Idag har jag åkt tåg, haft lite dagen-efter-ångest, mått illa och re-designat bloggen (vilket tog typ tre timmar, för jag förlorade mig i byta färg på text-funktionen).

Jag ska se på teve nu, jag hade tänkt skriva mer men det får bli senare. Mest ville jag bara inviga den nya designen!

-Mary

jag har skuggat dig i år, sparat varje klipp

igår åt jag typ tjugo kakor, idag har jag ont i magen.

sen ägnade jag natten åt två saker som jag egentligen inte tycker om, men gör ändå, för jag kan inte låta bli. jag är väl svag i köttet eller så. hatkärlek skulle man också kanske kalla det.
sak #1 jag gjorde var att kolla på gamla scrubsrepriser. det är inte själva kollandet jag inte tycker om, det är en fin liten småskrivad komediserie, men alltid lagom till jd's fördjupade voiceovertankar så kommer jag på mig själv med att typ sitta och vara rörd och känna hur det sticker i hjärtat och bara DET ÄR SÅ SANT, DET ÄR ALLTID SÅ DÄR, PRECIS SÅ ÄR MITT LIV EXAKT I ETT NÖTSKAL. det är det ju såklart inte. mitt liv har ingenting med det där att göra, det är en teveserie, det är pålåtsas. jättepålåtsas. jag vill inte få livsuppenbarelser och aha-upplevelser av nånting som jag har sett fem gånger innan. hate it.
sen gjorde jag min värsta värsta sak. alltså sak #2 som jag egentligen inte tycker om. jag internetstalkade. det är min sämsta ovan och den har aldrig aldrig gett mig något annat än besvikelser och hjärtesorg, för att vara lite melodarmaqueen. som vanligt fick jag veta en massa saker jag verkligen inte behöver veta, och som jag framförallt inte borde veta. det är så himla svårt att umgås med folk som man vet en massa saker om som dom inte vet att man vet. damn you internet! sluta vara en källa för min aldrig sinanade nyfikenhet. jag kan inte hantera att ha tillgång till så här mycket information. om jag var lite mer psykotisk skulle jag vara livsfarlig.
alltså jag måste sluta, erkänna att jag har ett problem och joina ett 12stepsprogram. fast jag har för mig att ett av stegen innebär att man ska be om ursäkt till dom man sårat, frågan är då om jag måste avslöja att jag för folk har stalkat dom? guuud vad pinsamt. undrar om det skulle vara mest pinsamt med dom som är mig nära eller dom som jag bara känner lite grann. huhu.
/lucy

eye of the beholder

Efter att ha surfat runt lite på olika fråga doktorn-hemsidor så har jag till slut diagnostiserat mig själv med en vagel i ögat. Mycket odramatiskt och ganska äckligt - något av en besvikelse alltså. Men det gör i alla fall ont i ögat varje gång jag blinkar vilket gör att jag får ont i huvudet och blir på allmänt dåligt humör. Som tur är har jag spenat- och fetaostpaj att se fram emot om en halvtimme sådär.

Jag och Lucy har diskuterat vad en dokumentärfilm om Lucy skulle handla om, om någon (typ hennes bror) gjorde en sådan om henne. Vi kom fram till några olika förslag, bland annat skulle den kunna handla om Sjunde himlens (teveserien alltså) plats i Lucys liv. Eller så skulle dokumentärfilmaren kunna filma oss när vi kollar på MTV, för det är då vi har våra bästa diskussioner. Bland annat pratar vi ganska ofta om EMO. EMO är en källa till stor förundran och många teorier i det Camdenska hemmet. Jag skulle vilja mana alla läsare av det här till att ge sin egen defenition av emo i kommentarerna. Vi fattar ingenting. Vad är emo - egentligen? Vilka kan kategoriseras som emo? Vad är utmärkande för genren? Vilka förgrundsfigurer finns inom emon, och skulle de själva välja att definiera sig som emo? Vad är skillnaden mellan emo och gammal hederlig nu-metal? Längre låttitlar? ALLTSÅ DET ÄR EN DJUNGEL.

UPPDATERAT: Det finns såklart en mycket informativ artikel på Wikipedia om ämnet. Här. Jag tror iofs att det är tredje-vågs-emon som jag och Lucy har funderat mest över, och jag känner inte riktigt att det har klarnat helt än.

HEJ KONSUMENT (jag med!)

