familjeslipsar.

igår hade var det kusinkalas. pappas kusiner. min bästa sorts släktträff, åh vad jag gillar dem!
bästa grejerna var
1) min modell till hippa sofo-syssling som flackat omkring och inte "tagit tag" i sitt liv så mycket och typ hoppade av gymnasiet och jobbade på doken istället berättade för mig att hon ska läsa till syrra nästa höst. åh det är så fint så jag typ får lite fuktiga ögon och känner mig stolt.
2) pappas kusin, som presenterar sig med hela sitt namn inklusive initialen t mellan för och efternamn och vars mun går i ett, konstaterar att enda gången min pappa blivit sur var när nån sköt ronald regan och inte tog kol på honom.
3) nämna kusins dotter, som även är yngst i släkten, konstaterar att i alla släkter så finns den där mannen/gubben/farbrorn som pratar hela tiden, ställer lite för närgångna frågor och kanske är ganska pinsam, men ändå underhållande. och sen sa hon suckande "och jag insåg precis att i den här släkten så är den mannen min pappa."

kreativ kris.

igår kväll infann sig ett tillstånd som bäst beskrivs med bilden nedan.

internetstalkninglyckan.

jag är trött, jag mår illa, jag viker mig under deadlines och datum och inlämningar. så istället för att skriva "Avslöjande reportage utan nåd" gör jag det jag gör bäst, internetstalkar by slump.
surfade runt lite på events på fejan och hittade en person som gick i klassen över mig på gymnasiet. hon var svincool då tyckte jag, och ser ut att vara svincool nu med. hon och en tjej i hennes klass var skolans enda flatpar. mig veterligen alltså. ska inte svära på att de var ett par faktiskt, men de var så snygga och coola och fina och jag tror att jag såg dem hångla på hultan en gång. och de var så fina tillsammans. och nu så hittade jag den här bilden bland hennes gamla profilbilder, och det behöver ju inte betyda att de fortfarande är ett par, om de någonsin ens var det, men de är fortfarande så himla fina tillsammans att jag i en sekund bara glömmer allt det där som stressar ihjäl mig och bara suckar lite lyckligt.

imorgon är det löning!

ska unna mig följande:
försvarets
hyacinter
julstrumpor

nemisis

drömde att jag träffade min nemisis på torget i fru. hon hade orange kroppsmålning och orange pösiga byxor.
och hon kollade snett på mig.
hon, som var orange, kollade snett på mig.

gyllene mjäll

ibland kan det bli så att istället för att lyssna på män som posar bajsnödigt på sina upptryckta t-shirtar kan man leta fakta om teatern och trycka sig mot en varm porlande krook tills turisterna ställer sig på kö och då promenera vidare och tjyvkika i gliporna på nks övertäcka julskyltning och bli vettskrämd av mekaniska isbjörnsattacker.

subsudd

1. gruppbild (över raden från vänster: jag, hemliga kollega, long lost. nedre raden från vänster: biblioteksbästisen, nya r, stenen, bibliotekarsonen. infälld: blyga a.) 2. bibbloskylt + gallerpaj.

fredagen i siffror

antal korv m. bröd: två (2)
antal äppelpajer med galler bakade: två (2)
antal skor putsade: fyra (4) (två par)
antal sedda avsnitt av spung2.0: sex (6)
antal högläsningar ur gustav och snåla glasstanten: fem (5)
antal foton tagna på min handledare: tjugofyra (24)
antal ipod minis anno 2006 fådda av lillebror: en (1)

röd.

(tycker allra mest om låten med parentesen i titeln.)

vi skyddar dig med all kraft vi har mot svinen.

vaccinerade mig i dag. bakom coffeehouse by george. i den ryska delikatessbutikens gamla lokaler. gotta love the hallonbergen alltså.
kvällen har jag spenderat med att bättra på min relation till godbarnet. vi gjorde stora framsteg! först var han gnällis som vanligt, men sen fick jag honom att gå från skrikande till glad/lugn 2 (två) gånger. fina fina unge.

hanna, får jag bygga en sån här av dina nationalencyklopedier?

ev. behöves några fler.

