announcement

det är slut mellan mig och lars winnerbäck.
det var allt.
tack.

dålig = för bra

idag har jag inte pluggat. först kände jag mig rätt dålig, men sen kom jag fram till att det egentligen handlar om att jag är för bra. nu tycker du kanske att jag är dryg, men alltså då vet du inget om lärarhögskolan. påriktigt så vill dom att jag ska besvara frågan "vad har du fått syn på vad gäller dina egna föreställningar om genus?" ha! som om lhs har lärt MIG någoting NYTT om GENUS! ska jag läramig nått nytt om genus utifrån böcker som använder ordet "könsroller" som om yvonne hirdman never happend?! skulle inte tro det va lilla-hbt=homosexuelltbeteende-skolan!

fyra dars sommarsemester 1969

Alltså förresten, det här är mitt nya liv:
Komplett med tillhörande kvarn:
Fast mamma fanns ju med i mitt liv förut också. Men i alla fall, jag spår mycket gräsklippning, päronplockning, snickerier och grejer som ska fixas och schyssta fester. Det kommer bli guld.

what's the buzz

Jag var i skogen i helgen och utvärderade sommarens arbete. Det var trevligt, jag fick sälle på tåget dit vilket var en klar höjdpunkt. Sen var det ovanligt obittert och god stämning, och vi lyxade med hotellkäk och champagne och tårta och grejer. Lätt värt. Nu raderade jag ett långt stycke som behandlade mina känslor inför hela kalaset. Det var rätt drygt och tråkigt (det jag skrev alltså) men kontentan var att jag känner mig klar, inga hårda känslor, jag känner att jag tog ett bra beslut när jag sa nej till jobb och jag ska nu satsa på plugg, wikipedia och projekt:surdegsbröd. Mer om det senare i framtiden när projektet har dragit igång. I stora drag går det ut på att jag ska baka surdegsbröd. Känn på den.

När jag kom hem i lördags natt efter att ha hängt i skogen och druckit champagne och finöl så fyllelyssnade jag på musik. Det var mycket prat om bra artister och myspace och att upptäcka band vid rätt tillfälle i deras framgångskurva, så jag tror att jag drabbades av Inspiration eller så, jag har rätt dimmiga minnen av alltihop. På morgonen såg jag att jag hade gett upp och lagt ifrån mig ipoden mitt i soundtracket till Jesus Christ Superstar. Heja inspirationen.

den fattige har ingen sked

jag äter mannangrynsgröt med mycket kanel och kardemumma. jag ansträngde mig verkligen för att det skulle bli fluffigt, så tyvärr är det inte så mycket klumpar som jag hade velat, det var det alltid i dagisgröten. nej, nu var det en klump! den smakade EXAKT som på dagis. jag färdades tjugo år tillbaka i tiden i en smaksekund. ljuvligt.

idag har jag köpt mitt första ekologiska plagg och känt mig som ett offer för eko-trenden. det känns exakt som när jag och sofia som nyblivna alternativa väldigt järna ville ha randiga tröjor, men såklart inte kunde eftersom det var sjukt trendigt. (om man är alternativ så är det såklart döden att vara trendig). och det blir så klart jobbigt när det är en trend man gillar. det är ju snyggt med randig. eko-trenden är ju bra. men jag känner mig ändå som en tönt som har GÅTT PÅ trenden. som att jag inte tänkt själv. fastän det inte ens var så att jag ba "nu ska jag eko-shoppa minsann" utan snarare "ahaja, den här var eko och alltså minst en hunka dyrare än vad en icke-eko hade varit, skit också jag vill ju ha den".
för att balansera det hela så köpte jag en randig tröja, för det är inte så trendigt just nu, vad jag vet.

annars har jag praktik och prestationsångest och blåmärken på axeln. men det kommer ju att gå över.

nu fick jag en till klump.