Senaste impulsköp: choklad
Bästa promenad: på morgonen, till skolan (alas! no more)
Favoritdryck: vatten
Äter lyxmiddag på: på mammas bekostnad
Favoritgata: lugna gatan
Favoritgalleri: jag gillar bara museum
Favvosajt: wikipedia.org
Här bjuder jag mamma på middag: ibland lagar jag mat åt min mamma när jag är hemma hos henne. hon betalar
Favoritförort: eh, räknas hallonbergen?
Fikar gärna på: galento
Bästa lunchställe: hemma, eller kanske copacabana?
Favoritgrönsak: avokado
Favoritfärg: grön och grå
Favoritmärke: apotekets egna
Favoritdjur: katt, och nästan alla djurbarn
Bil: miljöklass ett såklart. fast egentligen vill jag ha en såndär stor amerikans bil med helt framsäte och växelspak vid ratten
Världens bästa nu levande konstnär: david shrigley eller christopher wool kanske
Favvoskor: fotriktiga skor
Klädkonto per månad: väldigt lite
Modeförebild: ingen speciell
Motionerar: jag tänker ganska ofta att jag ska gå på friskis
Det dyraste jag köpt: som jag betalat helt själv: min mobiltelefon tror jag (annars HYRAN varje månad)
Mode jag aldrig vill se igen: tröjor med fluff runt halsen och längst ut på ärmarna
Favoritprodukt på Systembolaget: gin
Bästa fyllekäket: HALSTRAD HALLOUMI MED SPENATSALLAD
Dansar helst till: också musik jag kan sjunga med till - men jag dansar sällan nykter och när jag väl är full är det ganska mycket anything goes
Senast gnolade: do you know the way to san josé (dionne warwick)
Senaste fyndet: i matväg: billig mat på pris extra. i prylväg: billiga hårnålar på h&m
Bästa diktsamlingen: howl (hahaha!)
Favoritprodukt på apoteket: det finns så många! jag gillar ju starka smärtlindrande medel och hostmedicin, men också ansiktstvålen och olivdeodoranten
Bästa förfestmusiken: justin
Reser helst till: skogs. oftast i alla fall. helst skulle jag vilja resa till folk jag känner som bor på andra orter.
Bästa färdigmaten: pulvermos
Favoritlyxartikel: dyrsprit och dyrjuice
Älsklingslukt: glansigt tidningspapper, kaffe (innan det blir dryck) och mjukmedel
Senaste upptäckt i Stockholm: tvärbanan
Bästa sunkhaket: dovas
Värsta huvudbonaden: spexig skid- eller snowboardåkarmössa med saker som sticker upp
Mitt sämsta köp någonsin: jag brukar vara ganska nöjd med det mesta, men min digitalkamera som jag köpte för några år kukade ur nästan direkt och jag har typ aldrig kunnat använda den.
/MARY

HEJ KONSUMENT (tribute till andreas wilson)

Senaste impulsköp: tulpaner.
Bästa promenad: morgonpromenad.
Favoritdryck: persian earl grey.
Äter lyxmiddag på: pappas bekostnad.
Favoritgata: ploggatan.
Favoritgalleri: så pretto är jag faktiskt inte.
Favvosajt: sl.se
Här bjuder jag mamma på middag: hemma.
Favoritförort: guldish (a.k.a. bredäng).
Fikar gärna på: tullys, dom har den godaste chaien.
Bästa lunchställe: mackbaren på cafe tr3an.
Favoritgrönsak: avokado.
Favoritfärg: röd.
Favoritmärke: body shop.
Favoritdjur: egentligen tycker jag inte om djur, men katt. och rådjur och flamingo av estetiska skäl.
Bil: NEJ.
Världens bästa nu levande konstnär: liselott watkins.
Favvoskor: tygskor.
Klädkonto per månad: inte så mycket, men det är för mycket, att spendera pengar ger mig ångest.
Modeförebild: fram till jag var 14 var det johanna. då var det robynhipphoppstilen och lady soul som gällde. sen kom jag liksom av mig.
Motionerar: friskis!
Det dyraste jag köpt: jag är ganska billig i drift. eller så låter jag nån annan betala.
Mode jag aldrig vill se igen: savannbyxor med synlig gylf.
Favoritprodukt på Systembolaget: crystaaaal.
Bästa fyllekäket: HALSTRAD HALLOUMI MED SPENATSALLAD.
Dansar helst till: sånt jag kan sjunga med och välta runt till.
Senast gnolade: den nya signatur melodin till felicity.
Senaste fyndet: zucchini 19.90 kg.
Bästa diktsamlingen:bruno k öjer medan giftet verkar.
Favoritprodukt på apoteket: försvarets.
Bästa förfestmusiken: destinys child.
Reser helst till: mina vänner.
Bästa färdigmaten: färsk tortellini.
Favoritlyxartikel: guld.
Älsklingslukt: peppar, fix, rökmaskin.
Senaste upptäckt i Stockholm: lärarhögskolan.
Bästa sunkhaket: baba.
Värsta huvudbonaden: plyshkeps.
Mitt sämsta köp någonsin: ett par blommiga skor för 69 kronor som jag och pappa köpte när jag skulle köpta skor när jag var typ 9. pappa hade inget tålamod och föreslog massa fula skor hela tiden, eller tyckte dom jag ville ha var för dyra så jag tog dom blommiga så vi skulle gå därifrån nån gång.
/LUCY

ur min kurslitteratur:

i kapitlet "mänskiliga möten" berättas det om olika kommunikationssätt och möten. "Ytterligare en mellanform är de numera allt vanligare kommunikationssätten som sker via "Internet", som blev tillgängligt för den globala allmänheten via öppnadet av "The World Wide Web" i mars 1989. På "webben" kan möten ske såväl i nuet som med tidsfördröjning."
boken är från 2000.
/lucy