ett tre (eller träd om man vill vara noga, men det vill jag inte) kulle

ni vet one tree hill? den konstiga konstiga ungdomserien som gör gigantiska tidshopp och handlar om basket och där den lockiga tjejen är emo och under en tid är tillsammans med fall out boy-killen som strage tycker är snygg (men som bara har ett enda försonande drag och det är att han bär guy-liner) och de gör timecapsules. där dom har en karaktär som ser ut som mad-killen men med sune-friss, han heter mouth av nån underliga anledning (alltså ungdomsserier och smeknamn, don't get me started!) och han är journalist. eller vill iallafall väldigt gärna vara. och i nått avsnitt så fokuseras hela hans medverkan kring att han ska hitta vinkeln. han sitter och mässar "find the angle, it's there, you just gotta find it", typ. hans journalistiska övertygelse är att allt är värt att berätta, det gäller bara att hitta vinkeln som gör det intressant. ev. är detta antingen något som de skrattar åt på jmk, eller så är det journalistiskens grundregel 1A. jag vet inte. jag gillar tanken och försöker nu frenetsikt hitta vinkeln. tyvärr är det framgår det inte hur man hittar vinkeln. det är väl bara att mässa på.

embraca/ *krama*

jag har varit inne lite på det här förut. min oförmåga att tycka illa om min klass. jag tycker att de är rätt fina ändå. på sitt sätt. när jag inte behöver skriva akademisk text tillsammans med dem. och inte behöver diskutera och teoretisera med dem. när det får vara glitterlim. jag märker visserligen att jag undviker vissa samtalsämnen. att jag kanske inte kastar mig in i diskussionen om nationalsånger och huruvida det heter chokladboll eller nått helt annat.
jag kan se att de har andra sidor och uppskatta dem. det är jag tacksam för, det är bra för min bild av förskollärarkåren. det för mig att inte känna mig överlägsen. jag embracar och blir lite ödmjuk.
idag kulminerade embracandet på ett bokstavligt plan när jag utvunget och uppriktigt kramade en av mina klasskamrater. inte för att vi är ska bli bästisar och ses utanför skolan. utan för att vi hade gjort de vi skulle tillsammans och gjort det bra tillsammans och nu inte ska ses på ett par veckor. vi sa det med en kram.

om jag hade ett skunkkonto skulle ni slippa läsa den här skiten.

FÖR 10 ÅR SEN,
1. var jag aldrig i skolan.
2. ägde jag två lady soultröjor som jag hade på mig jämt.
3. var barnvakt en gång i veckan till världens finaste tvillingpar.

FÖR 5 ÅR SEN,
1. hade jag tagit studenten och var arbetslös och meningslös.
2. var jag som deppigast och grät mig till sömns varje dag.
3. hade jag bara hål i ena örat.

FÖR 3 ÅR SEN,
1. hade jag flyttat till hallonbergen och bodde med hanna, ellen och thård.
2. läste jag barnkultur på univeristetet och började jobba i infodisken på sub.
3. gick jag på baba varje onsdag och började blogga.

FÖR 2 ÅR SEN,
1. läste jag första inriktningskursen på min utbildning och män och maskuliniteter som kvällskurs.
2. bakade jag tillsammans med sofia mitt livs första prinsesstårta.
3. dansade jag som om ingen såg på 90s.

FÖR 1 ÅR SEN,
1. blev jag hobbyjournalist.
2. slutade jag prata med tommy.
3. höll sommardagis på att ta knäcken på mig och jag funderade allvarligt på att byta yrkesinriktning.


IGÅR,
1. var jag på kommundag i rissne och diskuterade inskolning.
2. blev jag bjuden på paj i fru och gick barnvagnspromenad med sofia.
3. jobbade jag och blev personligt inbjuden till bibliotekets julfest.

IDAG,
1. har jag oväntat en ledig dag.
2. ska jag shoppa lite och göra potatisgratäng.
3. och slutligen dansa riverdance, förhoppningsvis med emma.

IMORGON,
1. ska jag redovisa barnstv-tittande och lägga ut texten kring vad som händer med barnprogram om man flyttar dem ur dess kulturella kontext och översätter dem.
2. jobba med mina favoritkollegor på helt fel dag.
3. skriva ett artikelutkast.

mina sämsta fejan-grupper/fansidor

1. bevara oss från gatuvåldet

2. sverigedemokraterna i riksdagen- nej tack.

3. lets get all members of facebook into one group- is that even possible?!

bubblare: alla grupper vars namn börjar med "vi som...." så himla oslagkraftigt!

november, vi avslutar sagan snart

två bra saker med november:
man kan börja sova utan nerdragna persienner på vardagarna. då kan man kolla på natthimlen tills man somnar. *hippiebarn*
man får ha på sig sin vinterjacka. åh.

vet ej var denna lifeloving attityd kommer ifrån, är rätt purken egentligen. menmen. bättre så här.
ps. förut pratade jag och hanna om gråtande och att gråta tills ögonen blir puffiga, och det framkom att den av oss som ägnade sig åt denna aktivitet senast var inte jag utan hanna. det kan man verkligen inte tro om oss.

ofint?

dansade riverdance på kyrkogården i fredags.