ansiktsburk

Den här dagen plus igår verkade bli de kanske minst produktiva dagarna på länge. Jag tror jag har räddat situationen med att diska och göra en överraskning till Lucy, men fortfarande hamnar jag på top fem för de senaste månaderna. Ganska skönt, förutom att jag blir trött av att inte göra något. Jag funderar på att ta mig samman för att gå till PrisExtra och köpa äpplen. Jag kan inte tala nog varmt om äpplena på PrisExtra - billiga och goda och bara fem minuters promenad bort.
Men egentligen skulle jag skriva om att jag har deactivateat mig på Facebook alldeles nyss. Ja alltså, inte att jag deactivateade mig - det var ganska odramatiskt - utan att det inte GICK att ta bort sig helt utan man kunde bara avaktivera och sen om man loggar in så får man vara med igen. Värsta luret, då är det ju som att bara låta bli att logga in alls. Jag är djupt besviken. Och det bekräftar mina misstankar om att människorna bakom Facebook planerar någon slags välrdsomspännande maktkupp och tänker använda folks uppgifter/foton/personlighetstest/whatnot för att kontrollera våra hjärnor och få oss att inte reagera när aliensen (som de sammarbetar med) tar över världen. Just det, precis som the archangel network i Doctor Who! Man fick välja mellan olika anledningar till varför man avaktiverade sig också, jag valde "I don't find Facebook useful" och då sa de att jag skulle finna det mer useful om jag använde funktionen som gjorde att jag kunde få med alla jag känner till Facebook. ELLER HUR, FACEBOOKMÄNNISKORNA, SOM OM JAG GÅR PÅ DEN LÄTTA. Tyvärr fanns inte alternativet "Facebook makes me nervous", då hade jag valt det (fast alternativet "I don't feel safe on Facebook" fanns faktiskt).
Ett annat, mindre konspirationsteoretiskt problem som jag har med ansiktsboken (och alla internetcommunitys för den delen) är att jag tycker att det är jobbigt att ta initiativ och be folk om att bli min kompis. Jag skulle ju aldrig våga säga nej om någon bad mig att bli deras vän, då kan man ju bara tänka sig hur många människor som guilttrippats till att gå med på "we met through a friend and hit it off". Så egentligen sitter det en massa folk vid sina datorer och har ångest för att jag har påtvingat dem min vänskap och vet inte hur de ska hantera saken och nästa gång vi möts så måste man ta ställning till om man ska bete sig som man brukar eller om man ska agera utifrån sin nya vänskapsrelation från internet.

förritiden nuförtiden

igår var jag och sofia på 90s. när det var värsta snusksvepet, med im horny hory horyn och would you, ehm? så sa jag nästa låt blir sin with sebastian. and right i was. när dom sen spelade alice dj sa jag blümchen, och efter green day tippade vi offspring, nivana och blur. dj:n lydde.
och med detta vill jag inte flasha mina gissningsskillz, utan snarare påpeka en viss förutsägbarhet.

det var lite baba en stund också, innehållandes den person jag starkast förknippar med baba och common people och broder daniel.
annars tänkte jag mest på en kille jag träffade för länge sen, han var märklig på många sätt, tilltalade mig som m’lady (utan att vara någon som helst gothare) och ville att jag skulle tyda hans drömmar. men framförallt så hävdade han var och varannan minut att han favvomusik var ”90tal” och jag försökte förklara för honom att det kanske var lite konstigt att omfamna ett helt, och ytterst splittrat, decenniums musikproduktion. det var 2004, och alltså alldeles förtidigt för att bli nostalgisk över årtiondet innan, jag tycka att det fortfarande är det, mentalt sett känner jag att det var 98 för sisådär fem år sen. men hejvadjaggillar 90s, fast jag är alltid lite rädd för att han ska dyka upp där och titulera mig som om det var medeltid.

mellan vakna och somna.

i helgen drömde jag två nätter i rad att det var jul och min mamma inte ville vara med mig.

en annan grej som hände (fast då i vaket tillstånd) var att jag skrev och överlämnade ett brev som jag vändit och vridit och tänkt mata papperskorgen med i en vecka. sen var jag nervvrak, men det mottogs iallafall som "kanske det viktigaste brev jag någonsin läst". men jag eftersom jag forfarande väntar på ett ordentligt svar och är en dramaqueen av rang så fortsätter jag vara ett nervvrak varje gång jag vänder på kuverten på det som hemma hos oss är hallmattan. stay tuned.