EDIT EDIT EDIT!

okej, nu har den helt plötsligt återuppstått!
den förtappade själ som är jag ser åter ljuset. herren vare prisad. amen.

internet är för alltid

en av de värsta saker jag vet är när folk slutar blogga/lägger ner sina hemsidor. det är verkligen inte okej. har man engång börjat får man inte sluta. internet är evigheten, ska det vara så svårt att förstå.
en av min bästa bloggare la ner förra våren nångång, typ två månader efter att jag hade hitttat henne. det var den dära en svensk bridget jones, ni kanske läste den, allmighty bloggsigge (som också slutatde!) hade den som favvo.
iallafall. den. var. så. djävla. bra.
hon som skrev var en såndär anonym som är totalt utlämnade. det var så djävla fantastiskt. det var den bästa kärlekshistoria jag läs, ångesten och ruset och allt var verkligen påriktigt, jag kände allting, hennes språk var helt fantastiskt, det var poesi och det skar i mig varje gång.
jag ville veta hur det skulle gå, det gick åt helvete, det blev lite bättre, hon föll ihop, hon föll isär, samlade sig, trillade dit igen. och så blev det mer och mer rus, mindre ångest, mer kryptiskt och så tog det tvärslut. en dag var den bara borta. inte bara ouppdaterad, utan raderad, inte längre existernade på blogspots yta. jag fick aldrig veta hur det gick. jag tänker fortfarande på henne och hennes A ibland.
sen finns det en dagbok, alltså inte en blogg, för det här sträcker sig långt tillbaka i tiden, till den tiden då folk hade personliga hemsidor med adresser som go.to/jump.to/run.to/swim.to/ etc. och det man hade där kallades internetdagböcker. där finns det en dagbok, eller fanns. det var den första personliga hemsidan jag började följa, återkomma till. jag var väl femton, hon som gjode hemsidan typ tre år äldre än mig. jag har alltså läst hennes dagbok i nästan sex år. jag har tittat på alla hennes bilder, jag har klätt på kilppdockan hon gjorde av sig själv, jag har läst hennes upplagda sms och jag vet vad alla hennes vänner heter och hur dom ser ut.
hon har påverkat mig mer än någon annan, alla fräsiga uttryck jag kan har hon lärt mig, hon lärde mig att man kan göra t-shirttransfers med sin skrivare, hennes pysseliver smittade av sig på mig, hon fick mig att inse att färgkoordinering är det enda rätta, hon breddade mitt musikintresse från kent till resten av den svenska poprocken, visade vägen till hultsfred, nästan allt mitt populärvetenskapliga vetande kommer från henne, hon pushade mig i rätt feministisk rikting, hon skrev om kreativt skirvande på södertörn så att jag hittade dit.
hon har gjort en tischa till mig och en till min lillebror, hennes lillasyster brukar hälsa på mig, men jag har aldrig träffat henne. men jag har stalkat henne så jag känner henne bättre en många av mina vänner. hon var mitt livstilsmagasin.
så, en dag i november så försvann hon. poff borta. jag har kännt mig lite vilsen enda sedan dess, liksom jaha, now what? ibland kan jag bli riktigt sur på henne för att hon inte är där längre. sex år, det är en lång tid, man kan inte bara försvinna sådär, det är inte okej! har man börjat så får man aldrig slutat. aldrig. internet är för alltid.
/lucy

dimmiga borgen

i fredags satte tommy på en låt och sa typ "den här gillar maja, haha" och till min stora förvåning, så här i efterhand, jag hörde på en gång vad det var; dimmu borgir! (alltså, jag vet inte vad låten hette, jag vet inte vad nån av deras låtar heter, men det var en av hittarna, eller hit och hit, metalband har väl inga hittar, om dom inte heter lordi vill säga, och dimmu är mer den sorts musik som får sandra att gråta.)
jag gillade det faktiskt, vilket nog var mest förvånande av allt. så var det verkligen inte när jag introducerades i denna värld. jag var ju ett posnöre för tusan. trots detta var jag på en konsert med dimmu borgir, på höstlovet 2003. (tre och ett halv år sen nästan!) man skulle kunna uttrycka det hela som att jag var tofflig flickvän.
anyways, vi var på singering med herrarna i bandet, jag var högst oimponerad, men kinkan undrade om jag inte ville följa med på konserten på kvällen, matildas kompis ville sälja sin biljett. och jag sa ja. tommy blev inte så glad som han borde ha blivit, muttrade om att jag bara ville följa med för att kinkan frågade, men det var inte sant, jag hade väntat på att tommy skulle fråga, men det gjorde han aldrig, och jag tänkte inte erbjuda mig om han inte frågade (hej relationslogik).
vi spenderade hela dagen i stan, och när det började bli dags att bege sig till fryshuset kom tommy på att han hade glömt sin biljett hemma. vi fick åka och hämta den, som tur var mötte hans mor upp oss på stationen med biljetten och tommy muttrade åter igen, den här gången om att jag minsann påminde sofia om biljetter. eh.
under all tid som förflöt så hann matildas kompis ångra sig, hon ville inte sälja sin biljett längre, men nu var jag ju redan påväg, så vi köpte en biljett utanför, antagligen mycket dyrare än vad den borde varit.
väl inne trängdes vi med alla svartklädda, vitsminkade, svarthåriga. och jag hade trott att min svarta tröja skulle göra att jag smälte in, ha.
två avgrundsvråladnde förband senare stod vi vid kravallstaketet, jag med tommys läderbeklädda armar runt mig och dimmu entrade scenen med "tjena alla monsterdiggare". jag vek mig av skratt. bara jag, inte ett enda likblekt leende, bara gravallvarliga miner så långt ögat nådde. förtappade humorlösa själar.
det var min stora behållning av konserten. hälsningsfrasen. och i fredags var det inte ens nostalgin som gjorde att jag uppskattade det jag hörde. jag gillade det på riktigt. vem trodde det om 17 åringen med färgkoordinerad kläder och paljetter runt ögonen?
/lucy

den formidabla bibliotekarien som är jag.

idag har jag varit en helt igenom formidabel bibliotekarie. jag har varit hjälpsam+, fixat allting med ett leende på läpparna och fått lika glada leenden tillbaka. dessutom är det bara jag och min favvokollega här. jag gillar iochförsig alla mina kollegor, men man måste ju ha en favorit. hon är min favvokollega dels för att hon är trevlig och smart och klär sig snygg och hela den biten, gillar mig och vi kan bonda över typ poesi och sånt. här om veckan sa hon två gånger att jag var en pärla (det var föröverigt en mycket komplimangtät dag, mary sa att jag var hennes "bästa lilla bög" också.)
men framförallt så är hon min favvokollega för att jag har potential att vara hennes favvokollega. alltså, man är ju inte så dum att man tycker mest om någon som inte tycker mest om en tillbaka. och jag har ingen chans på dom andra, dom har redan varandra.
två stycken jobbar aldrig samtidigt som jag, så dom går ju bort direkt. dom två som går på bibliotekarieutblidningen tillsammans och dessutom har barn i samma åldrar är ju såklart varandras favoriter. hon som är bibliotekarie på riktigt och har jobbat heltid här har säkert en hel drös "riktiga" kollegor som hon gillar mer än mig. och sen är det bästiarna, som ju redan är bästisar i verkligheten, varför skulle dom inte vara bästiar på bibblan också då? jag skulle ju ha sofia som favvokollega om hon jobbade här.
så valet av min favvokollega faller sig naturligt, hon är dessutom quite the catch. jag tror jag drog vinstlotten i favvokollegalotteriet.
/lucy.

nothing go right with me must be i been smokin' to long

i natt drömde jag att jag stod utanför åhléns vid en cigarettautomat och köpte en massa paket, men alla var i fel storlek så jag köpte fler och fler och hade tillslut skitmånga. sen gömde jag mig mellan hyllorna på parfymavdelningen och kedjerökte upp alla och intalade mig själv om och om igen att det inte var nått problematiskt med det.
tolkning?
/lucy

nemesis

Åh, det är så skönt att vara hemma igen. Jag har mest saknat min säng, den är den bästa för mig och min rygg. Jag är såklart också glad för att vara hemma hos Lucy (som är jävligt foxy i någon slags leopardmorgonrock och nyfärgat hår) och Happy (som ser deppigare ut än vanligt - go figure). Men alltså, jag har saknat sängen! Och alla andra sängar som jag har sovit i har varit värdelösa och mjuka. Jag förstår inte hur jag och ryggen överlevde gymnasiet.

Jag tänkte skriva som Lucy saker som hände 2006 men jag tror att det som gjorde mest impact var att jag sålde min själv till komvux och hade ångest över det hela tiden (jag tror det kommer prägla åtminstone början av 2007 också). Sen så flyttade ju folk ut och in i skrubben och lägenheten och jag lärde känna lite nya människor och började brodera. Under ett par minnesvärda veckor i höstas lyssnade jag mycket på country, och jag såg flera bra filmer och ganska många dåliga också.

Men komvux alltså. Jag dör det är så tråkigt. Fast det värsta är att egentligen är det inte så tråkigt utan det är jag som är lat och dum i huvudet och felprioriterar och aldrig kommer att bli något. Jag kommer att jobba i hemtjänsten hela mitt liv och hata mitt jobb och få sosseångest för att jag hatar mitt jobb, vilket bara leder till mer självhat och det är en ond cirkel people! Allt är Kemi B's fel.

i dag är det nyårsafton. då skall man lyssna på "this is the year" hela dagen.

allafall, 2006 var året då jag flyttade hemifrån, började betala räkningar, skaffade extrajobb och bestämde mig för vad jag ska göra med mitt liv. man skulle alltså lätt kunna tro att detta var året jag blev vuxen.
det var också året då jag började skriva igen, och mycket mer, och tackvare det träffade klara. det är jag glad för.
jag lyssnade mest på regina spektor och morrissey, gillad v för vendetta och förortsungar, fick mitt livs teater upplevelse med invasion!, montecore av samme man var en liten pärla och så glodde jag på top model, 7th heaven, gilmore girls, lost och kobra.
/lucy

wakeup call

idag ringde min ömme fader och väckte mig. jag sa att han inte gjorde det, för klockan var nästan halv tolv och jag vill inte att min far ska tro att jag är en slacker som sover bort halva dagen, dels för att det inte är sant, dels för att han då kommer ringa varje dag för att se till att jag stiger upp.
iallafall, jag tror han gick på det för han hade en lång utläggning om bostadsrätter, hbs kontor, mina bostadsrättsägande vänners situation, regeringen som kommer sälja ut allmännyttan och göra mig hyresrättslös och annat som man uppmärksamt lyssnar på när man är yrvaken men låtsas som att man inte är det.
när vi hade lagt på steg jag ur sängen och gick de få metrar som det är bort till soffan och teven. till min stora lycka möttes jag av vinjetten till ensamma hemma (eng. titel party of five) och blev genast pigg och glad. vilket är lite märkligt för är det nått jag tycker är enerverade så är det vinjetterna till teve-program, men jag antar att det var nostalgin som gjorde det. jag och mamma följde verkligen den serien slaviskt, varje fredag, på nån udda tid, typ halv sex satt vi som klistrade. mamma gillade bailey, jag avgudade claudia. jag lyckades pricka in det igår också, men då missade jag vinjetten. då handlade det om när bailey förstör owens 3årskalas för han är full som ett ägg och iklädd clownkostym så slår han ner charlie. det är så fruktansvärt! jag minns hur djälva obehagligt det var då, jag har aldrig lyckats lokalisera mitt motstånd mot alkohol, men det känns inte helt otroligt att det till viss del skulle komma därifrån, teveserier kan ha stor inverkan på en liten tioåring.
men avsnittet idag! jag grät konstant i en timme. nog för att jag är blödig, men utan att överdirva är det min starkaste teveupplevelse någonsin. dagens avsnitt var det när dom konfronterar bailey, när dom får veta att deras pappa var nykter alkoholist och framförallt när en tårfylld claudia säger att bailey får välja; antingen lägger han av eller så vill hon aldrig mer träffa honom, hon tänker aldrig mer ens tänka på honom. "and you know i love you bailey. i love you the best. this is the only thing i have that i can take away from you to make you stop." det är så fint! det är så hemskt! för bailey går! han tar sin djälva jeansjacka och går. det är helt djävla magiskt.
/lucy

recap

i lördags gjorde jag allt som bör göras innan julafton och jag och lillebror slog oss ner framför teven kl 00:05 och då drog han fram en julklapp! eftersom det tekniskt sätt var julafton så fick jag öppna den och det var a nightmare before christmas!
julafton förflöt lungt och stilla. lite för lungt och stilla, så pa gjorde ett schema så vi visste exakt vad vi skulle göra hela tiden. jag fick massa bra julklappar, mest en digitalkamera och lampan som jag önskat mig i tusen år!
lillebror hade slagit in mina småpaket i en folieklädd skokartong. pretty ideed.
resten av kvällen ägnades åt att leka med kameran tills batteriet tog slut och åt att gå i KYRKAN! (yes you heard me, julhaters! jag var där och det var julevangeliet och psalmer och ljuständning, och det var fiiint).

på juldagen kom kusinerna och åt och delade ut presenter.
sen drog jag till ellen och efter det blev det vänner och bekanta. vi trängdes och dansade så att svetten lackade och det var fint och bra och dom spelade två the ark-låtar och the plan och jag dog av lycka (för jag har världens okreddigaste musiksmak). det bästa var ändå att ellen hittade en blingbling-kepa som jag snabbt claimde och som gav mig en personlighetsförändring. lite senare komplimenterades gangsta-outfiten med nånsorts guldpärlband med klockor på som fick fungera som tung guldkedja. observera järna min cruella de ville-frippa som är rödlockig på ena sidan och blond oh spikrak på andra, och hur guldet runt halsen glittrar till.

sen drog jag sandra med mig hem och vi i morse gjorde vi scones och glodde på 24hour party people. jag uppskattade den mycket mer nu en första gången jag såg den, antagligen för att jag är lite mer "nere med manchesterscenen under 80talet" dvs. jag har gråtit till love will tear us apart några fler gånger och kolla på kobra när det handlade om ian curtis.

/lucy

DAN FÖRE DAN!

jul jul jul! julen är kanske årets bästa högtid, men egentligen gillar jag nog den 23 bättre än den 24. det är nu som the final touches kommer, nu man fortfarande kan längta. i år ska jag dessutom "vända hem", det känns ju himla spex.
väl hemma ska jag klä granen, ställa i ordning krubban (alltså vem sa det att det var fjantigt kristet med krubba? säkert nån av mina DÖPTA julhater kompisar) och annat julpynt, slå in ett par julklappar, lägga dom under granen, provsmaka julmaten, byta julklappar med sofia, gå till grannarna och dricka glögg och få biobiljetter i julklapp(och den klappen är den enda man får öppna före julafton!) och till sist; traditionsenligt kolla på a nightmare before christmas med lillebror.
/lucy
min mor känner mig alltför väl, hon mailade denna igår.

vi vill bara rocka man

igår var jag hos thomas och gjorde pepparkakshus. efter många förslag på diverse spexiga hus (torson, eifeltornet, en krubba) blev det tillslut en tribute till fuglesang, om en i mera hedenhös lik style. en pepparkaksrymdraket. när vi skulle göra ritningen kom våra rätta sam-jag fram, "hur ska vi göra en sexkantig""nu gör du fel""nej!" "eller var det fel? ska man göra såhär?""DET GÅR INTE!" "det var ju rätt" etc. räkna och mäta och visualisera är inte vår grej alltså.
vi gjorde diverse rymlingar och aliens och planeter i marsipan och jag gjorde christer himself, med michelingubbedräckt och fiskskål och svensk flagga. thomas hängde upp planeterna i lampan så det blev värsta instalationen.
nästa år ska vi göra tallinbåten i genomskärning och lägga extra krut på dansgolvet med discokulor och toppless klasskamrater,

idag åkte jag och mötte bror och köpte muffins och hyrde nacho livbre. dåliga muffins, bra film. jack black alltså! intervjun med honom i dn var helt underbar. "vi vill bara rocka, man"

i have left the building

idag var sista dagen på barnkulturen. nu ska jag ha jullov. I EN MÅNAD! haha, yes alltså! jag kommer bli sjukt uttråkad, jag måste ha ett projekt, just nu är planen att läsa maria gripes samlade verk.
jaja, hej då barnkultursuckers, jag kommer inte sakna er! eller jo, magda och snygga killen och min handledare men ingen annan, framför allt inte asjobbiga mamman. att jag aldrig kommer träffa henne mer kommer nog gör mig till en bättre människa.
igår firade jag och mary att jag var klar med barnkulturuppsatsen genom att äta after eight och kolla på boston public, JESS var med och var het undercover polis. good times, good times.
och i måndags gjorde jag många roliga saker: laminerade, storhandlade och spelade tp. jag har sånna simpla nöjen alltså. storhandlingen var helt klart höjdpunkten, jag köpte rosa diskhandskar, cause im such a girlie-girl. man kan inbilla sig att det blir roligare (obs! inte roligt) att diska då.

/lucy

biblioteksblottaren strikes again!

NAKENCHOCK PÅ UNIVERSITETSBIBLIOTEKET!
Ni minns kanske blottaren som hade hängt runt utanför tysta läsesalen när Lucy var på jobbet för ett tag sedan? Idag hängde jag med Lucy när hon skulle jobba, för att försöka lära mig saker om titrering och massprocent och gud vet vad. Så efter att ha snott lite kaffe från personalautomaten (joråsåatt - jag får vara BACKSTAGE på bibblan!) gick jag till min favoritspot i lärandets galleria. Där satt jag och kände mig dum ett tag, och försökte räkna saker. Emellanåt tittade jag ut lite genom fönstret och tänkte på vad man skulle göra om det kom en blottare och på att snön säkert smälter bort till i morgon. Men så efter en stund, när jag har hunnit ta av mig skorna och är djupt försjunken i att experiemntera med min miniräknare, hör jag förfärade utrop! Typ i stil med "MEN GUUUUD VAD GÖÖÖR HAN?!". Så jag tittar ut och ser en karl med byxorna nere! Som tur var verkade han vara nöjd när jag till slut började fatta vad jag såg och vände sig om, drog upp brallorna och sprang iväg. Rådig som jag är hastade jag till Lucy i disken och berättade vad som har hänt. Hon har ju lite mer blottarerfarenhet än jag, så hon panikade inte. Men hennes kollegor ringde till vakterna, och jag fick en dammsugare som plåster på såren. Sen bondade jag lite med mina medoffer, det var fint.

Vilket scoop. Jag skulle kameramobilfotat så hade jag blivit rik.

-Mary

julkort

man får ta emot en del gnälliga kalgomål från folk här som dom vill att man ska föra vidare. det är tråkigt och otrevligt, för alla beter sig som det är mitt fel. det är det inte.
men nyss kom en liten vänlig farbror fram och överräckte ett julkort. god jul stod det med förtryckta bokstäver och sen hade han skrivit "lampan 514 i läsesalen på plan 5 fungerar inte. önskar en låntagare".
/lucy

tack herr belvén tack!

fikapausade precis med te som smakade aprikospuré (m-m-m!) och damsugare med RÖD marispan och VIT choklad (eller var det nu var, det såg otroligt vitt och konstgjort ut). det var mary som tipsade mig. jag satt och fikade och tittade på den kassa juldekorationen i café tr3an och bara kände hur julmyset spred sig i ansiktet. och så kom jag på mig själv med att tänka på hur snälla och fina delicato är som gör sånna snygga juldamsugare bara för min skull, så jag ska få känna lite äkta julkänsla blandad med articiella färgämnen och smaker. uppriktig tacksamhet är vad jag känner, and thats what christmas is all about. eller blandar jag ihop med thanksgiving nu?

/ lucy, i naivitetens tjänst.

ps. ny doft i köket: nejlikeapelsin!

blåsa

idag har jag fått en klänning av min mamma.
så nu har jag kirrat både nyårsblåsa och håruppsättning, nu är nån skyldig att dra med mig på nån tjusig nyårstillställning. do it!

ganska lol på att min nyårsblåsa är i mystys (obs! ej velor!), men ruthie kommer gilla den iallafall.
/lucy

lukter

igår gjorde vi julgodis. jag och yosabeth gjorde knäck, som blev god, men som tog slut för fort för jag tappde tålamodet med smeten och vlle hellre göra marsipangubbar som alla andra.
jag och sofia hade en inofficell tävling i att bräcka varandra med mest kreativa marispanpyntet (alltså vi har alltid den här tävlingen, den som är pyssligast och mest kreativ vinner, jul och födelsedagar handlar om att lägga ner mest tid på den andres present och slå in den snyggast.) sofias bästa var två tuttar, min bästa var prinsesstårtan som hade olika lager av fyllning och florsockerpuder. alltså vann jag. lisa som inte var med i tävlingen (som ingen iochförsig visste pågick) gjorde värsta snygga munnen.
sen gjorde hon och hanna mintkyssar också. inte så lyckat skulle man kunna säga. dom blev inte vita, utan såg ut som nånsorts modernt glasjulpynt från kosta boda.
men det luktade gott iallafall. ända ut i trappen, där det i vanliga fall luktar rök.

imorse hade mina hyacinter slagit ut och visade sig vara rosa. jahaja. det luktade i alla fall hyacint, mmm. jullukt.

ikväll kommer det förhoppningsvis lukta plommonpaj här.
/lucy

vem är jag? jo, 24601!

Jag har gått tillbaka till mina rötter och lyssnar på musikal. Jag bakar också lussebullar, och idag har jag och Lucy städat och fixat som fan här hemma så nu är det skitsnyggt. I morgon får vi besök och ska pyssla julgodis - det blir festligt värre! Jag är så himla huslig. Ja, eller vi då, men Lucy har övergett mig för någon slags släkting och gratismat. Menmen, jag har ju snart nybakade bullar och en stark tevekväll framför mig. Just nu ser mitt schema ut såhär: först julkalendern (som jag sov förbi i morse). Sedan har jag en paus då jag ska göra själva lussebullarna (än så länge är bara degen klar), och efter det blir det Solo med Laleh. Efter det har förhoppningsvis bullarna jäst klart så jag kan sätta in dem i ugnen. Sen är det en lucka på några timmar (som jag funderar på att använda till handarbete!) tills Hedwig and the Angry Inch börjar på ettan.
Rock!

Ja, och i förrgår och igår var jag på finlandskryssning. Jag drack nästan ingen alkohol, gjorde inte av med några pengar, vaktade en dörr i fyra timmar, hängde med ett par jävligt stabila tjejer och drack mycket flaskvatten. The end.

msnkonversation mellan mig och min tioåriga kusin

sofia & vendela ni är mina bästa vänner!!!!! säger:

hej

prettyugly säger:

hejhej

sofia & vendela ni är mina bästa vänner!!!!! säger:

vg?

prettyugly säger:

pärlplattor

prettyugly säger:

vad gör du?

sofia & vendela ni är mina bästa vänner!!!!! säger:

leker med kompisar 2

sofia & vendela ni är mina bästa vänner!!!!! säger:

gör man inte pärlplattor när man är lite större

sofia & vendela ni är mina bästa vänner!!!!! säger:

skämta bara!

prettyugly säger:

haha

sofia & vendela ni är mina bästa vänner!!!!! säger:

tyckte du det var roligt

prettyugly säger:

lite

sofia & vendela ni är mina bästa vänner!!!!! säger:

inte jag.

SPAM!

Istället för att plugga nu surfar jag bloggar. Festligt värre. Bland annat har jag läst Hultsfred-Håkans blogg. Den var sådär. Jag har träffat honom, han ser ut som Moby. Alltså, inte på smått vis heller.

Okej, en lista från en blogg som jag läste alldeles nyss (också sådär), dealen är att man sätter sin spelare på shuffle och svarar med första låt som kommer upp - spexig eller hur! Here goes:

Will it be ok?
Missbruk beivras - Las Palmas

How are you feeling today?
Mount Washington - Beth Orton

How do your friends see you?
Lawyers, Guns and Money - Warren Zevon

Will you get married?
Take me out - Franz Ferdinand

What is your best friend's theme song?
Om tiden vill ifatt - Lars Winnerbäck

What is the story of your life?
Sally - Gogol Bordello

What was high school like?
They say - Common

How can you get ahead in life?
I would never wanna be young - Gogol Bordello

What is the best thing about your friends?
Boy named Sue - Johnny Cash

What is tonight going to be like?
Blueprint 2 - Jay Z

What is in store for the remainder of this weekend?
Hands Up - TLC

What song describes you?
Cigarettes And Chocolate Milk - Rufus Wainwright

To describe your grandparents?
Hur ska jag göra för att komma över vägen - James & Karin

How is your life going?

Cuervo Loco-Skit - Jean Grae

What song will they play at your funeral?
Diamonds From Sierra Leone (Remix) (Feat. Jay-Z) - Kanye West

How does the world see you?
One For My Baby (And One More For The Road) - Billie Holiday

Will you have a happy life?
Dear Yoko - John Lennon

What do your friends really think of you?
Brain Drain - Marianne Faithful

Do people secretly lust after you?
Misty Mountain Hop - Led Zeppelin

How can I make myself happy?
Watch Me - Jean Grae

What should you do with your life?
Fake Street Hats - The Streets

Will you ever have children?
Studying Stones - Ani DiFranco

Den där listan är nog bara rolig om man fuskar, jag fick ju inga bra. Inte särskilt representativ för mitt musiklyssnande heller. Ack.

-Mary

P.S. Kom igen Lucy, du med då!

shopping list

i fredags var jag och mary på ikea och shoppade järnet. såklart köpte vi bara det nödvändigaste:
en lampa till luke
hyacint + kruka
lampsladdar och sånt
batterier
papperskorg
två skrivbordsben
svart tyg
vitt tyg
mönstrat tyg
blockljus
duschdraperi
ett lila änglaljus
tillbringare
termos
påsklämmor
skohorn
penslar
rivjärn (obs! det är marys! jag tänker aldrig ens peta på det! huuuuu. ryyyyyys.)
överkast
tvättunna

jag är personligen mest nöjd med änglaljuset. det är jättestor och jättelila. mary tycker det är fult. det gör jag också, men alltså, gotta love the kitsch! jag tycker att man kan vara tacksam för att det är ett ljus som kommer brinna upp och inte en vägglampa i samma stil som varar för evigt...

föröverigt fick jag igår det årliga beviset på att jag inte är riktigt vuxen än:jag fick en chokladkalender precis som alla andra barn i släkten. tur.

/lucy

börja sprida nyheterna!

Är sjukt trött. Kom just hem från en väldigt trevlig tillställning, som jag var tvungen att lämna eftersom jag höll på att somna. Ska sova nu, men eftersom internet åt mitt bloggande häromdagen så måste jag bara skriva kort om vad jag och Hanna gjorde i torsdags. Först så kom Hanna hit, sen panikstädade jag ett litet tag eftersom mina föräldrar och min farmor skulle komma förbi. Ruthie fick springa till PrisExtra och köpa en mopp. Sen åt vi pepparkakor och diskuterade min brors framtidsplaner, och sen åkte familjen vidare. OCH SEN BOKADE VI EN RESA TILL DET STORA ÄPPLET. Just det bitches! Om en månad drar jag och min homegirl till New York. Vi har höga förväntningar på en veckas fartfyllda äventyr (mina förväntningar inbegriper mest promenader och museum, men det är vilt så det räcker för mig). Har ni bra tips på saker att göra och places to be så säg till.

Annars:
Jag och Ruthie och Peter Petrowski (bland andra) var på maskis igår. Jag var fältbiolog, Peter var det kommunistiska spöket och Ruthie var ninja. Fast först var hon Regina Lund, vilket var mycket underhållande. Jag var full, idag har jag varit bakis och trött men inte lika bakis och trött som Ruthie som var tvungen att jobba till råga på allt. Lucy var inte med på maskerad, men såg på Idol-finalen och gick upp tidigt för att dra in pengar till hushållet.
Jo, och årets TV-julkalender verkar mycket lovande. Vi har lyssnat på radioditon också, men både jag och Lucy var för trötta för att ha mer än väldigt vaga minnen av vad den gick ut på.

Godnatt och lycka till.

Mary